Tranås/Ydre Släktforskarförening mottar Ydres Kulturstipendium. Från vänster kommunfullmäktiges ordförande Anders Andersson, Kommunarådet Sven-Inge Karlsson och från föreningen Solvig Wigén, Sören Andersson, Lasse Karlsson och Tom Wallberg. Foto: Kjell-Åke Trygg

Tranås/Ydre Släktforskarförening har under sommaren mottagit 2018 års kulturstipendium från Ydre kommun.

Detta för sitt engagerade och alltid tillgängliga arbete där medlemmarna generöst delar med sig av sina kunskaper om släkt- och hembygdsforskning. I motiveringen står också att läsa att ”Föreningen har förmågan att skapa intresse och på ett kunnigt sätt lyckats stimulera nya generationer av släkt- och bygdeforskare.”

Rötterredaktionen gratulerar förstås och passar samtidigt på att ställa några frågor till föreningens ordförande, Lasse Karlsson.

Hur känns det att ha fått ett sådant erkännande?

Lasse Karlsson. Foto: Privat– Det känns fantastiskt. När kommunalrådet ringde till mig och berättade nyheten hade jag svårt att först tro det. Sen infann sig en enorm glädje. Vi hade ett föreningsmöte samma kväll där jag kunde sprida nyheten vidare i föreningen. Att sedan som representant för föreningen få motta utmärkelsen på Sveriges nationaldag kändes mycket högtidligt. Det är ett minne för livet!

Vad gör er förening så populär tror du?

– Vi försöker att arrangera föredrag, utflykter och möten med varierande innehåll, för att varje medlem ska kunna känna att det finns något som intresserar just honom eller henne. Jag tror att det är just det varierade och omfattande i vår verksamhet som uppskattas mest. Vi försöker att skapa en trivsam och personlig stämning på våra möten, vilket gör att många medlemmar kommer på arrangemangen även om inte ämnet för tillfället är det hetaste. Föreningen arrangerar också föredrag med lite mer kända föreläsare som Göran Rosenberg och Christopher O'Regan.

Hur lockar ni nya medlemmar?

– Många nya medlemmar kommer in i föreningen via kurserna. Vi bjuder också in till en hel del offentliga möten vilket ger människor möjlighet att "smaka" på det vi gör utan förpliktelser. Att vi har en intressant hemsida ger också en del nya medlemmar.

Hur kom du själv in på släktforskningen?

– Via närstående. Först började min pappa att forska om släkten. När sedan min fru engagerade sig allt mer i släktforskningen och i vår lokala förening, väcktes mitt intresse. Själv tyckte jag väl först att det verkade krångligt och svårt. Men när jag började titta lite närmare på vad det handlade om var jag såld. Trevliga och positiva människor i föreningens verksamhet och lite detektivletande efter fäder till oäkta barn ökade ytterligare på mitt intresse.