Företagande och familj har genom historien varit tätt sammanbundet. Det är de delvis än i dag. Men förr var det, som alltid, en betydligt snävare balansgång mellan framgång och fall.
De allra mest utsatta i familjeenheten, som också utgjorde grunden för familjeföretaget, var förstås kvinnorna och barnen. För dog plötsligt mannen, något som inträffar i stort sett när som helst, stod de utan försörjning och i vissa fall tak över huvudet. Men här tänkte faktiskt våra föregångare till: Änkor gavs tidigt rättigheter som inga andra kvinnor hade - nämligen rätten att få driva familjeföretaget vidare, tjäna sina egna pengar och nästan räknas som fullvärdiga medborgare.
Ett annat fiffigt sätt att lösa änkans prekära försörjningssituation var att hon konserverades, som uttrycket lyder. Det innebar att den man som kunde tänka sig att gifta sig med henne belönades med en befordran, något som höjde värdet på änkans aktier avsevärt på äktenskapsmarknaden. I Kekke Stadins artikel om företagsamma änkor får vi bland andra träffa Ulrika, som konserverades inte mindre än tre gånger.
I det här numret spirar också vårkänslorna i Olle Söderströms artikel om äktenskapsfiske genom annonsering kring förra sekelskiftet. Och så firar vi Gravstensinventeringen som fyller 40 år. Bland mycket annat.
Trevlig läsning!