Han led skeppsbrott och gick från att vara svensk sjöman till att bli vicekonsul och en mycket framgångsrik affärsman på andra sidan Atlanten. I Brasilien har veckans svensk(syd)amerikan – Herman Theodor Lundgren – gett namn till gator, sjukhus, klubbar och tävlingar.

Herman Theodor Lundgren föddes 1835 i Norrköping som son till Johann Wilhelm Lundgren. Herman tog tjänst som sjöman och 1855, när han var tjugo år gammal, förliste fartyget han arbetade på utanför Rio de Janeiro. Han klarade sig och bosatte sig i provinsen Pernambuco där han blev känd som en mycket framgångsrik affärsman – och ökänd som en okänslig särling. Trots det utnämndes han till svensk vicekonsul, en befattning som han hade i tolv år. Han arbetade med fartygsförsäljningar och 1861 grundade han Brasiliens första privatägda krutfabrik Pernambuco Powder Factory AS. Han sysslade dessutom med sockerrörsodlingar, rederiverksamhet och mycket annat.

Han gifte sig med den tyskbördiga Anna Elisabeth Stolzenwald (1847-1934) och tillsammans fick de barnen Ana Louise, Arthur, Guilherme Alberto, Frederico João och Herman Theodor Jr.

Grundade affärsimperium

1904 startade Herman en textilfabrik som kom att bli grunden i det affärsimperium som kommande generationer byggde upp. När han dog 11 februari 1907 tog hans söner över verksamheten och inom ett par år var textilfabriken den största i norra Brasilien. Bland annat fick företaget kontrakt på att leverera brasilianska flottans alla blåvita uniformer.

För att ta hand om återförsäljningen av fabrikens produkter bildades 1913 butikskedjorna Casas Pernambucanas och Lojas Paulistas (vilka slogs ihop 1932). Verksamheten expanderade snabbt genom smart marknadsföring av de billiga textilvarorna. Butikskedjorna är fortfarande i familjens ägo och är än i dag bland Brasiliens största.1970 hade Casa Pernambucanas 800 butiker med 40 000 anställda. I dag återstår 295 butiker.

I Brasilien har Herman har fått ge namn åt gator, sjukhus, byggnader, en frimurarloge och en hästkapplöpningstävling.

Brasiliensvenskar

Under den stora emigrationen från Sverige valde de flesta att bosätta sig i USA eller Kanada. Men det fanns många som valde andra platser att utvandra till. En del av dessa hamnade i Brasilien. Ungefär 8 000 svenskar slog sig ner i Brasilien mellan 1853 och 1968, de flesta under perioderna 1868-69, 1890-91 och 1910-12. Oftast bosatte de sig i Rio Grande de Sul eller Sao Paulo. Den första gruppen bestod mest av ensamstående yngre män, nästa grupp var oftast arbetarfamiljer från Sundsvall och den tredje gruppen kom från malmfälten i Norrland och från Tornedalen.

Svåra förhållanden gjorde att många valde att återvända till Sverige eller flytta till andra länder i Sydamerika. Ett antal av den tredje gruppen flyttade till Argentina och i Obera i provinsen Misiones bildade man den enda svenskkolonin i Sydamerika. Denna finns fortfarande kvar.