Veckans gravsten

Det finns några kända Louis De Geer och i den här veckans gravsten får vi lära känna en av dem som hamnat i skuggan av sina mer berömda släktingar. Vilket inte är så konstigt, då majoriteten av ättens kändisar bär samma namn. Lovö kyrkogård, där vi hittar gravstenen, rymmer en del berömdheter och ruvar dessutom på ett kusligt grav-mysterium.

Louis De Geer av Finspång ligger begravd tillsammans med sina föräldrar på Lovö kyrkogård. Foto: Pierre Nilsson/Gravstensinventeringen.Louis Fabian Gerhard De Geer af Finspång föddes den 1 juli 1888 i Skagershults socken i Örebro län som äldsta barn till friherren Fabian Otto Gerard De Geer (1850-1934) och Agatha Wachtmeister af Johannishus (1863-1940). I familjen fanns även syskonen Johan Gustaf Gerard (1889-1982), Oskara Eva Margareta (1892-1970), Robert Wilhelm Gerard (1893-1966) och Hans Jakob Gerard (1899-1983).

Familjen flyttade 1906 till Leksberg i Skaraborgs län när fadern – som var brorson till förre statsministern Louis de Geer (1818-1896) – utnämndes till landshövding.

Louis stod i kyrkböckerna som gymnastikinstruktör och blev under denna tid även underlöjtnant vid Skaraborgs regementes reserver.

När faderns förordnande gick ut 1917 flyttade familjen till Stockholm. Under 1920-talet tjänstgjorde Louis som gymnastiklärare på en internatskola i engelska Rosslyn.

Bodde på internat och pensionat

Återkommen till Sverige 1929 bosatte han sig på pensionatet Solhaga i Dingelvik i Dalsland. Här bodde han fram till sin död. På pensionatet skrev han 1929 den första boken om Gunnar (Wiggy) Wigelius som var elev på den fiktiva internatskolan Singleton i England. Louis erfarenheter från sin tid som elev på internatskolan Lundsberg (1899-1907) hade säkert, liksom tiden i Rosslyn, varit en inspirationskälla. Gunnar, som var duktig i simning, var elev i de första böckerna, blev lärare och slutade sin karriär som rektor. Det blev totalt sju böcker om Singelton, den sista gavs ut postumt 1954.

Böcker om internatskolor låg tydligen Louis varmt om hjärtat eftersom han även gav ut tre böcker mellan 1932 och 1935 som handlade om en fiktiv svensk internatskola, Norrsätra. Utöver det skrev Louis även ungdomstriologin Branden, Efter branden och Slutet på branden under åren1936-1939.

Louis avled den 10 maj 1954 i Mon Västra, Solhaga, Dalsland. Han gifte sig aldrig och är begravd tillsammans med sina föräldrar.

Här hittar du hans grav i Gravstensinventeringen

Om begravningsplatsen

Lovö kyrka. Foto: Björn Strömfeldt.
Lovö kyrka är församlingskyrka i Lovö församling och är belägen på Lovön i Stockholms stift.

Kyrkan byggdes på 1100-talet, men det kan ha funnits en träkyrka på platsen tidigare. Vid restaureringen 1935 hittades runstenar från tidigt 1100-tal som använts som byggmaterial och i dag har dessa har återbördats till sina fyndplatser. Vid renoveringen togs även de medeltida, under reformationen övermålade, kalkmålningarna på väggarna fram. Två gånger har kyrkan förlängts – på 1200-talet respektive 1600-talet. Tornet är byggt under senmedeltiden. I kyrkorummet finns ett trettiotal gravar, mestadels tillhörande tidigare anställda vid det närbelägna Drottningholms slott. Den senast renoveringen utfördes 2004 och gjordes interiört.

Dopfunten är från 1200-talet, dopstället från 1700 och predikstolen från 1718. Altartavlan tillkom 1866 och är målad av Gustaf Plagemann (1805-1868). På 1830-talet tillkom en närliggande kyrkogård, Lovö skogskyrkogård.

Ett gravmonument över skalden Olof von Dalin (1708-63) och matematikern Samuel Klingenstierna (1698-1765) finns på kyrkogården. Det restes 1769 och är bekostat av drottning Lovisa Ulrika – båda hade varit lärare åt den blivande Gustav III. Andra kända personer som vilar på Lovö kyrkogård är skådespelerskan Eva Remeaus (1950-1993), känd från det klassiska barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter. 

Kyrkogårdsmysterium

Kyrkogården rymmer också ett kusligt mysterium. Carin Göring (1888-1931), gift med Hermann Göring mellan 1922 och 1931 och som efter sin död vördades likt ett helgon av nazisterna, begravdes ursprungligen här.

När hennes grav vandaliserades 1933 flyttades kroppen till Hermann Görings lantställe, "Carinhall", i Tyskland. När detta plundrades av sovjetiska trupper i slutet av andra världskriget försvann kroppen. En kropp som man misstänkte var Carins hittades 1951 i skogen i närheten. Den kremerades och återbördades till familjegraven på Lovö. 1991 hittades en zinkkista med benrester i Carinhall. På den tiden gick det inte att identifiera vem personen var. Men med den nya DNA-tekniken kunde man 2012 konstatera, efter att ha jämfört med vävnadsprover från hennes son, att det verkligen var Carin. Vem som kremerades och lades i graven 1951 är därför ett mysterium.

Läs mer om kyrkan här

Se Carin Görings gravsten i Gravstensinventeringen