Veckans gravsten – Sigge Stark

Veckans gravsten tillhör Sveriges första kvinnliga travkusk som också var en av sin tids mest lästa författare. Trots sin stora produktivitet och goda försäljning tillskrevs hennes författarskap inte något stort värde under hennes livstid, något man har börjat omvärdera i dag.

Signe Björnberg 1945. Foto: Dan Gunner/Värmlands Museum. Sigge Stark, pseudonym för Signe Björnberg (Petersén) föddes den 22 mars 1896 på Sälvens gård i Hidinge församling, Örebro län. Hennes föräldrar var godsägaren Karl August Edvin Petersén (1865-1922) och Otilda Borg (1876-1964) I familjen fanns även syskonen Elsa (1897-1914), Tyra (1899-1924), Karl Hjalmar (1905-1957) och Nils Olof (1907-1907). Som liten var hon ett äventyrligt och livligt barn och borde – enligt hennes mor- ha fötts som en pojke, därav smeknamnet Sigge. Sitt författarpseudonym tog hon av Sigge och att hennes far kallades Kalle Stark. Mellan 1905-07 bodde familjen i Berlin. Fadern övergav emellertid familjen vid hemkomsten och skilsmässan mellan föräldrarna blev klar 1913. Enligt vissa uppgifter så mördades han i Polen 1922.

Signe gick 1920 ut från en lantbruksutbildning och arbetade under en tid som stalldräng. Längtan efter att bli författare gjorde att hon 1921 flyttade till Stockholm och där lyckades hon få några noveller publicerade i tidningen Vårt hem. Året efter kom hennes följetongsroman, Den steniga vägen till lyckan. Många av hennes mest kända romaner kom att publiceras för första gången på detta sätt och hon skrev även för andra tidskrifter, till exempel Husmodern och Kvällsstunden. Följetongerna gavs efter ett tag ut även i bokform av olika förlag.

Sålde 5 miljoner böcker

Hon gjorde sig känd för kärlek-och äventyrsromaner i lantliga miljöer, men skrev även inom andra genrer, till exempel deckare. Under flera årtionden var hon en av Sveriges mest lästa författare och det uppskattas att hon sålde cirka 5 miljoner böcker. Några stora pengar tjänade hon aldrig och bland kritikerna blev hennes böcker sinnebilden för undermålig och massproducerad litteratur. På senare år har dock hennes författarskap börjat omvärderas.

Foto: Ann Liljemark/Lisbeth Persson/GravstensinventeringenSigne hade 1959-1960 stor framgång med radioföljetongen Hällebäcks gård som filmatiserades 1961 med Gunnar Sjöberg i huvudrollen. Hon var en stor djurvän och tillsammans med maken Gustav Björnberg (1899-1969) de hade gift sig 1926, bedrev hon hund- och hästuppfödning. Hon var dessutom Sveriges första kvinnliga travkusk.

Hon skrev böcker upp i hög ålder, och de sista gavs ut ett par år efter hennes död. Flera av böckerna trycktes i nya upplagor ända in på 1990-talet och översättning har gjorts till danska, norska, finska, isländska och nederländska. I Torsby finns föreningen Sigge Starks litterära sällskap.

Signe avled i lungcancer den 1 februari 1964 på Arvika lasarett och är begravd på Fryksände kyrkogård i Torsby i Värmland.

Här hittar du hennes gravsten i Gravstensinventeringen

Fryksände kyrka i Torsby, Värmland. Foto: Gräsmark/Wikimedia commonsFryksände kyrka är en församlingskyrka i Torsby i Värmlands län. Den är byggd tegel och invigdes 1898. Det har funnits minst tre tidigare kyrkor i trakten, en medeltida, en som finns på en karta från 1645 och som 1745 ersattes av en ny kyrka. Denna revs 1899 när den nuvarande kyrkan var invigd.

Kyrkan är byggd som ett treskeppigt långhus med korsarmar i norr och söder. Koret är tresidigt och västtornet är byggt i nygotisk stil.

Från den äldsta kyrkan finns en dopfunt i täljsten från 1200-talet och ett altarskåp från 1400-talet. Delar av takmålningarna från 1700-tals kyrkan och övre delen från predikstolen finns bevarade –nederdelen av predikstolen är från 1600-tals kyrkan. Även ljuskronan och mässhaken kommer från de tidigare kyrkorna. Storklockan i klocktornet är från 1926 och den mindre klockan från 1762 finns numera bakom högaltaret. 

På kyrkogården finns Siris kapell som invigdes 1950. Det är döpt efter Siiri i Bada, som, enligt en medeltida legend, gick vilse och lovade att om hon hittade hem skulle skänka kyrkan sin egendom. Hon vägleddes av kyrkklockan och kom lyckligt hem och fullgjorde sitt löfte.