Peter webb1Peter Sjölund. Foto: Maria Bratt.
En knapp vecka efter den sensationella nyheten är släktforskaren Peter Sjölund fortfarande ständigt på språng mellan intervjuer, tv- och radioframträdanden. Men snart kan en ny tillvaro ta sin form för släktforskaren som plötsligt hamnade i hetluften. Just nu är han på jakt efter skarpa släktforskarkollegor till ett team som kan komma att hjälpa polisen att lösa nya brott.

När den man som misstänks vara dubbelmördaren i Linköping greps tidigt på tisdagsmorgonen för knappt en vecka sedan var det som att ett tungt ok lyftes från hela Linköping. Efter 16 år kan de drabbade familjerna äntligen en få en chans att sätta punkt när den som med stor sannolikhet berövat deras käras liv kommer att ställas inför rätta.

Men utöver det faktum att traumat nu äntligen på riktigt kan börja bearbetas rymde nyheten även en sensation – och i centrum för den stod släktforskaren Peter Sjölund.

Ny metod i Sverige

I ett långt reportage som publicerades av tidningen Dagens Nyheter kort efter gripandet stod tidigt klart att det var just hans släktforskning som varit avgörande för att mannen kunnat gripas och häktas på sannolika skäl skyldig till mordet. Även om metoden inte är helt ny så har den aldrig tidigare använts i Sverige.

För Peter Sjölund, sedan många år tillbaka känd bland släktforskare som landets främsta expert på DNA-släktforskning, har det varit en dramatisk vecka. Sedan han lämnade över sina forskningsresultat till polisen – och en misstänkt gärningsman – har han knappast haft en lugn stund. Efter en nervös väntan på gripandet och påföljande mediecirkus har han vid det här laget börjat kunna hämta andan. Något så när.

Eller ja, när jag äntligen får tag på Peter Sjölund under torsdagen i förra veckan är det mellan två intervjuer. Han har precis pratat med en uppspelt journalist på Corren, lokaltidningen i Linköping. Senare väntar han ett samtal från den brittiska tidningen The Sunday Times.

Vad kände du när du satt i bilen på väg ner till Linköping?

– Det var en stor känsla av spänning och förväntan. Jag tog hela dagen på mig att köra ner. När jag i fredags kväll kunde ringa Jan Staaf (chefsutredaren av Linköpingsfallet red. anm.) och säga att nu har jag hittat honom… Det var mäktigt.

Du forskade hemifrån när du hittade länken mellan två släkter som sedan gjorde att du kunde hitta gärningsmannen?

– Ja. Jag satt och forskade hemma när jag hittade kopplingen mellan släkterna på 1840-talet. Av sekretesskäl var jag tvungen att avbryta då och bege mig till Linköping. Men saken var så gott som klar när väl kopplingen var gjord.

Hur känns det nu när du har fått landa lite?

– Jag känner mig fortfarande ganska omtumlad. Jag hade väntat mig uppståndelse, men kanske inte en sådan här. Sekretessen har ju också gjort att jag hela tiden har varit ensam i det här, så det har gjort det hela extra ansträngande. Jag behöver nog en dag till för att sova ikapp.

Hur ser din kalender ut nu?

– Jag ska till Tv4:s Nyhetsmorgon på söndag och P3:s Morgonpasset på måndag, annars är det rätt fritt faktiskt. Men jag har ju fått förfrågningar från flera håll. Det känns som att efter det här måste man välja väg. Jag kommer ju fortsätta med DNA-släktforskning, jag vill inte sluta med att leta upp okända fäder, men vi får se i vilken utsträckning det blir nu framöver. Men jag kommer att fortsätta skriva i tidningen (Släkthistoriskt Forum red. anm.).

Det är vi glada för! Har du fått något nytt uppdrag från polisen ännu?

– Nej, det här var en pilot, så nu får vi se. Både jag och polisen har insett att det behövs mer än en person som hjälper dem med släktforskningen. Det behövs ett team. Men man kommer inte att lära upp polisen i släktforskning. Det behövs duktiga släktforskare till det. Jag känner flera som jag skulle kunna tänka mig. Men att arbeta för polisen kommer inte bli aktuellt förrän tidigast efter semestern. De måste utvärdera metoden ordentligt först.

Mycket av din popularitet grundar sig i din talang för att beskriva det komplicerade på ett sätt så att man förstår. Men DNA-släktforskning är väldigt svårt, det kommer man inte ifrån. Varför är det så svårt?

– Hur vi ärver vårt DNA är så oerhört påverkat av slumpen. Därför är det väldigt svårt att ta reda på hur DNA-bitarna hänger ihop. I det här fallet hade jag av sekretesskäl inte tillgång till externa hjälp-tjänster som DNA-painter och kluster, som annars är viktiga redskap. Det gjorde det ännu svårare – men det går ju!

Hur många svenska släktforskares DNA-profiler är tillgängliga för polisen?

– I det här fallet hade jag ungefär 900 matchningar att jobba med. Uppskattningsvis är det ungefär en tredjedel av de DNA-testade släktforskarna i Sverige som har gett polisen tillgång till sina profiler. I USA är det nära hundra procent. Skillnaden är att man i Sverige måste aktivt ge polisen sitt medgivande. I USA måste man i stället aktivt neka polisen tillgång.

Peter Sjölund hoppas att fler väljer att ”opta in”, som det kallas på släktforskarspråk. Med det menas att man i sin profil hos företaget FTDNA går in i sina inställningar och väljer alternativet ”opt-in” på frågan om man vill ge sitt medgivande till att polisen kan ta del av ens DNA-profil i syfte att lösa grova brott.

Enligt honom är risken att man ska ange en nära släkting inte särskilt stor.

– Det kan räcka med att en person som är släkt på 1700-talet väljer att polisen ska kunna få ta del av sin profil för att vi ska få den avgörande pusselbiten. I det här fallet var det en person som var släkt i slutet av 1700-talet och en andra person där släktlinjerna gick ihop omkring 1840.

Det kan man inte säga är särskilt nära släktingar…

– Nej, men det räcker.

Du har i intervjuer sagt att det här är en större revolution än fingeravtrycket. Kan du förklara det lite närmare?

– Fingeravtryck är jättebra. DNA-spår är också jättebra. Med hjälp av dem kan polisen på ett utmärkt sätt bevisa att en misstänkt är skyldig. Men då måste de först hitta en misstänkt. Med hjälp av DNA-släktforskning behövs ingen misstänkt att testa emot. Man behöver inte ha en susning. Det är revolutionerande.

* * *

Mellan radioprat och intervjuer

På måndagsförmiddagen träffas vi precis efter att Peter Sjölund avslutat sin medverkan i P3:s Morgonpasset. Vi hinner med en pratstund innan han ska träffa en reporter och fotograf från Aftonbladets "Svenska hjältar". På eftermiddagen ska han in i en radiostudio igen, då som medverkande i programmet Nordegren & Epstein i P1.

Peter Sjölund, lika piggögd och vänlig som vanligt, kommer ut från Radiohuset med famnen full av små bruna, vadderade kuvert. Han ursäktar sig, han har hjälpt ett par stycken i Morgonpassets redaktion att topsa sig och måste snabbt registrera dem på FTDNA:s webbsida innan testen kan skickas iväg till USA.

De närmaste dagarna har fyllts upp av jobb och intervjuer men om ett par dagar hoppas Peter Sjölund kunna ta igen sig litegrann, kanske träffa en kompis.

– Och så skulle jag gärna vilja hinna förbi Linköping och hälsa på polisteamet där. Det blev ett lite hastigt avsked senast, så det skulle verkligen vara trevligt att få träffa dem i lugn och ro. Härom dagen fick jag ett långt sms av Jan Staaf som på ett väldigt fint sätt uttryckte sin tacksamhet för att han "hittat mig" och att vi till slut kunde lösa brottet.

Det är tydligt att det finns en stor ömsesidig respekt mellan chefsutredaren och släktforskaren. De av oss som har fått chansen att lära känna Peter Sjölund är inte förvånade. Hela hans person utstrålar oförställd arbetsglädje och nyfikenhet. På sin karaktäristiskt vänliga Härnösandsdialekt har han entusiasmerat många släktforskare i föredrag och tv- och radioframträdanden. Även innan detta.

Vi tar en promenad i grönskan bakom Radiohuset, pratar om mediecirkusen som inte tycks ha klingat av nämnvärt en knapp vecka efter gripandet. Peter Sjölund beskriver det ögonblick då polisen grep den misstänkta mannen och nyheten var ute – hur mobilen svämmade över av sms. Inte bara medier, utan också vänner och bekanta ville gratulera honom. Han är märkbart rörd av all glädje och tacksamhet som han har mötts av.

Så fort den misstänkta gärningsmannens identitet blev känd var det många släktforskare som kastade sig på datorerna för att kontrollera Peter Sjölunds släktforskning.

– Många släktforskare hörde av sig direkt efteråt och sa det att: Jaha, det är var ju spännande, nu har jag kollat upp det här trädet och jag hittar inte de här två systrarna i Vårdnäs som du pratar om i DN-artikeln. Men när jag dubbelkollade visade det sig att den ena systern fått ett annat födelsedatum i husförhörslängden efter några gånger. Det var ju så ibland att prästen blandade ihop datumen, så man måste följa henne längre tillbaka för att få rätt födelsedatum.

Trots att han inte kan ha haft många lugna stunder på sistone så är han uppenbart mån om att besvara släktforskares frågor. Det är tydligt att för Peter Sjölund handlar det här minst lika mycket om släktforskning som polisarbete. Med den skillnaden att med släktforskning i polisens tjänst är det locket på som gäller.

– En sak som är lite frustrerande är att jag hade ju egentligen sju personer, framför allt fyra av dem som var de viktigaste pusselbitarna som DNA-matchningar. Och dom får ju inte jag kontakta och berätta det för, vilket känns lite jobbigt. Jag skulle vilja tacka dom. Men jag skulle vilja efterlysa – om det är någon som är testad och som har sina rötter i Älgbosäter får de gärna höra av sig till mig.

Vad längtar du efter att få göra när det här har lagt sig?

– Att skriva och föreläsa om släktforskning. Det är det som är min grej. Jag älskar det jag håller på med och jag kommer som sagt att leta okända fäder även i fortsättningen.

Från en sak till en helt annan: Du måste ju försöka spara en kväll till den där middagen som Leif GW Persson har lovat dig.

– Ja, det skulle vara roligt. Om jag kunde få ta med mig min dotter, som just nu faktiskt läser till kriminolog. För henne, och inte minst hennes kursare, har det här varit jättespännande.

 

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button

Senaste nytt

Vill du komma dina anfäder och anmödrar lite närmare? Är du nyfiken på nya källor och tekniker? Rött...

Nu är det semestertider och även Sveriges Släktforskarförbunds kansli och Rötterbokhandeln kommer at...

Vigslar kan vara luriga att hitta i kyrkböckerna. Ett par kunde gifta sig makens eller makans hembyg...

För många av oss kommer sensommaren att kännas lite mer tom än vanligt, sedan Släktforskardagarna st...

Totalt sju släktforskare – fem kvinnor och två män – står nu redo att hjälpa polisen om de behöver s...

Fler artiklar

Annonser