Veckans gravsten – Gustaf Elgenstierna

Gustaf Elgenstierna i sitt arbetsrum med dottern Ulrika. Fotot ägs av barnbarnet Ann-Charlotte Cedervall.

För många släktforskare är hans namn välbekant, i synnerhet bland dem som forskar på adliga rötter. Gustaf Elgenstierna odlade vid sidan av sin karriär inom postväsendet en passion för släktforskning, och har bidragit till släktforskarvärlden med en mängd böcker och artiklar. Mest känd är han kanske för mastodontverket Den introducerade svenska adelns ättartavlor.    

Gustaf Elgenstierna, cirka 1900. Okänd fotograf. Gustaf Magnus Elgenstierna föddes den 26 augusti 1871 på Klovsten i Västra Vingåkers socken i Södermanland. Hans föräldrar var postmästaren Karl Jonas Reinhold Elgenstierna (1831-1899) och Evelina Sofia Antoniette Peterson (1844-1899). Gustaf hade tre syskon – Karl Edvard (1870-1887), Ulrika Sofia Línnéa (1875-1959) och Magnus Reinhold (1877-1960).

Gustaf gick i faderns fotspår och påbörjade, efter att 1891 tagit studentexamen, en karriär inom postväsendet. Han blev postexpeditör 1902, 1:e postexpeditör 1915 och var mellan 1919 och 1937 kontrollör i Generalpoststyrelsen. Mellan 1928 och 1937 var han registrator i Generalpoststyrelsen.

Bidrog till släktforskningen

Främst är han, jämte Gabriel Anrep, känd som Sveriges mest renommerade släktforskare om adelssläkter. Han gav 1907 ut Köpings stads tjänstemän 1605-1905 (i serien "Skrifter utgifna af Personhistoriska Samfundet) och skrev artiklar i Personhistorisk tidskrift.

Svenska släktkalendern har funnits sedan 1885. Numera kommer en ny utgåva vartannat år.Mellan 1911 och 1944 var han redaktör för Svenska släktkalendern, vilken han även varit initiativtagaren till. Sitt största bidrag till släktforskning gjorde han när han mellan 1926 och 1936 gav ut Den introducerade svenska adelns ättartavlor – i dag populärt kallade Elgenstierna – i 9 volymer, vardera om 700-800 sidor. Han utgick från Gabriel Anreps arbeten och omgav sig med ett flertal välrenommerade genealoger bland vilka kan nämnas arkivrådet Johan Axel Almqvist (1870-1950), professorn Gottfrid Karlsson (1887-1964), direktören Govert Indebetou (1875-1955) och läroverksadjunkten Vilhelm Ljungfors (1875-1938). Gustaf var medveten om att ett så stort arbete inte kunde bli felfritt och hans arbete har senare kompletterats ibland annat Genealogiska Föreningens tidskrift Släkt och hävd och i Svensk biografiskt lexikon. Sveriges Släktforskarförbund lät 1998 trycka upp en nyutgåva och kompletterade denna med att 2008 ge ut två supplementband. Genealogiska Föreningen skannade 2018 in böckerna och har gett ut dem som ett USB-minne, vilket är delvis sökbart.

Han gifte sig 1908 med Clara Emilia Sandberg (1877-1954) och de fick barnen Ulrika Sofia (1909-2003) och Clara Marianne (1918-1978).

Gustaf blev 1929 riddare av Vasaorden och 1936 riddare av Nordstjärneorden. Han beskrevs av samtiden som en försynt, anspråkslös och trofast natur med nobel karaktär.

Han avled den 21 mars 1948 på Lidingö och är begravd på Södra kyrkogården i Vikers församling (numera Nora bergslagsförsamling). 

Här hittar du Gustaf Elgenstiernas gravsten i Gravstensinventeringen. 

En adelsätt med flera grenar 

Adliga ätten Elgenstierna har ättenummer 1618. Ätten Elgenstierna bestod ursprungligen av två grenar, varav den äldsta utslocknade 1733. Stamfader är kyrkoherden i Norrahammars församling i Jönköpings län Canutus Andreæ (Knut Andersson) (död 1651). Hans son Israel Knutsson (cirka 1630-1690) kallade sig enligt Gabriel Anrep för Elg. Han var snickare och borgare i Jönköping samt ålderman för snickare- och stockmakarämbetet i staden. Hans son Peter (1681-1733) arbetade på postkontoret i Jönköping 1699-1700 och var soldat 1703-1723 då han tog avsked med premiärkaptens grad.

Peter gifte sig cirka 1707 med Elisabeth Catharina Pahl (1697-1743). Deras enda barn Johan Magnus (född 1712) avled dock redan som barn. Hustrun hade emellertid en son från sitt tidigare äktenskap med överpostinspektören Ambjörn Jonsson Ulf (cirka 1640-1700) – Johan Vilhelm (1697-1783) som Peter adopterade. John Vilhelm blev också militär och slutade som överste. Peter och Johan Vilhelm adlades samtidigt 1719 (introducerade) 1720 som adliga ätten nummer 1618 med namnet Elgenstierna. När Peter avled 1733 utslocknade den äldre grenen.

Den yngre grenen förgrenade sig i två nya grenar. Johan Vilhelms fyra äldsta söner avled barnlösa. Den femte sonen Carl Gustaf (1738-1809) gjorde även han en militär karriär och slutade som major. Hans son Jonas Reinhold (1785-1854) fick tre söner som alla avled barnlösa och därmed utslocknade den grenen. En annan av Johan Vilhelms söner Magnus Reinhold (1750-1818) var major och fick fyra söner. Jan Adolf (1795-1831) som drunknade och Otto Reinhold (1801-1875), som var sjuklig från födseln avled båda barnlösa. Nils Vilhelm (1785-1824) var överläkare vid Serafimerlasarettet från 1822 och dog av hastigt slag utan söner. Carl Magnus (1786-1861) var gift med sin farbrors hustrus brorsdotter som samtidigt var hans brors svägerska! Han fick två söner – Magnus Vilhelm (1827-1866) som inte överlevdes av sin son och Carl Jonas Reinhold (1831-1899) som var far till Gustaf Magnus Elgenstierna (1871-1948).

En annan av Ambjörn Jonsson Ulfs söner – Ambjörn Ulf (1680-1751) – adlades 1713 av Karl XII i Turkiet som adliga ätten nummer 1479 under namnet Ulfheim.

Vikers kyrka 2004. Foto: Håkan Henriksson.

Mer om Vikers kyrka

Gustaf Elgenstiernas gravsten på Södra kyrkogården i Vikers församling. Foto: Birgitta Pettersson/Gravstensinventeringen.Vikers kyrka är en kyrkobyggnad i Nora bergslagsförsamling i Västerås stift. Församlingen bildades 2010 genom en sammanslagning av Nora Bergsförsamling och Vikers och Järnboås församlingar.

Kyrkan invigdes 1871, men redan 1807 började en byggnation planeras. Planerna återuppväcktes 1857 och sju år senare bildades Vikers kapellag. Namnet tog man efter den närliggande sjön Vikern. Stilen på kyrkan är nygotisk, byggd av slaggsten och är vitputsad. Den består av långhus med ett tresidigt kor i öster och korsarmar i norr och söder. På västra sidan är kyrktornet placerat. De två kyrkklockorna är årsbarn med kyrkan.

På kyrkogården som invigdes 1817 finns ett gravkapell, byggt som ett antikt tempel, från 1847 som bekostades av riksdagsmannen Anders Wedberg. Han skänkte det till församlingen och i gengäld används kapellet som begravningsplats för den Wedbergska släkten.