Gravstenen på Sankt Johannes kyrkogård i Stockholm. Foto: Karin/Stig Örtenblad"Striderna vid Porosalmi, Sikajocki, Ny-carleby, Lappo och Jutas vitna om hans hjeltemod vid fädernelandets försvar", står det på stenen. Ytterligare en sak som vittnar om hans krigshärjade historia är det svarta sidenband som han bar för att dölja en skada i pannan. 

Georg Carl von Döbeln föddes den 29 april 1758 på Torpa gård i Segerstads socken, Västergötland. Hans föräldrar var häradshövdingen Johan Jakob von Döbeln (1729-1766) och Anna Maria Lindgren (1734-1790). I familjen fanns även syskonen Ernst Fredrik (1756-1804), Helena Lovisa (1759-1807) och Johan Jakob (1765-1766). Fadern avled när Georg Carl bara var åtta år och han sattes av sina släktingar i en skola i Tun för att han skulle kunna utbilda sig till präst. Han visade istället fallenhet för det militära. tog sjöofficersexamen 1775 och gick 1778 in vid Sprengtportens värvade regemente där han snart utnämndes till fänrik. Han åkte 1780 till Frankrike för att få möjlighet att strida mot engelsmännen i det amerikanska frihetskriget. Det regemente han anslöt sig till fick dock ändrade order och hamnade istället i Indien. I slaget vid Cuddalore 1783 sårades han svårt.

Han återvände 1788 till Sverige för att delta i kriget mot Ryssland. I slaget vid Porrassalmi 1789 träffades han i pannan av ett muskötskott. Kulan studsade men han tvingades två år senare till trepanation. Såret läkte aldrig och det var för att dölja detta som han bar det svarta sidenbandet.

Adlad och bestraffad

När Ryssland anföll Sverige 1808 fick han befälet över tredje brigadens eftertrupp. Han utmärkte sig vid flera drabbningar, till exempel vid Yppäri, Siikajoki, Nykarleby och Lappo. Vid Jutas – krigets mest berömda slag – tillfogade han ryssarna ett stort nederlag och befordrades till generalmajor. Döbeln vid Jutas, teckning av Albert Edelfelt. Bildkälla: Wikimedia CommonsNär ryssarna attackerade Åland lyckades han undkomma med hela den svenska garnisonen och hotet mot Stockholm kunde avvärjas.

Georg Carl upphöjdes 1809 till friherre – introducerad 1810 med nummer 335. I Napoleonkriget fick han 1813 befälet över trupperna i Mecklenburg där han bröt mot order från högre ort och dömdes till arkebusering. Kungen benådade dock honom och han behövde bara sitta några månader på Vaxholms fästning. Han fick 1815 en förläning i Pommern, men levde de sista åren under knappa förhållanden. Han var gift med sin hushållerska Kristina Karolina Ullström (1774-1845) och de fick sonen Napoleon (1802-1847). Denne dog barnlös och den friherrliga ätten utgick med honom. Georg Carl avled den 16 februari 1820 i Stockholm.

Här hittar du hans gravsten i Gravstensinventeringen.