När Eva F Dahlgren hade skrivit klart sin uppmärksammade bok "Fallna kvinnor" 2013 fanns det en fråga hon inte kunde släppa: Vad hände med barnen till de kvinnor som spärrades in på anstalt i början av förra århundradet? Nu har hon tagit upp tråden.

Boken som nyss kommit ut har fått namn efter frågan: "Vad hände med barnen?". Den har inte bara gnagt i författarens huvud, utan även ställts av läsare hon träffat på i olika sammanhang.

- Väldigt många ville veta, inte bara jag själv.

Hem för syfilissmittade

"Fallna kvinnor" kretsar till stor del runt Karin - en av de prostituerade kvinnor som hamnade på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona efter att ha dömts ut som "undermålig" av samhället.

I "Vad hände med barnen?" möter vi hennes dotter Kerstin. Hon hamnade på Lilla hemmet på Kungsholmen i Stockholm, en institution för barn som fått syfilis vid födseln.

- Lilla Hemmets arkiv finns hos Stockholms stadsarkiv och det var där jag satte mig och började gräva. I arkivet fanns det dokument och fotoalbum och framför allt så fanns det brev, säger Eva F Dahlgren.

Välskrivna brev

Breven, särskilt de som skrivits av barn som tillfrisknat från syfilis men i stället fått stämpeln "sinnesslöhet", tog författaren på sängen.

- Jag blev nästan chockad över hur reflekterande och välskrivna de var. Det här var nog en diagnos som sattes ganska lättvindigt.

Boken följer Kerstin och några barn till genom livet. Kerstin och en flicka som heter Rut skickades så småningom till Gålö i Stockholms skärgård, en ö som också figurerar i Johanna Skölds bok "Fosterbarnens ö" och där familjer tvingades ta emot fosterbarn vare sig de ville och var lämpade för det eller ej.

Tillbakablickar på barnauktioner

På innerflikarna till "Vad hände med barnen?" syns tidningsklipp från 1927 där fosterbarn annonseras ut under rubriken "Diverse". De "oäkta" barnens låga status är det övergripande temat för boken, liksom det oerhörda faktum att människor för inte så länge sedan såldes för pengar i Sverige.

Av den anledningen gör Eva F Dahlgren även tillbakablickar på barnauktioner, barnhemshistoria och fosterbarnsindustrin som helhet. Allmänna barnhuset i Stockholm, också det en institution med ett rejält arkiv förvarat hos Stockholms stadsarkiv, spelar en central roll vid sidan av Lilla hemmet och Gålö.

"Varför lämnades jag bort?" är enligt författaren en fråga som ekar genom det material hon tagit del av.

- Det har varit ganska tungt att jobba med det här, men jag är rätt envis av mig. Jag hade nog inte orkat med det om det inte var för dem jag kallar ledfyrar, som syster Gertrud på Lilla hemmet som i decennier fortsatte att brevväxla med barnen. Och en del barn kom faktiskt till fosterhem där de fick det bra.

Trilogi om människovärde

Förutom att boken är en naturlig uppföljare till "Fallna kvinnor" ska den även ses som sista delen i en trilogi som startade med "Farfar var rasbiolog" år 2002. De tre böckerna handlar i stora drag om människors värde, menar Eva F Dahlgren. Vem är värdelös, vem är undermålig, vem har makten att bestämma vem som är vad?

- Det var inte så att jag satte mig från början och tänkte att jag skulle skriva en trilogi, men det var så det blev.

Redan som liten fick hon upp ögonen för de olika traditioner och livsvillkor som var förenade med olika bakgrunder. Mamman kom från en bondesläkt i Dalarna, pappan från ett borgerligt hem i Uppsala. Ett stor intresse för hur människor haft det uppstod i samband med att hon läste Vilhelm Mobergs "Min svenska historia" som tolvåring.

Inte släktforskat själv

Men släktforskat på sin egen släkt har Eva F Dahlgren inte gjort - trots de många timmar hon tillbringat med näsan i arkivmaterial.

- Nej, men jag kanske måste göra det nu. Det finns verkligen skatter att hitta i arkiven! I dag, när så mycket är utlagt på privata företag, är frågan om det i framtiden kommer finnas arkivmaterial att hitta på samma sätt. Det är något som slagit mig när jag jobbat med boken.

Foto: Ola Kjelbye