Det här är mitt sista nummer på minst nio månader – i dagarna är nedkomsten av en liten pojke beräknad och jag har fått rådet att förbereda mig på en helt ny tillvaro av sömnbrist, blöjbyten och en massa kärlek. Ändå kommer jag på mig själv med att tänka att jag nu äntligen kanske kan få mer tid över till den egna släktforskningen. Optimistiskt? Det återstår att se.

Hur som helst känner jag mig lugnt förvissad om att Släkthistoriskt Forum är i trygga händer under min bortavaro. Vikarierande redaktör är Hanna Svensson, som har en mångårig erfarenhet som redaktör, med Södermanlands Nyheter som bas under de senaste åren. Hon är en tidigare västkustbo med sina rötter i Västerbotten, Blekinge och på Öland. En del av er har redan haft nöjet att träffa henne under årets släktforskardagar, som nyligen gick av stapeln i Umeå. Biträdande redaktör Olle Söderström sätter som vanligt guldkant på tidningen – i det här numret tittar han bland annat närmre på ungdomskulturer innan 1950-talet. Grilljannar, kväsarrynkor och söderamrisar – som förfasade samtidens äldre generationer.

Men framför allt sätter vi i det här numret släktens gamla sjömanshistorier under luppen. Själv har jag en släkting som försvann i vågorna någonstans i Biscayabukten. Att det äventyrliga livet på sjön lockadeframför allt unga män trots riskerna är uppenbart, men vad var det egentligen för faror som hotade till havs? Och hur kan vi forska vidare om förlista anfäders öden? Temat Saknad till havs börjar på sida 6.

I det här numret av Släkthistoriskt Forum presenterar Per Andersson resultatet av 40 års forskning kring den legendariska Vasaätten. Den kändistäta släkten efter Gustav Vasa är i dag, trots många stamförluster, enormt stor. Antalet dokumenterade släktmedlemmar är hittills omkring 230 000 inklusive makar och sambor, fördelade på 20 generationer. Närmare 75 procent är fortfarande i livet – kanske är du en av dem?

Trevlig läsning och på återseende till våren!