Visning & föredrag om van der Nootska Palatset +stadsvandring. OBS! FULLBOKAD.

Tisdag den 15:e april kl. 14.00 - Magnus Jönsson visar och berättar om van der Nootska Palatset + stadsvandring kring de Holländska Palatsen på Södermalm. Magnus driver ett eget företag inom besöksnäringen som bland annat erbjuder guidade turer, utflykter och föredrag. Han har ett stort intresse för historia och har under de senaste trettio åren bott i vad som ofta kallas de nederländska kvarteren på Södermalm. Han har länge varit nyfiken på palatsens historiska rötter och har nu dykt ner i arkiven och tagit reda vad som finns dokumenterat kring deras byggherrar, ägare, arkitekter och deras skiftande öden från 1600-talet fram tills idag

Under 1600-talet kom det ett stort antal holländare till Sverige och de flesta hamnade i Stockholm söder om Slussen och området kom att kallas "de holländska kvarteren". Flera holländska köp-mannafamiljer slog sig ner här och bedrev exporten av koppar och järn (samt drev många stycke-bruk i landet). Än i denna dag finns flera spår av det Nederländska Söder; Louis De Geers palats, van der Nootska palatset, några gravkor på Maria Magdalena med familjerna Grill, Groen (Groens Malmgård på Malmgårdsvägen). Vi har även Stora och Lilla Mejtens gränd vid Vita Bergen som nederländaren Scipio Mejten gav namn till och där höll även den holländska släkten Horleman till (sedermera adlade Hårleman). Ock också bröderna Momma som adlades Reenstierna och byggde ett palats i närheten av Mariatorget.

van der Nootska Palatset efter dess byggherre, holländaren Thomas van der Noot. Han kom till Sverige som ung med sin mor på 1650-talet och gifte sig med en svensk adelsfröken. Paret köpte 1670 en stor tomt på Södermalm som sträckte sig från Maria kyrka ner till dåvarande Fatbursjön vid Södra stationsområdet. Arkitekt till Palatset, som stod klart 1674, är Jean de la Vallé, som också ritat bland annat Riddarhuset och Katarina kyrka.

Thomas van der Noot var officer och deltog i flera fältslag i Europa, dess värre stupade han redan år 1677 och familjen lämnade Palatset, som dock var kvar i familjens ägo under hela 1600-talet. Palatset fungerade då som en ambassad åt det Holländska sändebudet.

Under 1700-talet var Palatset privatbostad åt flera förmögna familjer. Bland andra bodde familjen Martville här, vars son var lekkamrat med Carl-Michael Bellman som bodde alldeles i närheten. Det sägs, även omskrivet i Fredmans epistlar, att det var här i van der Nootska Palatsets vinkällare som Bellman tog sitt första rus. Södermalm började förtätas och förslummas och Palatsets tomtyta börjades styckas upp.

1800-talet var Palatsets värsta århundrade, renoveringsbehoven var överhängande och inga pengar fanns. Palatset användes till många olika verksamheter, bland annat har det inhyst den Åbomska flickskolan, varit gymnastik- och fäktningslokaler, en tobaks- och cigarrfabrik. Det påstods att delar av Palatset var uppdelat som enkla bostäder, det fanns en ölstuga och under en period även glädjehus. Källaren inhyste en kol- och kocksbod

1900-talet skulle komma att bli Palatsets renässansperiod. Från att under flera århundraden slitits ned av olika verksamheter och i slutet av 1800-talet belagts med rivningsförläggande, kom istället Palatset genom Jean Janhsons förtjänst att genomgå en fantastisk renovering, som till stora delar kan beundras än idag.

Momma Reenstiernas Palats uppfördes i slutet av 1660-talet av Jacob Momma som några år tidigare hade köpt en stor tomt i kvarteret. Momma var född i Holland och kom tillsammans med sin bror Abraham till Sverige på 1640-talet. Här bedrev de handel och var bruksägare i bland annat Västerbotten och Västmanland. Med sina förmögenheter kunde de låna ut pengar till svenska staten och adlades 1669 för sina insatser. Det adliga namnet blev Reenstierna, vilket lever kvar bland annat i Renstiernas gata på Södermalm, som fick sitt namn i början av 1700-talet.

Jacob Mommas påkostade hus med två korta flyglar mot gården ritades av Johan Tobias Albinus. Utformningen hämtades från samtida holländsk arkitektur med antikt inspirerade pilastrar och listverk och kan jämföras med andra byggnader på Södermalm som uppfördes av holländska affärsmän och industriidkare på 1600-talet.

Efter Jacob Mommas död 1678 ägdes egendomen av hans söner fram till 1698 då den såldes och sedan hade ett flertal olika ägare under 1700- och1800-talet. I mitten av 1700-talet gjordes större byggnadsarbeten på tomten. Bland annat byggdes två flyglar och en fabriksbyggnad. Senare bedrevs bland annat siden och tobakstillverkning inom fastigheten innan den år 1843 skänktes till Prins Carls Uppfostringsinrättning, en stiftelse som tog hand om föräldralösa barn. År 1871 över-gick verksamheten till att bli ett provisoriskt barnbördshus och 1874 förvärvades fastigheten av Stockholms stad. År 1876 öppnades Maria sjukhus med 125 vårdplatser i fabriksbyggnaden. Det provisoriska BB permanentades och fick 1880 namnet Södra barnbördshuset eller Södra BB. I palatsbyggnaden bedrevs också utbildning för barnmorskor. Fabriksbyggnaden från mitten av 1700-talet var först sovsal och verkstad för barnhemsbarnen, men inrättades senare till Maria sjukhus. När Södra BB 1907 flyttade till ett nybyggt hus strax intill, vid Rosenlundsgatan, övertog Maria sjukhus palatset och drev verksamhet här fram till 1943. Efter det har byggnaden haft skiftande funktioner som sjuksköterskeskola och lokaler för stadens sociala verksamheter.

Lillienhoffska Palatset byggdes under åren 1668–1670 för köpmannen Joachim Potter (1630–1676). Potter adlades år 1668 till Lillienhoff, vilket gav byggnaden dess nuvarande namn Potter/Lillienhoff hörde till de större skeppsägarna i Stockholm och var vid sin tid en av Stockholms rikaste män. Han var också medintressent i flera av de kompanier som på 1660-talet hade ensamrätt att driva handel med vissa varor, exempelvis tjärkompaniet och sockerkompaniet. Han var även delägare i bland annat Västerviks skeppskompani, Falu Koppargruva och Svenska Ostindiska Companiet. 1667 köpte han en stor tomt som sträckte sig från Götgatan till Fatburssjön

År 1699 ägde friherren Erik Soop (1643–1700) gården. Efter ytterligare ägarbyten förvärvades palatset 1723 av den engelske diplomaten och ambassadören i Stockholm, Robert Jacson, som redan 1711 var hyresgäst i huset när Soops änka var ägare. Under 20 år hade Jackson palatset som sitt residens. Lillienhoffska huset kallas därför även för Engelska huset

Vid mitten av 1700-talet antogs en lag som fastslog att alla församlingar skulle ta ansvar för sina fattiga och bygga fattighus. 1745 förvärvade Katarina församling byggnaden av Couttonsväveriet som då var ägare. Palatset blev då till Katarina församlings fattighus.

År 1888 samlades fattigvården för hela Södermalm i en nybyggd fastighet i kvarteret Vattenpasset i Maria Magdalena församling (senare omdöpt till Rosenlunds ålderdomshem. Stockholms stad tog över Lillienhoffska palatset och avvecklade fattighusets verksamhet. Byggnaden var då myc-ket sliten och nedgången. Lokalerna hyrdes ut till olika firmor som exempel skomakare Norgren, snickaren Prahl, bokföraren Stubbe, vaktmästare Wessberg och Lorentz Anderssons möbelaffär. Delar av byggnaden nyttjades som skola för "bildbara sinneslösa barn".

Sedan 1940 har byggnaden använts bland annat för restaurangverksamhet, föreläsningar, arkiv och kontor. I huset fanns lokaler för exempelvis Stockholms gatukontor, Mantalskontoret, och några arkitektkontor.

Bland restaurangerna kan nämnas Källaren Fatburen som hade sin verksamhet här på 1940-talet. Källaren Drufvan flyttade hit och fanns i Lillienhoffska palatset fram till 1980. Därefter kom pizze-rian La Buzzola. I ett av källarvalven har det tidvis sedan 1970-talet funnits diskotek som Apple och Rango Tango. Sedan 1987 finns restaurangen Snaps & Bar i huset

Louis de Geers Palats (eller Ebba Brahes) var det första som uppfördes på Södermalm av den tyske murmästaren, Jürgen Gesewitz, i en holländsk klassisistisk stil för den holländske affärs-mannen Louis De Geer d.ä. Han hade tidigt fått upp ögonen för Sveriges naturtillgångar och investerade stora summor i att utveckla den svenska järnindustrin med modern teknik och nya tillverkningsmetoder. Fyrtio år gammal flyttade han 1627 till Sverige och skötte under många år kronans affärer med utlandet

Louis De Geer adlades 1641 och började uppföra ett palats på Södermalm som stod klart 1650. Men bara två år senare avled han under en resa till Amsterdam.

Den som i stället flyttade in i det nybyggda palatset på Götgatan var grevinnan Ebba Brahe, Hon använde det som änkesäte från 1652 till 1674.

Två gånger, 1680 och 1759, brann palatset nästan ner. Den 19 juli 1759 kom elden lös hos en fiskhandlare på Brännkyrkagatan. Maria kyrka förstördes tillsammans med 300 gårdar i kvarteren mellan Timmermansgatan och Södermalmstorg. Även De Geers palats skadades svårt i branden. Huset ägdes då av arvingarna efter riksrådet greve Olof Törnflycht som 1762 sålde det för 130000 daler till tobaksfabrikör Nils Schönborg vilken 1733 hade fått tillstånd att starta tobaksspinneri i Stockholm och trettio år senare hade hans verksamhet på Skeppsbron vuxit till stadens största tobaksfabrik.

Palatset har under åren bland annat fungerat som diamantfabrik, pianobutik och gett rum åt en hemlig kyrka. I mitten av 1900-talet var palatset så förfallet att det hotades av rivning. På 1930-talet gjordes palatset om till hyreshus. En av hyresgästerna var författaren Ivar Lo-Johansson, som i sin bok Tröskeln berättar om hur det var att bo i det nedgångna huset, med stanken från soporna och råttorna som strök omkring på gården.

Palatset inhyser sedan 1963 den nederländska ambassaden.

Henrik Thuen-Rosenströms Palats eller Jacob Grundels hus färdigställes 1669 efter ett kontrakt med arkitekten Johan Tobias Albinus, Johan Grundel d.ä., borg-mästare i Stockholm från 1636, hade erhållit tomten vid Södermalmstorg som ersättning för en tidigare, på grund av gatu-regleringen, förlorad tomt. Huset började byggas på 1640-talet och 1667 köpte Thuen det halvf-ärdiga huset av guldsmeden Henrik Möller. Thuen föddes 1624 i Nyköping. Han erhöll 1653 burskap som grosshandlare i Stockholm och nådde under det följande årtiondet stor ekonomisk framgång. Åren omkring 1660 tillhörde han det övre skiktet av köpmän i huvudstaden. Han hade andelar i Sockerkompaniet, Lilla saltkompaniet, Västerviks skeppskompani, där han även var direktör, samt i Ostindiska kompaniet. Han hade därutöver stora egendomar i bland annat Botkyrka, Salem och mässingsbruket i Vällinge. Större delen av sin verksamma tid som köpman, manufakturist och finansiär var han i kompanjonskap med sin kusin Joachim Potter Lillienhoff.

En stor del av förmögenheten byggdes upp genom affärsförbindelser med kronan som dock hamnade i djup finansiell kris vilket i sin tur drog in kompanjonerna i avtal och låneförbindelser som gav dem allt svårare ekonomiska problem. Handelsbolaget avvecklades 1772, samma år då han adlades. Rosenström blev praktiskt taget ruinerad och sterbhuset ansattes svårt av fordringsägarna. Sista resterna av förmögenheten skingrades under 1690-talet.

Begränsat antal platser. OBS! FULLBOKAD.

Förhandsanmälan senast måndag den 14:e april till info@sssf83.se

Deltagaravgift 200 kr (medlem) respektive 250 kr (ej medlem).

I deltagaravgiften ingår föredrag och visning av van der Nootska Palatset och kaffe med bröd + stadsvandring kring de Holländska Palatsen.