Lussebrudar, stjärngossar och tomtar

Såg du ett stämningsfullt luciatåg i morse? Kanske blev det i alla fall lite skönsång och en lussekatt? Här får du nu dessutom en liten historisk tillbakablick på lucior, lussebrudar, stjärngossar och tomtar från förr.

De flesta av oss känner nog till att luciahögtiden bygger på legenden om Sankta Lucia från Syracusa på Sicilien. Men det katolska helgonet har egentligen mycket lite att göra med svenskt luciafirande av i dag. Lussandet är ett hopkok av många olika traditioner med ursprung i bland annat gammal folktro och lokala seder och bruk.

Men en sak som är säker är att den långa, mörka, lucianatten länge var känd som en magisk och kuslig natt. Enligt den äldre kalendern (som gällde fram till kalenderreformen 1753) var lucianatten årets längsta och enligt folktron var övernaturliga makter i rörelse. Under lussinatta, som den på vissa håll kallades, var det säkrast att hålla sig inomhus då man trodde man att troll och övernaturliga väsen höll till ute i mörkret.

Från mörker till ljus

Men särskilt i Västsverige var luciadagen i äldre tid också en stor festdag. Den kallades för lille julafton eller lusse långnatt och det frossades i stora mängder mat. På vissa håll ska man ha ätit upp till tre frukostar. Lussebruden, som förekom här och var, kunde vara klädd i halm – eller bestå av en halmdocka – som man på skoj kunde dansa runt med.

Först i mitten av 1800-talet spred sig seden från Västsverige och det var också från den här tiden luciafirandena runt om i landet började få allt fler gemensamma nämnare. Under 1800-talet kunde lucia uppträda ensam eller med några få följeslagare. När traditionen spred sig till städerna växte luciaföljet med tärnor och stjärngossar, som ursprungligen var figurer från julupptågen på annandagen och trettondagen.

Pojklucior inget nytt

Vår tids lucia, med en ljusbärande kvinna i procession eller följe, är en förhållandevis modern tradition som tog fart i slutet av 1920-talet efter att Stockholms-Tidningen utlyst en tävling. Den vinnande lucian fick gå i procession och hade elektriskt ljus i huvudkronan. Konceptet spreds till andra tidningar och snart röstades det fram lucior i alla delar av landet.

Något som i dag upplevs som kontroversiellt är könsöverskridande lucior. Men att lucia måste vara kvinna är egentligen ett nytt påfund. Faktiskt så var den allra första lucian beskriven som vitklädd och med ljuskrona en dräng i Skinnskatteberg 1820.

I bildsvepet nedan kan du lära dig mer och njuta av lite luciastämning från förr.

Ateljéporträtt, kolorerat, föreställande Kröök Karin Olsdotter från Leksand i Dalarna som Lucia. Hon bär långt, vitt, linne, rött band i midjan och en klädd krona med ljus. Skansens Lucia omkring 1898.

Foto: Hélène Sofie Edlund/Nordiska museet.

Luciakort från 1900-talets början. Mattis Berling är en av de avporträtterade, möjligen lucian i mitten.

Foto: Alfred B Nilson/Nordiska museet.

Lucia som en vän ljusgestalt är en relativt ny tradition. Hennes föregångare skulle man kunna säga var lussebrustraditionen som i äldre tid fanns på flera håll i landet. Den gick till så att barn och ungdomar klädde ut en eller flera flickor till låtsasbrudar. Ibland samlades det in pengar och andra gåvor till ett kalas.

Här är en lussekvartett i Lima 1906. Berta Olsson (Lassar-Olle) från Lassargården i Heden är klädd till lussebrud. Bakom henne står Jenny Martinsson, Elin Johansson och Olga Johansson från Sörbäcken.

Foto: Per Persson/Nordiska museet.

På denna ateljébild är en flicka är klädd till brud och de två andra hennes tärnor. Alla klädda i vita klänningar med påsydda, konstgjorda blommor. Bruden är klädd i slöja och krans. Någon av flickorna ska vara Augusta Detterberg och fotografiet är från Vänersborg.

Foto: K & A Vikner/Vänersborgs museum.

Lussefirande enligt gammal tradition i Järpås omkring år 1900. Luciatåg som vi känner till dem i dag är en tradition som började bli vanlig först från slutet av 1800-talet. Tidigare var det utklädda ungdomar som gick mellan gårdarna i hopp om en sup och lite mat. Lussegubbar skulle påminna om julbockar, gärna med horn i pannan. Men som synes på denna bild kunde klädseln också vara rätt fri. 

Foto: Carl Victorin/Västergötlands museum.

Luciafest hos Godtemplare i Stenungsund år 1911.

Foto: Ingeborg Enander/Bohusläns museum.

Lucior från 1900-talets början.

Foto: Georg Mellqvist/Örebro läns museum.

Luciafirande i Ardala, Västra Gerums socken, Västergötland 1920.

Frälsningsarméns luciafirande, Tidaholm 1928.

Foto: Firma Ad. Lidwall/Västergötlands museum.

Från slutet av 1920-talet började luciautnämningar mer och mer få karaktären av skönhetstävlingar. Stockholms-Tidningen började med luciaomröstning 1927 och snart röstades det fram lucior i de flesta av landets städer. Här är de vinnande kandidaterna 1942-1945.

Foto: Stockholms-Tidningen/Stockholms stadsmuseum.