Veckans svenskamerikan – Oscar Malmborg

Från Gotland via Stockholm till krigens USA. Veckans svenskamerikan blev delaktig i den våldsammaste perioden i USAs historia och trots att han var impopulär hos både befälen över honom och sina egna mannar klättrade han snabbt på karriärstegen. Den här biografin avslutar Veckans Svenskamerikan för den här gången. Från och med nästa vecka börjar i stället en helt ny serie – Veckans Porträttfynd.

Frans Oscar Malmborg, bildkälla: Wikimedia commonsFrans Oscar Malmborg föddes den 29 februari 1820 på Rågåkra gård i Kräklingbo socken på Gotland. Hans föräldrar var kaptenen Pehr Gustaf Malmborg (1777-1828) och hans andra hustru Margaretha Paulin Ström (1782-1852). Fadern hade som trettonåring 1790 deltagit i sjöslaget vid Svensksund och tilldelats en guldmedalj för sina insatser. Generallöjtnanten Otto August Malmborg (1795-1864) var Oscars farbror.

Befordras av Lincoln

I början av 1830-talet flyttade Oscar till Stockholm tillsammans med en fem år äldre bror och tog arbete som kypare. Eventuellt var han till sjöss 1835-38 innan han 1838 tog tjänst som kanonjär vid flottan.  Han förflyttades på egen begäran till Västmanlands regemente 1842 med furirs grad och 1844 utbildades han till officer på Gotland. Två år senare tog han avsked och emigrerade till USA där han tog värvning som artillerist i armén. Krig mot Mexiko hade brutit ut, men Oscar deltog aldrig i några strider innan kriget tog slut 1848. Han begärde 1851 avsked och tog 1852 anställning vid ett järnvägsbolag där han bitvis arbetade som immigrationsagent. I denna tjänst besökte han Europa och då också Sverige vid flera tillfällen.

Oscar utnämndes 1861 av president Lincoln till vicekonsul för Sverige och Norge i Chicago. Samma år bröt det amerikanska inbördeskriget ut och han utnämndes till överstelöjtnant i nordstatsarmén. Han blev då tvungen att avsäga sig tjänsten som vicekonsul. Att Oscar fick en så hög grad förklaras främst med den stora bristen på erfarna befäl på unionsidan.

Impopulär ledare

I det blodiga slaget vid Shiloh i april 1862 sårades befälhavaren för regementet Illinois 55:e infanterivolontärregemente allvarligt och Oscar fick tillfälligt ta över befälet. Ett år senare blev tjänsten permanent trots stort motstånd från förbandets övriga officerare. Oscar förutsåg sydstatstruppernas planer i slaget vilket gav honom beröm från general U.S. Grant – den blivande överbefälhavaren och presidenten. Slaget var den första större drabbning som vanns av unionsidan.

Oscars regemente deltog under kriget bland annat i belägringen av Vicksburg (1863), i Chattanoogakampanjen (1863) och erövringen av Atlanta (1864). I september samma år avgick han från sin post då missnöjet med honom var stort bland soldaterna och han mådde både fysiskt och psykiskt dåligt. Den 1 januari 1865 fick han en lugnare tjänst där han som överste ledde ett regemente som inte befann sig i stridszonen. Han ledde även rekryteringen av nya soldater från Illinois. Strax efter att kriget slutat i april 1865 avgick han från tjänsten.

Tillbringar pensionen på Gotland

Efter kriget arbetade Oscar under en tid i Chicago som kontorist innan han 1868 beviljades militär pension. Huvudskador under kriget hade försämrat hans syn och han ansåg sig inte längre vara arbetsförmögen.

General William Sherman uppmuntrade honom att skriva sina memoarer. Dessa gavs ut i Chicago 1871 under titeln Tjensteförteckning. Oscar återvände till Sverige 1874 och levde på sin pension tills han avled den 29 april 1880 i Visby där han är begravd på Östra kyrkogården.

För den som vill läsa mer om Oscar Malmborg finns boken Överste Oscar Malmborg och det amerikanska inbördeskriget av Åke Sandström vid dåvarande Högskolan på Gotland. Boken finns att läsa på nätet under adressen:

https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:527806/FULLTEXT01.pdf