Veckans gravsten

Älvsbyn i oktober 1918. Samling på Hanna Lundströms café (nuvarande Selholmsgatan 4) före begravningen av bland andra Nils och hans fosterbarn. Alla som skulle begravas hade dött av spanska sjukan. Foto: Troligen Fia Engelmark. Bilden utlånad av: Birger Pettersson, Älvsbyn/Älvsbyns kommun.
För lite drygt hundra år sedan svepte spanska sjukan över världen och 1918 drabbade den delar av Norrbotten hårt. För Nils och Beda Öhlund fick influensaviruset ödesdigra följder, men deras stora familjs historia tog inte slut i och med det.

Nils Julius Öhlund föddes den 23 september 1884 i byn Småträsk i Älvsby församling, Norrbotten. Hans föräldrar var Nils August Ölund (1852-1917) och Johanna Christina Andersdotter (1855-1942). I den stora syskonskaran fanns även Johan August (1878-1897), Johanna Lovisa (1880-1949), Hilda Catrina (1882-1885), Olof Oskar (1886-1960), Carl Anton (1890-1959), Hilda Cathrina (1892-1894), Lea Olivia (1894-1988) och Ester Eugenia (1896-1975). På gården bodde även Nils farfar Ulrik (1829-1885), farmor Brita Cathrina Nilsdotter (1824-1884) och gammelfarmor Kristna Andersdotter (1799-1887).

Nils tog 1907 tjänst som dräng på gården Tvärselet i samma församling. Året därpå gifte han sig med innehavaren av gården, Beda Elisabet Bergman Lindström (1881-1971), som var änka efter den tidigare ägaren av gården Johan Bergman (1861-1904). Beda hade innan de gifte sig tjänat som piga hos Johans bror Lars August (1865-1943) som ägde granngården.

Nils gick i och med äktenskapet från att vara dräng till att bemämnas bonde och flyttades upp några rader i husförhörslängden.

Tio barn sedan tidigare

Bedas avlidne make hade varit gift två gånger tidigare och blivit änkling lika många gånger (1895 och 1900). I sitt första äktenskap hade Johan fått fyra barn: Anna Elisabeth 1890-1913 (USA), Signe Johanna 1891-1972, Johan Elis 1893-1913 (USA) och Beda Matilda 1894-1896. I sitt andra äktenskap fick han tre barn – Beda Matilda 1896-1978, Gustaf Algot 1898-1918 och Frans Gideon 1899-1961. Algot nämns i kyrkböckerna som "nästan dövstum".

Johan och Beda fick ytterligare fyra barn – Ester Ottilia (1902-1918), Fritz Ragnar (1903-1923), Axel Edvin (1905-1981) och Nils Alrik (1908-1972).

Efter att Johan dött 1904 blev det förmodligen svårt för Beda att försörja alla barnen på egen hand. Vid tiden fanns sammanlagt tio barn i hushållet: Johans sex barn från sina tidigare äktenskap och hans och Bedas fyra gemensamma barn. De tre äldsta barnen flyttade till Piteå för att arbeta som pigor och dräng 1905.

Stort hushåll

När Nils Öhlund tog anställning som dräng 1907 bodde sju barn kvar på gården. Efter att han och Beda gift sig 1908 skaffade de i sin tur fyra gemensamma barn – Johan Sigvard (1909-1978), Astrid Olivia Ingeborg (1912-1996) , Karl Egon (1914-1990) och Ernst Göran (1918-1922).

Beda var inte den enda som förlorade nära anhöriga vid tiden för Nils död. Liksom på andra håll hölls flera begravningar samtidigt. Bildkälla: Älvsbyns kommun.På gårdens undantag bodde även Bedas svåger Alfred (1869-1950) som enligt kyrkböckerna var ”mindre vetande”. Familjen tillhörde troligen en frireligiös församling eftersom det är antecknat att barnen ”icke är av svenska kyrkan döpta” eller ”af lekman döpt”.

Spanska sjukan slog till

Sommaren 1918 slog spanska sjukan till i Norrbotten och spred sig snabbt över landskapet. När den på hösten nådde Älvsby församling drabbades Nils familj hårt – flera familjemedlemmar insjuknade och Nils och hans styvbarn Algot och Ester avled. Enligt Piteå-Tidning hade det aldrig tidigare skådats en sådan begravning i Älvsby, då 180 personer närvarade. Under 1918 kom omkring 50 personer i trakten att avlida till följd av sjukdomen.

Beda gifte sig en tredje gång 1929 med byggnadsarbetaren Olof August Nilsson (1883-1936). De flyttade 1930 till Jokkmokk och vidare samma år till Piteå. Efter makens död flyttade hon till Umeå och 1939 var hon tillbaka i Älvsby där hon bodde fram till 1960-talet. Beda avled 1971 i Umeå.

Nils och Beda är begravda på Älvsby gamla kyrkogård. I graven vilar även barnen Gustav Algot, Ester Ottilia, Ernst Göran, Fritz Ragnar samt John Sigvard med sina två fruar Margareta (1921-1973) och Märta (1910-1943).

Här hittar du deras gravsten i Gravstensinventeringen

Spanska sjukan i inre Norrbotten

Innan kanonerna under första världskriget hunnit tystna kom nästa katastrof – den svåra influensan, benämnd spanska sjukan, drabbade stora delen av världen i mars 1918. Innan pandemin definitivt ebbat ut hade 50 till 100 miljoner människor över hela världen avlidit till följd av viruset.

Inte ens det glest befolkade Norrbotten förskonades. Tvärtom drabbades denna landsdel värst i hela Sverige. Via Piteå – dit sjukdomen kom i slutet av juli samma år – spred den sig sakta men säkert över nordligaste Sverige. Under 1918 avled till exempel 43 personer i Piteå i sjukdomen, 35 i Arvidsjaur och cirka 50 i trakten runt Älvsby. Främst var det unga och friska människor som drabbades värst. Deras starka immunförsvar ledde till kraftiga överreaktioner när de smittades vilket var det som ledde till döden.

Allra värst drabbades Arjeplog där tre procent av invånarna avled i sjukdomen. Där trodde att man att trakten skonats från farsoten när den 1920 återkom och slog till brutalt. Till följd av den nya virusvågen avled 88 personer.

Älvsby kyrka. Foto: Thuresson / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)Mer om begravningsplatsen

Älvsby kyrka tillhör Älvsby församling i Luleå stift. Kyrkan uppfördes 1808-1813 och är en träkyrka utformad som en korskyrka i österbottnisk stil. Kyrktornet tillkom 1848. Större restaureringar genomfördes 1940 och 1968. Vid det sistnämnda tillfället tillkom ett källarplan och ytterligare en sakristia.

Altarskåpet är från 1959, orgeln från 1972 och dopfunten från 1940-talet.