Sedan år 2017 har Sveriges Släktforskarförbund delat ut utmärkelser till personer som gjort insatser för förbundets olika projekt. Här får vi möta Adam Karlsson som nyligen blev utsedd till Årets gravstensinventerare.

Adam Karlsson är 27 år och bor i Oskarshamn, där han jobbar som drifttekniker på Oskarshamns sjukhus. Han har registrerat omkring 10 000 gravstenar och även bidragit till förbättringar av databasen.

När han inte släktforskar eller inventerar gravstenar så meckar han med sina fem veteranmopeder från 50-talet och en gammal Volvo från 1960. Han är även ersättare i Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult.

 

Adam KarlssonAdam Karlsson. Foto: privat.Hej Adam! Hur känns det att ha blivit utsedd till Årets gravstensinveterare?

– Jag känner mig mycket hedrad. Vilket fantastiskt arbete tidigare års pristagare har lagt ner, jag är mycket stolt över att få vara med i deras sällskap.

Jag vet vilket otroligt tidskrävande men dock så viktigt arbete vi gravstensinventerare utför. Jag önskar att fler i Sverige skulle gravstensinventera, speciellt hembygdsföreningar.

När blev du intresserad av släktforskning?

– Jag började släktforska för ca 10 år sedan. Hemma hos min farfar hängde två fotografier som jag alltid hade undrat över vilka de var. Min farfar visste inget mer än att personerna var hans farmor och farfar och mormor och morfar, de var nästan alla döda när han föddes. Idag vet jag så mycket om dessa personer att det känns som att jag träffat dem och pratat själv med dem.

Mitt intresse för att inventera gravstenar väcktes när jag en dag på den lokala kyrkogården upptäckte att min farfars föräldrars grav var bortplockad. Jag brukade alltid tända ljus hos dem på allhelgona och nu fanns graven plötsligt inte kvar, och jag hade inte ens ett fotografi av hur den såg ut.

Jag började då fota alla gravstenar som tillhörde släktingar på närliggande kyrkogårdar. Jag fick också hjälp att fota mer avlägset liggande släkt-stenar genom hjälpsamma personer i Facebook-gruppen "Släktforskning - Gravstenar och arkiven berättar".

Det var så trevligt och spännande att gå på kyrkogårdar och läsa på de fina gamla stenarna, så jag fortsatte att fota gravstenar kvarter för kvarter och lägga in i gravstensinventeringen.

Jag tycker uppriktigt att det är en skam för vårt kulturarv att gamla gravstenar plockas bort och krossas när ingen längre är gravrättsinnehavare. Det minsta man kan göra för att hedra de bortgångnas minne är att fota deras gravsten så den på något vis bevaras för eftervärlden. En gravsten är ibland det enda som finns kvar efter en människa som man kan ta på och titta på i verkligheten, annars är de bara ett namn i en husförhörslängd.

I efterhand har jag fått tag i ett fotografi på min farfars föräldrars gravsten.

Vad blir ditt nästa stora projekt?

Det blir att skapa ett digitalt arkiv med dödsannonser. Jag har fotat ca 1600 dödsannonser och familjenotiser från hembygdsföreningens samling med gamla lokala dagstidningar. På något vis vill jag göra en sökbar databas som alla som vill kan söka i.

 

Vi önskar dig lycka till i framtiden!

 

Tidigare års mottagare av Årets gravstensinveterare

2019: Anders Svensson, Nässjö

2018: Pierre Nilsson, Tumba

2017: En grupp inom Hallands Släktforskarförening under ledning av Siv Bergenek

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button

Senaste nytt

Vill du komma dina anfäder och anmödrar lite närmare? Är du nyfiken på nya källor och tekniker? Rött...

Nu är det semestertider och även Sveriges Släktforskarförbunds kansli och Rötterbokhandeln kommer at...

Vigslar kan vara luriga att hitta i kyrkböckerna. Ett par kunde gifta sig makens eller makans hembyg...

För många av oss kommer sensommaren att kännas lite mer tom än vanligt, sedan Släktforskardagarna st...

Totalt sju släktforskare – fem kvinnor och två män – står nu redo att hjälpa polisen om de behöver s...

Fler artiklar

Annonser