Veckans gravsten tillhör en av 1800-talets verkliga superkändisar. Han föddes in i den finlandssvenska adeln och gjorde sig ett namn i forskningsvärlden – inte minst tack vare sina äventyrliga expeditioner. Under sin levnad belönades han med ärorika uppdrag och utmärkelser och hans minne har bevarats genom att bland annat gator, glaciärer, en flod och en asteroid uppkallats efter honom.

Nils Adolf Erik Nordenskiöld föddes den 18 november 1832 i Helsingfors, Finland. Hans föräldrar var mineralogen och statsrådet Nils Gustaf Nordenskiöld (1792-1868) och Margaretha Sophia Haartman (1807-1860). Hans far tog ofta med honom på mineralsamlingsresor och Adolf Erik blev med tiden en ledande expert på mineraler.

Någon studentexamen blev det aldrig – en dispyt med rektorn Johan Ludvig Runeberg (författaren av Fänrik Ståls sägner) gjorde att han hoppade av studierna. Men det hindrade honom inte från att börja studera på universitetet i Helsingfors där han istället tog doktorsexamen 1857.

nordenskoldProfessor Nordenskiöld, 1880-tal. Foto: Köpings museum.Han var anhängare av ett frigörande av Finland från Ryssland och kände sig 1858 tvungen att gå i exil till Sverige. Eftersom han tillhörde en äldre svensk adelsätt och hans far dessutom var född som svensk undersåte blev Adolf Erik redan 1860 svensk medborgare*. Detta berättigade honom till att delta i de två sista ståndsriksdagarna. Han valdes senare även in i riksdagens andra kammare var ledamot av Svenska akademin på stol 12, 1893-1901.

Professor och äventyrare

I Sverige togs han emot med öppna armar och redan samma år utnämndes han till professor vid Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning. Mellan 1860 och 1878 var han lärare i geologi. Hans första forskningsresa gick till Svalbard 1858. Det blev ytterligare fyra forskningsresor dit, varav Adolf Erik ledde de tre sista.

Han hade efter expeditionen 1872 börjat intressera sig för möjligheten att finna Nordostpassagen – det vill säga att öppna en handelsväg norr om Ryssland mellan Atlanten och Stilla Havet. Detta kom aldrig att fungera i praktiken – istället byggdes transibiriska järnvägen som gjorde detta möjligt.

Första försöket 1875 som gjordes med ett mindre fiskefartyg lyckades inte. De statliga stöd han erhållit upphörde och han fick vända sig till privata finansiärer i stället. Grosshandlaren Oscar Dickson, kung Oscar II och den ryskfödde polarforakaren Aleksandr Sibirjakov gick in med kapital och ett ombyggt valfångstfartyg med namnet Vega köptes in.

Den 21 juli 1878 lämnade fartyget Tromsö i Norge, men den 26 september fastande det i isen – bara två dagars seglats från Berings sund. I tio månader satt fartyget fast i packisen. Denna tid utnyttjades åt vetenskapliga forskningar, främst inom etnologi. Den 18 juli 1879 kom fartyget loss och två dagar senare nåddes Berings sund. Den andra september kunde Adolf Erik telegrafera hem till Sverige att expeditionen hade lyckats.

Resan hem blev ett långt triumftåg – man tog till och med en tripp in i Medelhavet – och hela Stockholm mötte upp vid hemkomsten den 24 april 1880. På kungens order skulle landstigningen ske vid slottet. Adolf Erik upphöjdes samtidigt till friherre (nummer 405) av kungen.

På jakt efter nya upptäckter

Adolf Erik gav sig 1883 ut på en expedition till Grönland för att hitta isfri mark i inlandet. Eftersom någon sådan inte fanns blev expeditionen mindre lyckad.

Vid sidan av sina expeditioner skrev Adolf Erik flera reseskildringar och fortsatte att forska inom mineralogi och kartografi. Ett av hans verk inom kartografi används än i dag inom undervisningen.

Han gifte sig 1863 med friherrinnan Anna Maria Mannerheim (1840-1924) och de fick fyra barn: Eva Maria (1864-1886), Gustaf Erik Adolf (1868-1895), Anna Sofia (1871-1952) och Nils Erland Herbert (1877-1932). Genom sin fru var han ingift farbror till marskalk Mannerheim.

0117 76211 mindreNordenskiölds gravsten inventerades på 1980-1990-talet av Sveriges Släktforskarförbund. Adolf Erik avled den 12 augusti 1901 på Dalbyö i Västerljungs socken och är begravd på kyrkogården där. En asteroid – nummer 2464 – är döpt efter honom och flera gator är uppkallade efter honom både i Sverige och i Finland. Passande nog finns Nordenskiölds väg i Vega strax söder om Stockholm. Bland andra platser som är uppkallade efter honom finns flera glaciärer på Grönland och Svalbard och en flod i Kanada Den kände polarforskaren Otto Nordenskiöld (1869-1928) var Adolf Eriks systerson.

*Adolf Eriks farfars far, Carl Fredrik Nordenberg (1702-1779) adlades år 1751 tillsammans med sin bror Anders Johan (1696-1763) under namnet Nordenskiöld, som adlig ätt nummer 1912 (numera 1912B) i det svenska Riddarhuset. År 1818 introducerades ätten i det finska riddarhuset. Ättens medlemmar hade dock flyttat till Sverige vid flera tillfällen (bland annat Adolf Erik 1860) och numera finns ätten enbart representerad vid det svenska riddarhuset. Ätten förgrenade sig 1797 i kommendörsätten nummer 1912A och de friherrliga ätterna 357 (1815), 394 (1841) och 405 (1880).

Här hittar du hans gravsten i Gravstensinventeringen

Mer om begravningsplatsen

640px vasterljungs kyrkaVästerljungs kyrka i Trosa kommun. Foto: TS Eriksson. Bilden har gjorts tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande 3.0 Generisk
Västerljungs kyrka
tillhör Trosa församling i Strängnäs stift. De äldsta delarna i kyrkan är från 1100- och 1200-talen. Under rysshärjningarna 1719 brändes kyrkan och tak och inredningar samt kyrkoarkivet förstördes. De inventarier som räddades är försvunna och altarskåpet från 1400-talet är en gåva från Ösmo kyrka. Predikstolen är från 1830-talet och altaringen och bänkinredningen tillkom så sent som 1954 så även orgelläktaren byggdes.

Utsidan av kyrkan har ändrats flera gånger under årens lopp. Den senaste större renoveringen genomfördes 1889 då tornet fick sitt nuvarande utseende. I torngrunden hittades 1959 en runsten från 1000-talet. Texten på denna lyder Hunnäv reste efter Gerrnar, sin fader. Han är ändad i Tjurst. Skamhals högg dessa runor.

På kyrkogården finns även von Hallwyls gravvård där Walther von Hallwyl (1836-1921) och Wilhelmina Kempe (1844-1930) är begravda (Hallwylsksa palatset i Stockholm).

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button

Senaste nytt

Det finns några kända Louis De Geer och i den här veckans gravsten får vi lära känna en av dem som h...

Nyligen har det beslutats att över 500 000 norska dagstidningar från början av 1800-talet fram till ...

I USA uppmärksammas just nu ett fall där dna-släktforskning har bevisat en morddömd mans oskuld efte...

Nu är Årets bok om svensk historia utsedd: De som aldrig kom hem. Omkomna flygare i Flygvapnet under...

Gör dig redo för tre fullspäckade dagar i Stockholm om Skandinaviens skogsfinnar, med bland annat dn...

Fler artiklar

Annonser