Veckans gravsten

Påskbrev från Vänersborgs museums samlingar.
Den sista i Sverige som avrättades för häxeri halshöggs 1704. Dödstraffet för trolldom avskaffades 1734 och för satanspakt 1779. Men rädslan för häxor fanns kvar på många håll. I Dalarna vid mitten av 1800-talet höll det på att gå riktigt illa när en hel församling drabbades av häxhysteri, ivrigt påhejade av sin präst. Såhär på skärtorsdagen känns det passande att uppmärksamma hans liv och tveksamma gärning.

Robert Blumenberg föddes den 24 juli 1800 i Falun. Hans föräldrar var handlaren Germund Blumenberg (1769-1835) och Christina Elisabet Ihrman (1771-1817). Det fanns ytterligare sex syskon i familjen; Ernst Anders (1799-1840), Carl Gerhard (1802-1803), Carl Theodor (född 1804), Anna Charlotta (1806-1807), Germund (1808-1809) och Christina Charlotta (1810-1891).

Robert läste vid gymnasiet i Västerås 1818-1820, utbildade sig därefter till präst och prästvigdes 1823.

Kritisk mot världslighet och flärd

Han gjorde sig snabbt känd för att, enligt många, vara för nitisk i sin yrkesroll. De husförhör han höll i varade i timmatal liksom hans predikningar i vilka han riktade stark kritisk mot värdslighet och flärd. Hans största måltavla var församlingsbornas alkoholvanor och han anklagade folk för hembränneri och för att vara dåliga kristna om de nyttjade starka drycker.

Många kollegor delade inte hans åsikter, ofta var det trots allt prästen som stod för brännvinstillverkningen i socknen, vilket medförde stora samarbetsproblem. Robert fick därför finna sig i att omplaceras vid flera tillfällen. Hos stora delar av de församlingar där han tjänstgjorde var han dock uppskattad och vad gäller hans inställning till alkoholen så var han en pionjär – flera årtionden innan nykterhetsrörelsen slog igenom. Han hade även ett stort intresse av folklore.

Blåkullafärderna i Mockfjärd

Det som gjort Robert mest känd för eftervärlden var hans roll i Blåkullafärderna i Mockfjärd som utspelade sig 1858 i Gagnef och Mockfjärd i Dalarna. Detta var det sista kända utbrottet av häxhysteri i Sverige.

Robert var vid denna tid komminister i Mockfjärd, som var en kapellförsamling till Gagnef. Han hade genom sina svavelosande predikningar om helvetet som straff för sedelöst leverne både skaffat sig många anhängare och skapat en stor rädsla för satan. Detta gav en grogrund för häxhysterin som startade i början av 1858.

Det som inledde hysterin var när den åttaåriga Anna i Myrholn beskyllde grannfrun Mann-Anna för att tillsammans med en liten flicka på torsdagsnätter ha ridit på ett kalvskinn till Blåkulla. För Robert tillstod Mann-Anna att hennes mor hade brukat fara till Blåkulla och att hon själv kunde ha gjort det ovetandes. Hysterin spred sig snabbt och flera församlingsbor besökte Robert med sina barn vilka påstod sig blivit förda till Blåkulla. Efter förhör botade Robert barnen med bön och handpåläggning.

Ett barn, den tioåriga Säl Per Andersson, påstod sig att efter ett drunkningstillbud fått uppenbarelser och änglavisioner. Många föräldrar besökte honom då för att genom ängeln få veta om deras barn besökt Blåkulla. Flera församlingsbor bad Robert att han skulle omdöpa deras barn för att rena dem från ondskan de drabbats av i Blåkulla. Men eftersom detta påminde om den frikyrkliga baptismen vägrade han.

Stiftsledningen ingriper

Stiftsledningen oroades av hysterin och skickade därför tre präster till Mockfjärd för att göra en utredning av denna och av Roberts hantering av denna. Förhör hölls med de inblandade där de stod fast vid att de förts bort till Blåkulla. Hela församlingen fick efter detta motta en straffpredikan där de starkt uppmandes om att avstå från vidskepelse.

Robert blev även han förhörd. Han fick frågan om han trodde på Blåkulla och erkände då att först varit vacklande, men att han inte längre gjorde det. Han fick även visa hur han botade de besatta barnen. Kommissionen kom fram till att Robert inte gjort tillräckligt för att bekämpa vidskepelse och han fick förflyttning till en annan ort. Många församlingsmedlemmar protesterade mot beslutet. Häxhysterin ebbade dock snabbt ut efter förflyttningen. Totalt ska cirka 120 familjer – 700 personer – ha varit delaktiga i hysterin. Av dessa var 129 barn, de flesta under tio år.

Gravstenen på Gagnefs kyrkogård. Foto: Krister Jacobsson/GravstensinventeringenRobert gifte sig 1840 med Cathrina (Carin) Sofia Hammarström (1818-1870). De fick sex barn tillsammans; Robert (1841-1896), Cathrina (1843-1843), Henrik Germund (1848-1902), Maria Magdalena (1850-1915), Johannes (John) (1853-1921) och Hanna Christina (1858-1881).

Robert återkom som komminister till församlingen i maj 1867, men han avled redan den 19 december samma år. Han är begravd på Gagnefs kyrkogård tillsammans med sin hustru och dotterdottern Hanna Flodquist (1881-1940).

Här kan du se hans gravsten i Gravstensinventeringen

Mer om begravningsplatsen

Gagnefs kyrka. Foto: Calle Eklund/V-wolf - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9031175

Gagnefs kyrka är en församlingskyrka i Gagnefs församling i Västerås stift. Den första kyrkan i Gagnef var byggd i trä och uppfördes cirka 1250-1350. Den upptäcktes vid renoveringen 1916 och delar dess grund är även grund för den nuvarande kyrkan. Kyrkan byggdes ut flera gånger under 1400-1600-talen och vid en större ombyggnad 1766-1771 fick den i stort sett dagens utseende. Vid detta tillfälle revs den gamla kyrkans väggar och gapskullen och klockstapeln togs bort. Vid senare utbyggnader och renoveringar tillkom tornets lanternin (1828) och tornuret (1853). Nya bänkar sattes in 1916 och spåntaket byttes 1963 ut mot ett koppartak.

Glasmålningarna i korfönstren utfördes 1954 av Anders Gabrielsson, dopfunten är från 1979 och huggen i sandsten – den tidigare dopfunten finns i Mockfjärds kyrka. Predikstolen, i gustaviansk stil, är från 1789 och ljuskronorna, efter en äldre förlaga, från 1963.

Bland inventarierna kan nämnas en triptyk (tredelat altarskåp) från 1400-talet, en nattvardskalk och en paté (oblattallrik) från 1954, ett altarkors i silver, rubiner och bergkristall från 1969 och en oblatask från 1815.

Gagnefs församling bildades 1386 vid en utbrytning från Åls församling. Mockfjärd bröts ut på 1620-talet och blev ett kapellag, senare en kapellförsamling. Från 1934 är Mockfjärd en annexförsamling.

Fakta häxeri

Den sista i Sverige som avrättades för häxeri var Anna Eriksdotter (född 1624) som halshöggs 1704. Dödstraffet för trolldom avskaffades 1734 och för satanspakt 1779, Den sista häxprocessen ägde rum 1757 då arton åtalade befanns oskyldiga efter att ha utsatts för tortyr. Två smeder dömdes 1796 för satanspakt, men straffades på annat sätt än med döden. Den som, förmodligen, var den sista att dömas till avrättning för häxeri i Europa, var polskan Barbara Zdunk (född 1769) som avrättades 1811.