Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Hur ange var en socken är belägen?
Debate (only in Swedish) Nedanstående diskussion har förts i början av juni 1996 per mail mellan Jan Appelquist, Bromma (redaktör för Släkten, utgiven för Släktforskarförbundet), Anders Winroth, USA (medeltidshistoriker vid Columbia University) och Håkan Skogsjö, Mariehamn (redaktör för Släktforskarnas Årsbok). Debatten intierades av Anders Winroth med nedanstående rader (ha överseende med att å-ringar och prickar över ä och ö saknas i inläggen från USA):
Anders Winroth: Det ar nu omkring 25 ar sedan lansbokstaverna avskaffades pa bilarna. Jag kommer ihag dem, men yngre forskare (och det maste val finnas unga slaktforskare aven nufortiden) har formodligen ingen aning om att bilskyltar en gang hade lansbokstaver. Jag vet att SCB fortfarande anvander sig av dem, men jag betvivlar att dagens ungdomar laser SCB:s arsbok. Kan vi inte anvanda forkortningar som ar omedelbart igenkannliga for var och en som kanner till namnen pa Sveriges lan. Mitt forslag: Sth, Upps, So"d, O"g, Jo"nk, Kalm, Kron, Gotl, Krist, Malm, Hall, Go"t, Alvsb, Skar, Varml, O"r, Vm, Kopp, Ga"vl, Ja"mtl, Vnl, Vb, Nb.
Håkan Skogsjö: Förmodligen har Anders också rätt i att länsboksstäverna inte är ett bra sätt att placera orter på kartan. Det har förts fram idéer om att använda landskap i stället för län (aktualiseras väl särskilt nu när de börjar rådda med länsgränserna vid nästa årsskifte). Jag förespråkar att vi lämnar länsbokstäverna och föröker hitta ett bättre system. En diskussion bör föras (kanske på nätet på förbundets sidor) om län/landskap och lämpliga förkortningar. Själv har jag lekt med tanken på trebokstavsförkortningar av landskapen i versaler, så att "Ramsele sn (Y)" skulle ersättas av "Ramsele sn ÅNG". Det skulle ge lika många tecken som det nuvarande systemet, men är typografiskt oelegant. Ett tecken extra, och elegantare, vore "Ramsele sn, Ång", som i löpande text skulle bli "född 1873 i Ramsele sn, Ång, död 1914 i Ström sn, Jäm, bonde...", men inte heller det känns riktigt bra. Kanske är det dock mest ovana.
Jan Appelquist: Diskussionen om länsbokstäverna eller alternativ tycker jag bör föras. Jag håller i grunden med Anders om bristerna i det gamla systemet. I Släkten...1 finns det därför en annan förkortningsordning. Nämligen den med fyra bokstäver som SCB rekommenderar som alternativ till både länsbokstäverna och länssiffrorna. I Släkten...2 tänker jag mig samma som i Släkten...1, om ingen övertygar mig om något bättre. Det nya problemet med länens instabilitet gör onekligen att en annan lösning kommer att behövas.
Anders Winroth: Landskap ar verkligen ett intressant alternativ nu nar de borjar krangla med lanen. Som jag ser det ar det storsta problemet med landskap att de inte ar officiellt definierade och att en del gransbygder ar omtvistade. Men om Hasse Tellemar klarade av att smalanningar fran ostgotar sa skall val vi klara det ocksa! Jag undrar vilket genomslag den nya lansindelningen far; jag ska fraga vad de tanker gora pa SBL (formodligen ingenting). Forkortningarna jag foreslag ar forresten (men det har ni redan gissat) de som SBL anvander. Jag gillar den andra varianten av Hakans forslag, dvs Ramsele, Ang, men ifragasatter om vi verkligen maste halla oss strikt till tre bokstaver. Nog kan vi tillata oss Lapp, Vb, Dalsl, Hall?
Håkan Skogsjö: Anders invändning mot landskap är ju helt korrekt. En annan invändning är att landskap ingenting betyder i praktiskt hänseende. Jag menar, får jag vet att en socken ligger i Uppsala län får jag också veta i vilket landsarkiv dess kyrkoböcker förvaras och i vilket del av SVAR-katalogen jag söka. Men får jag reda på att den ligger i Uppland måste jag sedan ta reda på länet för att kunna gå vidare. Detta har varit min huvudinvändning hittills mot landskap. Men den faller ju faktiskt om länsindelningen blir alltför instabil. Frågan är väl vad de egentligen tänker sig i framtiden, politikerna. Men nog har det väl talats om att göra om länsindelningen i Västsverige ganska radikalt också. Jag håller på län om länen förblir hyfsat stabila, men landskap om förändringarna blir mer drastiska i framtiden. Men länsbokstäver bör nog fimpas, det har jag hört ofta. Visst är SBL-förkortningarna ett gott alternativ.
Anders Winroth: Hakans argument for lanen, dvs att man vet vilket landsarkiv det galler (och, i forlangningen, vilket lans mantalslangd, etc.) ar annu viktigare an de jag hade. Det verkar som vi ar relativt ense att lanen ar battre an landskapen, atminstone tills vi ser hur lansreformerna faller ut. SCB:s fyrbokstaviga forkortningar ar bra, men ser ibland litet larviga ut, dvs nar man bara behover 3 eller tva bokstaver for att forkorta lanet. Battre ar att komma upp med var egen lista, till vilken vi kan ta de flesta av SBL:s forkortningar, men kanske andra nagra (Vastb och Vastm i st f Vb och Vm?).
Håkan Skogsjö:Jag delar Anders konklusion: länsen tills vidare. Men att försöka uppfinna ett eget bokstavssytem verkar väl onödigt om det redan finns flera stycken. Antingen SBLs eller SCBs, eller något annat ännu bättre och någorlunda spritt om nån kan uppbringa ett sådant. Personligen håller jag på SBLs, som verkar mer "mänskligt" till sin utformning än de teknokratiska koderna som SCB använder.
Jan Appelquist: Argumenten landskap versa län tycker jag håller. Stabiliteten måste vara avgörande. Om vi håller oss till länen föredrar jag SCBs fyrbokstaviga förkortning. När man ser den begriper man direkt vilket län som avses.
Håkan Skogsjö: Det tycker jag i och för sig att man gör även med SBLs koder. Och med dem sparar man ju faktiskt några tecken ibland.
Jan Appelquist: Länen verkar vi vara överens om att de får duga tills vidare. SBL eller SCB blir stötestenen. Ett argument som inte förts fram hittills i vår diskussion är likheten i förkortningsformen. Jag tänker då på fördelar med att länen alltid förkortas med ett lika antal bokstäver. Det minskar risken för sammanblandning med ort med "samma" namn. Anders, är det inte så att USAs delstater har två officiella förkortningen varav den ena har lika antal bokstäver, eller är det något jag drömt.
Anders Winroth: Amerikanska stater, ja. Det finns en officiell tvabokstavsforkortning vilken anvands i postnummer. Bra for postens datorer, antar jag, men ett litet helsicke att skilja pa alla stater som borjar pa M, t ex. MI ar Michigan, MN Minnesota, och vad Missouri ar vet jag inte, men man kunde ju gissa pa alla tre nar man ser MI. Jag kanner inte till nagra andra forkortningssystem som alltid har samma antal bokstaver. De vanligaste forkortningarna har oftast 4 bokstaver: Minn., Mich., Miss., men da skriver man ocksa NY, NJ, Maine, Col. (eller Colo.), Cal. Jag kan egentligen inte se nagra fordelar i att alltid ha samma antal bokstaver i vara lansforkortningar. SCB:s former ar val en kvarleva fran den tid da datorer fungerade med halkort och varje position pa kortet kostade vardefullt datorminne. Med modern teknik har vi ju lyxen att valja forkortningar som stor sa litet som mojligt vid lasningen (och, ja, jag tycker SCB:s forkortningar ar ganska oaptitliga).
Jan Appelquist:Vilka av SCBs förkortningar tycker du är oaptitliga, jag vet inte om du direkt behöver äta dom, men jag tycker dom är lättydda, dvs när de dyker upp begriper man snabbt vad som avses. Och det är väl det som är den primära avsikten. Ett betydligt svåra val är väl hur ofta de skall anges/upprepas. Varje gång ett församlingsnamn presenteras, första gången i boken, första gången i artikeln, första gången på sidan eller första gången i tabellen/familjen. Vad anser Ni?
Anders Winroth, 8 juni 1996 Somligt ar ju skadebrod: ska betittas, men inte atas. Darfor bor det se aptitligt ut. Jovisst ar SCB:s forkortningar lattydda, men en del lansnamn later sig inte riktigt naturligt forkortas till fyra bokstaver. Nu har jag naturligtvis ingen lista har i narheten; jag minns blott att jag arbetade upp ett stort missnoje med fulheten hos somliga forkortningar nar jag forskade pa SCB. Hur forkortas Sodermanlands lan? Ostergotlands lan? Vastmanlands lan? Visst ar val Kristianstad "KRIS"? Det ar ju uppenbart att SCB tillagnade sig dessa for halkortens skull; vad anledning har vi att propsa pa att alla forkortningar ska ha samma langd? Lanet bor anges blott en gang i varje familj, tycker jag. Om artikeln ar kort kanske en gang per artikel racker, men man kan bli tvungen att leta lange om den ar bara nagra sidor lang.
Håkan Skogsjö: Jag delar Anders åsikt att det inte är så lämpligt att slaviskt bestämma sig för fyra bokstäver (eller annat antal). I stället bör man sträva efter så få bokstäver som möjligt i varje förkortning, men så många att varje förkortning blir entydig. Vad jag förstår uppfyller SBLs förkortningar detta ganska väl. Och så är de redan förankrade inom den personhistoriska forskarvärlden. Vad mer att begära? Länsangivelsen bör anges så ofta att man som läsare i aldrig ska behöva leta efter den. Åtminstone ska den upprepas för varje familj, jag kan eventuellt gå så långt att den också ska upprepas för varje barn (men om alla barn är födda i samma församling bör deras födelseplats anges vid ordet "Barn (födda i Örby sn, Älvsb.):" för att spara utrymme men också minska antalet upprepningar). Även här bör man dock tillämpa någon sorts sunt förnuft-regel, som ungefär skulle kunna gå ut på att om nästan alla händelser i en familj har inträffat i samma socken räcker det förstås att ange länet på första stället i familjen, men om låt oss säga att hustrun och en måg (bland tio barn) råkar dö i samma församling, men inget mer händer där, då bör man ange länet på båda ställena. Det gäller väl helt enkelt för redaktören att visuellt avgöra när det blir allt för knepigt för läsaren att hitta länsangivelsen.
Jan Appelquist: En vidare diskussion skulle säkert inte skada. För vad bråkar vi om egentligen. En jämförelse mellan SBL och SCB skulle kanske inte skada: SBL /SCB, Sth /Sthm, Upps /Upps, Söd /Södm, Ög /Östg, Jönk /Jkpg, Kalm /Kalm, Kron /Kron, Gotl /Gotl, Krist /Kris, Malm /Malm, Hall /Hall, Göt /Gtbg, Alvsb /Älvs, Skar /Skbg, Varml /Vrml, Ör /Öreb, Vm /Vstm, Kopp /Kopp, Gävl /Gävl, Jämtl /Jmtl, Vnl /Vnrl, Vb /Vbtn, Nb /Nbtn, ? /Blek.
Anders saknade Blekinge i sin lista och jag kan tyvärr inte gissa SBLs förkortning. Jag kan hålla med om att fyra bokstäver inte får vara ett självändamål, fast det fyller faktiskt ett igenkännande syfte som vi inte får glömma bort. Om vi ska gå in på de olika dåliga förkortningarna så kan jag hålla med om att Kris för Kristianstads län inte låter roligt, men Krist tycker jag faktiskt är snäppet sämre. Låt oss glädjas åt att länet snart upphör. Andra skumheter i SBLs lista tycker jag är: Sth betyder normalt Stockholm och inte länet, Vm förkommer omväxlande i andra sammanhang för både Västmanland och Värmland bör alltså inte användas, Jönk betyder Jönköping och inte länet, Göt trodde jag var en felskrivning för Gotland, fullständigt omöjlig utanför norden, jag har sett Skara förkortat till Skar (ganska onödig förkortning i och för sig) Skbg blir alltså bättre. Vad jag kan se håller SCBs förkortningar längre. Ge mig gärna ett argument för att ändra förkortningar mellan Släkten..1 och 2.
Håkan Skogsjö: Problemet med dubbeltydiga förkortningar finns oavsett om SBLs eller SCBs koder används. Både Sth och Sthm kan utläsas Stockholm och inte Stockholms län. Men missförstånd kan förhoppningsvis elimneras genom att sätta länsförkortningen inom parentes (precis som länsbokstäverna), ex.vis: född 1872 i Värmdö sn (Sth), död 1923 i Tierp sn (Upp).
(Nedanstående inlägg gjorda sedan debatten offentliggjorts.)
Carl Szabad: Uppenbarligen är frågan om länsbeteckning en svårknäckt fråga om man ska hitta en genial lösning. Hittills upptar den här diskussionen fyra A4-sidor vid utskrift. Och gissningsvis kommer ändå alla att använda sitt eget system näs debatten falnat ut. Jag föreslår det föga revolutionära att behålla länsbokstäverna då de är odiskutabla i sin enkelhet. Strax norr om Sundsvall har man t ex använt X antal miljoner för att skapa ett jättelikt "Y" av sten. Visserligen står en rikskänd konstnär med rötterna i trakten som fader till monumentet men det är onekligen mer talande än om man försökt göra ett "V-norrl" av 30 ton betong. Alla försök att hitta lämpliga förkortningar har i slutändan blivit krystade, ta exempelvis SVAR-katalogen med dess underliga namn på flikarna. Antingen man är van vid SCB-koden 01, 03, 04, 05 osv eller bokstavs-dito så lär man sig känna den geografiska ordningen av länen och en förkortning av typen "Vb" eller "Vg" får bara den följden att en länsförteckning i bokstavsordning ger ett sammelsurium rent geografiskt sett. Vad har Västerbotten och Västergötland gemensamt utom att de står efter varandra i bokstavsordning?
Anders Winroth: Tack, Janne, for listan av SCB:s forkortningar. Jag ar litet skamsen over att ha glatt diskuterat dem utan att kunna dra upp en komplett lista. Bleking ar forresten Blek ocksa pa SBL. Sa hur ska man valja mellan dessa tva listor. Jag skulle vara ratt sa nojd med vilkendera, om vi bara blir av med de dar grasliga lansbokstaverna! Jag foredrar naturligtvis SBL:s lista, eftersom jag har jobbat dar och anvant dem dagligen i nastan fem ar. Jag ser tva nackdelar med SCB:s lista. 1) Jamfor Or och Oreb: tva bokstaver ar tillrackligt for att identifiera lanet. SCB lagger till tva extra bokstaver sa att man kan fylla ut till fyra. Det ar just denna tvangstroja (alltid fyra bokstaver) som jag mest ogillar i SCB:s system. 2) SCB foredrar i manga fall att plocka ut fyra konsonanter medan SBL vanligen hugger av andan pa ordet. Jag tror att det ar lattare att uttolka "Skar" an "Skbg". Tyskarna gillar att forkorta a la SCB och jag finner att de forkortningarna ar svara att intuitivt uttolka. OK, ingetdera av dessa argument ar sarskilt vagande. Det ar ju dock en smaksak. Jag haller med om att Vm ar en dalig forkortning for Vastmanland, men vem har sagt att vi maste halla oss strikt till fardiga listor. Jag tror inte att det ar manga slaktforskare som gar omkring och har SCB:s eller SBL:s lista pa sina fem fingrar. Vastm? Upplysningsvis: SBL forkortar Stockholms stad Sthlm och Goteborgs stad Gbg (mot Sth och Got for lanen). Stader i allmanhet ges ingen lanstillhorighet, men detta ar ett exempel som jag inte tycker vi bor folja, atminstone inte for sma stader sasom Nora och Ludvika. (Jag maste tillhora de sista skolklasserna som fick lara sig alla svenska stader just for att de var stader, medan vi bara larde oss de viktiga kopingarna. Det finns ju en hel del stader som ar mindre viktiga an somliga kopingar.) Janne fragar efter argument for att over huvud taget andra. Jag tycker det foljande ar viktigt: "En yngre generation av forskare har aldrig upplevt lansbokstaver pa bilar och har svarigheter att snabbt identifiera dem. Dessutom anvands de alltmer sallan. Vi foredrar forkortningar som ar omedelbart identifierbara for en person som kanner till namnen pa de svenska lanen." (Janne forde utlanningar pa tal; jag undrar vad de tycker om lansbokstaver.) Om vi tar bort lansbokstaverna fran Slakten... tycker jag vi bor gora likaledes for SvA! Vem beslutar om dessa saker, forresten? Det borde vara respektive redaktor, men jag vet att Torsten har haft svarigheter att driva igenom vissa forandringar han velat gora i SvA.
Jan Appelquist: Utförligare svar senare. Nu bara ett klarläggande. Släkten... har hittills använt SCBs förkortningar. Att gå "tillbaka" till länsbokstäverna anser jag uteslutet.
Anders Winroth: Jag maste saga att jag inte alls haller med Calle. I somliga lan ar bandet med den gamla lansbokstaven starkare an i andra, och jag tror detta ar sant i X-lan. Jag haller fast vid vad jag skrev i morse och ska inte upprepa det. Nog betyder det nagot att aven en mangarig slaktforskare, relativt valutbildad och inte alldeles purung (31 i ar!) historiker sasom jag inte pa rak arm kan saga vilket lan O eller P eller G ar?
Håkan Skogsjö: Skulle vilja komma med ett konkret förslag som bygger på min tes att förkortningarna ska vara så korta som möjligt, men ändå klart åtskiljbara för den som känner till namnen på de svenska länen: (Sth) Stockholms län (Up) Uppsala län (Söd) Södermanlands län (Ög) Östergötlands län (Jk) Jönköpings län (Kro) Kronobergs län (Kal) Kalmar län (Got) Gotlands län (Ble) Blekinge län (Kri) Kristianstads län (snart borta) (Mal) Malmöhus län (dito) (Skå) Skåne län (Hal) Hallands län (Gob) Göteborgs och Bohus län (Älv) Älvsborgs län (Skb) Skaraborgs län (Vär) Värmlands län (Ör) Örebro län (Vmanl) Västmanlands län (Kop) Kopparbergs län (snart borta) (Dal) Dalarnas län (Gäv) Gävleborgs län (Jäm) Jämtlands län (Vnl) Västernorrlands län (Vbn) Västerbottens län (Nbt) Norrbottens län.
Det största problemet är Värmland/Västmanland, där speciellt förkortningar för Västmanland lätt kan missförstås. Vml är inte bra (kan lika gärna uttydas Värmland), Väs(t) är uteslutet, Vmanl är tänkbart men blir den enda fembokstavsförkortningen (alla andra räcker med två eller tre). Men eftersom både Väst- och -land finns i många andra län, måste nog V- i kombination med -man- bli det särskiljande. Därför fåt det bli Vmanl. Alla dessa förkortningar måste skrivas inom parentes. För att ta ett praktiskt exempel så kan det se ut så här (hämtat ur den släktutredning som gav upphov till denna diskussion):
Familj 11
Bror Hugo Ferdinand Jachaeus (från familj 10), född 24 mars 1836 i Grisslehamn, Väddö sn (Sth). Postmästare. Han flyttade 1853 från Väddö sn till Stockholm (enligt brev från landsarkivet i Uppsala 1975). Han blev 17 dec 1863 postmästare i Baltak (Skb), 14 maj 1866 i Västra Vingåker (Söd) och erhöll avsked 23 mars 1868. Han flyttade 30 nov 1868 till Stockholm (Klara fs), var då frånskild (makarna skildes medan de bodde i Västra Vingåker), men har inte återfunnits i denna församlings ministerialböcker. (Postkontor och postmästare av Ernst Grape, Stockholm 1951, sidorna 39 och 652)
Gift 18 juli 1859 (i Visby?) med Matilda Johanna Katarina Linders, född 2 juli 1832 i Visby (Got), död 11 maj 1909, dotter till Johan Linders, född 29 jan 1796, död 19 april 1867, postmästare 19 juni 1830 i Varberg (Hal) och 29 maj 1858 i Visby, och hans hustru Katarina Charlotta Dahlgren, född 1 juni 1808, död 1880. Matilda Johanna Katarina Linders gifte om sig efter skilsmässan från Jachaeus med protokollsekreteraren Nils Arfvidsson (i hans andra gifte), född 1801, död 14 april 1880. (Postkontor och postmästare av Ernst Grape, Stockholm 1951, sid 652)
Barn, födda i Visby:
Svea Helfrida Katarina Emanuella Jachaeus, född 29 april 1861.
Bror Johan Adolf Alvar Jachaeus, född 12 mars 1863.
Jag tycker att detta verkar fungera bra och dessutom uppfylla de inledningsvis ställda kraven. Jag är beredd att överge min tidigare tes om att SBLs förkortningar är att föredra, framför denna lista. Skulle någon kunna lösa det västmanländska problemet vore jag tacksam.
Jan Appelquist: Trevligt med fler inlägg. Att en kommun är stolt över epitetet v-klykare kan knappst vara argument för att använda gamla obegripliga beteckningar på länen. Och vid förändringar, vad skall då ta över. Ett nytt län skall givetvis ha en ny förkortning. Länsbokstäverna är ju slut så det lär bli någon krystad kombination på Skåne.
Carl Szabad: Tack för alla inlägg som slutligen visar att min tes uppenbarligen är korrekt, att de gamla länsbokstäverna är bäst. Det har inte kommit något inlägg utan att vederbörande samtidigt konstaterar alla nackdelar som skulle uppstå om man bytte till hans favoritsystem. Vidare kommentarer överflödiga.
Håkan Skogsjö: Jag tycker Calle far med en allvarlig osanning. Det har framförts åtskilliga inlägg i den här diskussionen utan att vederbörande samtidigt konstaterat alla nackdelar som skulle uppstå om man bytte till hans favoritsystem. Tvärtom, jag kan inte påminna mig ett enda inlägg av den typen, allra minst av min egen hand. Jag har svårt att se en enda nackdel, utan många fördelar. Problemet är att vi har flera alternativa system, som alla är bättre än länsbokstäverna. Jag upplever det som om diskussionen har nått så långt att vi nu mest diskuterar vilket av dessa som är bäst. Detta hindrar självfallet inte någon från att fortfarande argumentera för länsbokstäver, men det bör göras genom att lyfta fram deras förträfflighet.
Carl Szabad, 12 juni 1996 Jag har förmodligen tagit udden av den här diskussionen eftersom jag envisas med att tycka att ett fungerande system är bra. Sånt kan ju aldrig vara kreativt. Dessutom var det ju fel av mig att konstatera att alla inslag innehöll kritik mot den egna favoriten. Det var faktiskt bara några få som gjorde det. Jag kan börja med att nämna vad jag tycker är bättre med länsbokstäverna:
1) De ger en naturlig geografisk ordning, naturlig så till vida att det är samma ordning sedan man började beteckna länen med något annat än mer eller mindre fantasifulla förkortningar. D-län gränsar till E-län som gränsar till F-län som gränsar till G-län, osv.
2) Varje försök att ställa länen i någon bokstavsordning, vilket blir en följd av nya/nygamla betecknningar ger geografiskt sett en enda röra, se som tidigare nämnts SVAR-katalogen som fått mycken kritik för sin sorteringsordning. Och någon bestämd ordning måste det vara i en uppställning, det tror jag alla är överens om. Och det kan knappast vara den bokstavsordningen som en förkortning av länsnamnet ger.
3) Den här diskussionen visar med full tydlighet att något annat system inte är bra eftersom det förekommer så mycket debatt runt frågan. Om ett annat system vore så mycket bättre skulle det vunnit för länge sedan.
4) I ett inlägg från JA ställer han själv upp länen, i vilken ordning då? Jo den jag föreslog. I övrigt innehåller det inlägget gott om just den kritik HS förnekade fanns samtidigt som han själv i nästa inlägg fortsätter kritiken. Sedan fortsätter även HS att räkna upp länen i den gamla ABCD-ordningen....
Och AW, jag vet många fler högutbildade än du som går vilse i garderober. Det är inget att skämmas för att inte på rak arm veta vilket län O, P eller G är. Framför allt inte om man bott utomlands länge. Men å andra sidan skulle jag aldrig kunna säga om Vm är Värmland eller Västmanland heller. Och HS, med vilken logik skulle Västerbotten förkortas (Vbn) och Norrbotten (Nbt). Borde inte bottnarna ha samma slutled bn eller bt? Men med Håkans sista kommentar att "vi har flera alternativa system, som alla är bättre än länsbokstäverna" är inriktningen klart styrd och därför blir det här mitt sista inlägg i den här debatten.
Håkan Skogsjö, 12 juni 1996 Jag tycker inte att Calles argument riktigt håller måttet för att få mig att tycka att läsnbokstäverna är bra. Det är ju trots allt betydligt fler än en högskoleutbildad utlandssvensk som har klagat. Det är väl bara några nummer sedan som Släkthistoriskt Forum hade en artikel i frågan (jag tänker på en där någon ville att länen skulle överges för landskapen).
Själva ordningen som länen räknas upp i saknar väl betydelse för våra behov, eftersom vi sätter länsangivelsen efter socknar och sedan har en lista där de förkortade läsnagivelserna förklaras. Vi skriver "Resele sn (Vnl)" för att berätta att Resele ligger i Västernorrlands län. Vårt syfte är alltså att folk ska fatta vilket län Resele ligger. Den fråga vi måste ställa oss är: förstår fler människor vad "Resele sn (Y)" betyder, eller blir vi mer förstådda om vi skriver "Resele sn (Vnl)". Personligen tror jag det sistnämnda.
Att förekomsten av debatt skulle vara ett sätt att utläsa att en viss företeelse inte är i behov av förändring verkar också egendomligt. Arbetslösheten, exempelvis, debatteras mycket. Vad blir då slutsatsen av den iakttagelsen? Inget system är mycket bättre, det finns som jag skrev flera system som är mycket bättre. Därav diksussionen.
Ingen kan säga om Vm är Värmland eller Västmanland. Därför föreslår jag längre förkortningar, just därför att kortare förkortningar inte blir entydiga.
Logiken är inte avgörande i dessa sammanhang, utan egentligen bara en enda sak: begripligheten. För mig känns det lättare att uttyda Vbn respektive Nbt, men jag accepterar gärna det omvända eller Nbt/Vbt eller Vbn/Nbn. Så gott som varje förkortning i min lista kan justeras i mindre avseenden utan att själva helheten påverkas. Det är fritt fram att komma med förslag!
Jag är ingen debattledare. Jag har ingen möjlighet att styra debatten utan skriver bara vad jag tycker.
Anders Winroth, 11 juni 1996: Trevligt med fler inlagg och fler debattorer! Men borde vi inte nu snart ha debatterat detta tillrackligt for att vara mogna att fatta ett beslut (i den man vi har befogenhet att fatta nagra som helst beslut och i den man det inte finns fler debattorer som vill bidra)?
Forst maste jag ursakta min enfald i det att jag trodde att Slakten... fortfarande (liksom Svenska slakter, om jag inte missminner mig igen, och SvA) anvande lansbokstaver. Janne har ratt i att det nog inte finns nagon riktigt bra anledning att byta forkortningssystem mellan Slakten... 1 och 2, med ett undantag: SvA och Slakten... borde val ha samma forkortningslista? Alla utom Calle verkar vilja bli av med lansbokstaverna, sa det mest logiska vore val att lata SvA anamma samma forkortningar som Slakten... (dvs SCB). Men om vi nu andrar pa saker och ting finns det kanske utrymme att satta sig ned och fundera pa om vi inte vill gora var egen lista som vi kan vara riktigt nojda med. Jag tycker om Hakans lista och stoder den. Vad galler Vastmanlands lan kan jag foresla Va"stm; det ar inga storre fel pa Vmanl, men Va"stm verkar litet elegantare i mina narsynta ogon.
Kanske den basta proceduren vore att be Torsten och Janne ena sig om en lista for bada publikationerna. Jag har fullt fortroende i att de kan komma fram till en bra lista. Om vi fem ska forsoka enas kommer vi nog att fortfarande diskutera nasta ar.
Anders Winroth, 11 juni 1996 (en timme senare): Calles senaste inlagg innehaller en del uttalanden som verkar ha valdigt litet att gora med det vi diskuterar. Hakan ar den som publicerar vara inlagg pa internet, men han har definitivt inte nagot slags ordforandefunktion eller nagot sadant. Han var inte ens med i debatten nar den startade, vilket jag gjorde genom att skicka kommentarer rorande Hakans Jachaeusartikel till Janne och Torsten (vi tre utgor Slaktens... redaktionskommitte). Hakan fick sedan en kopia av detta meddelande fran mig och fran Janne, och sedan har vi frejdigt debatterat. Jag bifogar en kopia pa mitt ursprungliga meddelande nedan.
Vad jag forsokte saga pa ett skamtsamt satt var att jag inte tror att det beror pa utbildning, erfarenhet korkortsklass eller vana att hantera genealogiska och biografiska uppslagsverk huruvida man kanner igen lansbokstaverna. Jag tror att det helt och hallet ror sig om en aldersfraga. Jag ar yngst av de fem debattorer som hittills varit inblandade, och jag kommer ihag nar lansbokstaver var pa bilarna. Men de enda bokstaverna jag kunde uttolka var A och W. Jag har sedan lart mig fler av dem, men trots att jag har slaktforskat i sexton ar och arbetat pa SBL i fem har jag inte lyckats lara mig samtliga 25 lansbokstaver. Och varfor skulle jag vara tvungen att lara mig dem? Jag kanner till lanen, (jag brukar faktiskt inte glomma Blekinge!) t o m i den ordning som fastlades i 1634 ars regeringsform (med modifikationer allt eftersom nya lan tillkommit och gamla forsvunnit) och det ar den ordning jag namnde lanen i i min ursprungliga lista pa SBL:s forkortningar och det ar den ordning Janne anvande (och den ordning i vilken lansbokstaverna gar), och jag skulle vilja ha forkortningar som jag inte behover sla upp for att oversatta dem till klartext. Detta galler for ovrigt alla slags forkortningar!
Håkan Skogsjö: Jag stödjer Anders förslag om streck i debatten samtidigt som jag glädjer mig över att han understödjer mitt förslag till länslista. I Finland finns en praxis inom föreningslivet och även i andra sammanhang att endast understödda förslag får delta i den slutliga omröstningen. Skämt åsido. Nu knuffar vi in Torsten och Janne i ett rum. De får inte komma ut förrän de kommit överens om något klokt.
Ulf Berggren: Om länsbokstäverna skulle bytas ut mot ett annat system tycks 3 alternativ finnas: a) ett eget system b) SBL:s c) SCB:s. a) är inte lyckat eftersom det blir ett eget påhitt istf en standard. b) är inte lyckat eftersom det är SBL:s eget påhitt, och inte särskilt lyckade förkortningar. Alltså Âterstår c) som har fördelen att det liksom länsbokstäverna är vedertaget. Men i 10 fall kan dessa förkortningar blandas ihop med landskapen, vilket är väl mycket (vi kan i detta fall bortse ifrån att vissa läsare anser Norrbotten vara landskap, andra inte). Dessutom blir det 1/7 -97 11 st. då vi får Dalarnas län. Detta visar också att länens namn inte ens är så stabila. Det kan vålla besvär beroende på vilken princip man har. Dvs. kommer Släkten att fortsätta prata om Kopparbergs län, eller kan samma ort nu hamna först under Kopparbergs, sedan under Dalarnas? Skälen är alltså starka för att behålla länsbokstavssystemet i övrigt, eftersom dessa inte ändras. Om folk har svårt att veta vad det betyder kan man ju t ex ha en lista på omslaget i varje nummer av Svenska Antavlor t ex. Värre än så behöver det väl inte vara?
Carl Szabad: Jag lovade i ett tidigare inlägg att det skulle bli mitt sista men löften är ju till för att brytas.
Nu har frågan ventilerats så mycket att jag känner för att göra en sammanfattning. Som jag ser det finns det två olika sätt att se på problemet, 1) beteckningen skall ha en naturlig (geografisk) ordning i systemet (enligt 1634 års grundlag, t ex) eller 2) beteckningen skall ge en indikation på länets nuvarande (eller dåvarande) namn. Dessa två går absolut inte att förena lika lite som man kan återge en antavla och en släkttavla i samma sammanställning.
I alternativ 1 ges länet en starkare viktning med beteckningen Resele (Y) än om man säger Resele (Vnl). Det ger dessutom en ungefärlig belägenhet i så mån att den ordning som Anders påpekade redan fastställdes 1634 ger assosiasionen att Y som bokstav i slutet på alfabetet betyder att socknen ligger någonstans i södra Norrland. Det blir en reflexmässig slutsats.
Om alternativ 2 väljs har man frånhänt sig möjligheten av sortera på den beteckning som ingår i församlingsnamnet. Länsbeteckningen har fått en mer underordnad betydelse. Det är kanske inte fel, det kanske är församlingen/socknen som är så mycket viktigare än länsbeteckningen, jag fick inget som helst svar på mina funderingar om sorteringsordningen annat än att det ansågs att jag lämnat ämnet, vilket inte jag anser. Sortering är viktigt. Det är ju basen för alla register.
Jag tror vi kan vara överens om att en eventuell framtida förkortningsbeteckning inte kan vara underlag för den ordning länen ska ställas upp i. (Blk), (Dal), (GoB), (Got), (Gäv) ... känns åtminstone inte för mig som en relevant ordning, som jag också tidigare skrev men ännu ej fått några konkreta synpunkter på. Men det kanske inte är ordningen som är viktigast. Det kanske går att behålla den vedertagna och 1634 fastställda och samtidigt införa dessa förkortningar men i så fall behövs ändå en översättningslista på något vis.
Om vi lämnar logiken och övergår till känslan, dvs alternativ 2 så tycker jag spontant att Håkans förslag med tre bokstäver vinner. Med förkortningsalternativet behöver man ju inte följa en standard eftersom det bara är fråga om att hitta en förkortning som känns bra och är tydlig, det måste vara det viktigaste. I debatten har åtskilliga gånger framförts kritik mot båda de system som i vissa sammanhang SBL och SCB använder. Och det med rätta. Flera av deras förkortningar ger ett lätt krystat eller löjeväckande intryck vilket naturligtvis inte ska vara fallet. Om känslan ska råda tycker jag att de tre första bokstäverna i länets namn skall vara grundprincip där det inte kan finnas någon som helst tvekan om avsett län och i de andra fallen en lämplig sammandragning som får avgöras individuellt.
Men ska man då ange nuvarande länsförkortning eller det län socknen tillhörde vid händelsen i fråga? Med länsbokstäver är svaret givet eftersom länsbokstäver inte fanns förr i tiden. Den nutida belägenheten, i en bok eller tidskriftsartikel den situationen som gäller vid publiceringen och i en databas den aktuella, vilket inte är någon svårighet att serieuppdatera. Med länsförkortningar är det ett annat problem. Om man hyllar principen att det ska vara gällande län vid händelsen i fråga måste man införa nya förkortningar också, exempelvis för Hudiksvalls län och Sala län. Men det kanske inte heller hör till debatten eftersom den frågan också är svårbesvarad.
Detta om länen. Nu har det ju dessutom framförts åsikter om att landskapen ska anges. Och det kan ju inte heller vara helt fel. Om det logiska alternativet med länsbokstäver är refuserat är ju fältet fritt för möjligheter att skapa egna förkortningar. Fördelen med landskapsbeteckningar blir ett stabilare begrepp, landskapen har ytterst sällan ändrats medan länen ändras emellanåt. Nackdelen är att det inte lika lätt går att lokalisera var handlingar som berör en socken finns arkiverade, något som kan vara nog så viktigt för en forskare. Landskapsbeteckningar har dessutom i betydligt mindre utsträckning använts i litteraturen åtminstone på senare tid.
I vissa sammanhang, framför allt våra numera mycket omfattande och flitigt använda herdaminnen, används framför allt stiftsbeteckningen, som med ett förkortningssystem ytterligare kan förvirra begreppen. Betyder (Upp) Uppsala län, Uppland eller Uppsala ärkestift? Det kanske inte alltid är helt självklart. (C) är däremot odiskutabelt Uppsala län.
För övrigt betyder "SBL" Svenskt Biografiskt Lexikon (ej Statens Bakteriologiska Laboratorium som var en oerhört mycket större institution och "SBL" för resten av Sveriges befolkning). "SCB" betyder Statistiska Centralbyrån. Det är inte säkert att alla förkortningar är självklara för den som inte är helt insatt i frågan. Det borde ha påpekats tidigare i debatten eftersom den är offentlig.
Och Håkan, vad betyder meningen "Inget system är mycket bättre, det finns som jag skrev flera system som är mycket bättre."???
Håkan Skogsjö, 13 juni 1996 Att ordningen (Blk), (Dal), (Gob), (Got), etc, skulle vara så märklig förstår jag inte. Det är ju vanlig bokstavsordning. Inte förstår jag att man frånhänder sig några sorteringsmöjligheterna med den.
Calles fråga om nuvarande eller gamla län tycker jag inte är så svårbesvarad. Det är nuvarande (dvs när uppgiften skrivs eller trycks) som anges. Så har praxis i alla fall varit hittills. Fjällsjö i Ångermanland anges nu ligga i (Z), trots att det är mindre än 30 år sedan överflyttningen skedde från (Y) - eller från (Vnl) till (Jäm). Poängen med detta är att man vet exempelvis var man ska söka efter kyrkböckerna (vilket landsarkiv, under vilken flik i SVAR-katalogen, osv). En annan poäng är självfallet att länsgränserna har flyttats rätt mycket sedan 1630-talet, län har försvunnit, andra tillkommit, osv, att det skulle bli ganska snurrigt om man använde något annan indelning än nu gällande.
I det Calle berör med (Upp) för Uppsala, Uppsala län, Uppland, har han utan tvekan en poäng. I det avseendet ökar flertydigheten. Det är därför jag tror att man grafiskt måste markera att det rör sig om en länsförkortning, och jag tycker man kan fortsätta med parentesen som vi redan är vana vid.
Jag råkade i hastigheten skriva "Inget" när jag egentligen menade "Inte ett". Internet är ett så snabbt medium att mina fingrar inte alltid hänger med.
Anders Winroth, 13 juni 1996 Hakan har redan svarat pa Calles senaste inlagg och jag kan bara instamma. Jag forstar inte varfor den alfabetiska ordningen pa lansforkortningarna maste overensstamma med den geografiska ordningen. Jag foredrar att veta vilket lan som avses (vilket for mig ar helt klart med en forkortning sasom Vnl) framfor att veta ungefar var i landet det ligger (vilket ar allt jag kan utlasa ur Y utan att sla upp det). Och vet jag vilket lan som avses vet jag sedan exakt var det ligger.
Calle fragar om vi ska ha den nuvarande lansindelningen eller den som var gallande vid tiden. Detta leder till en fraga som vi faktiskt inte har diskuterat annu: varfor vill vi ange lanet over huvud taget. Savitt jag kan se ar det en service till lasaren sa att han/hon snabbt kan identifiera platsen det galler. Det ma galla att hitta platsen pa en karta, i SVAR:s katalog, eller i en mantalslangd. (Sarskilt viktigt med namn som forekommer pa flera hall, sasom Husby och Bro.) Det enda rimliga for detta andamal ar den nuvarande indelningen (vilken naturligtvis ibland maste "oversattas" nar man anvander gamla mantalslangder: Kolback ar Vastm idag, men var Livgedinget ar 1701; i och for sig vore det roligt att se vilka slags reaktioner vi skulle fa av "f 1701 i Kolback, Livg"! T o m jag skulle langta efter lansbokstaver!) Foljaktligen borde vi alltsa anvanda den nya lansindelningen nar den trader i kraft. Jag sade att jag inte trodde att SBL skulle gora det, men jag ar inte sa saker pa det langre. Nar Tyskland aterforenades var vi snabba att ersatta DDR:s kretsindelning med de 6 nya "landerna". (Som medeltidsgenealog skulle jag definitivt foredra modern lansindelning framfor den datida fore 1634! What a mess!)
Jag ska forsoka ringa Torsten endera dagen och fraga om hans meddelanden har kommit fram.
Elisabeth Thorsell, 19 juni 1996: Det var mig en lång debatt! Om man får ha en synpunkt, så tycker jag också att länsbokstäverna är enkla och praktiska att använda, och har också använt dem i frågespalten i Forum i flera år nu, utan att någon har klagat. Däremot har jag kört en liten lista över dem någon gång, när plats finnes. Och kan yngre forskare lära aig läsa gammal stil och annat svårt, kan de nog lära sig länsbokstäverna med, eller hur?
Sam Blixt, 20 juni 1996 I diskussionen om hur man anger var en socken eller annan plats är belägen vill jag framföra min åsikt.
Jag anser att de gamla länsbokstäverna är utmärkta av följande skäl: 1) De är kortare kod, endast ett eller två tecken. 2) Det räcker med internationella tecken, vilket är bra så länge inte alla kan skriva och/eller läsa svenska tecken.
Jag håller med Elisabeth Thorsell att kan man lära sig att läsa gammal stil kan man lära in dessa 25 koder. Håkan Skogsjö, 21 juni 1996 Men vad ska vi kalla Skåne län, när detta kommer till om ett år. Och när man sedan ändrar länsindelningen i Västsverige radikalt, som vad jag förstår är aviserat, vad ska man kalla de länen? För övrigt är det lätt att med 20 års erfarenhet sitta och säga: folk kan väl lära sig! (Speciellt när man har den åldern att man tog körkort medan bilarna ännu hade länsbokstäver.) Men den fråga man bör ställa sig är: Hur kan vi göra det enklare för släktforskare, och då särskilt nybörjare? En släktforskare måste lära sig läsa gammal stil, men det är ju tråkigt att det ska behöva vara så. Kunde vi göra något åt det skulle vi väl gärna ändra på det. Länsbokstäverna är en ONÖDIG svårighet som vi har makt att göra någonting åt, och det bör vi göra.
Ulf Berggren, 24 juni 1996 Vänta nu Håkan, först hävdar du att man bör följa SVAR:s uppdelning, sedan att man bör följa den nya uppdelningen. Du får väl välja? För inte lär väl SVAR i första taget sortera om pga de nya länen? Samtidigt är den nya indelningen en mycket viktigare anledning till att tänka om än att länsbokstäverna är okända (det senare löses som sagt lätt med en förklaring i resp. skrift så det är ingen svårighet som behöver åtgärdas). Framförallt kommer detta snart att påverka släktuppställningar, så det är förklarligt om Släkten är först med att uppmärksamma problemet. Det som detta visar är problemet med att använda län överhuvudtaget. De är inte stabila, varför det blir en halvmesyr att övergå från länsbokstäver till förkortningar. Enda rimliga alternativet till länsbokstäver är landskap, stabila sedan 1634 (förutom att Norrbotten tillkom genom beslut 1910). Landskap används ju redan av Bosse Lindwall i t ex nya årsboken och den kommande boken med kända svensk-amerikaners förfäder. Det är också naturligare, man säger ju att man är närking t ex, inte örebro-länare. Eftersom SVAR torde behålla länsuppdelningen före 1/1-97 kan det vara lämpligt att använda den för antavlor mm i äldre tid o dyl. Men i längden torde landskap vara det rimliga. Och definitivt inte en övergång till egna länsförkortningar (varje utgivare har kanske sin) som kommer att blandas ihop med landskap.
Håkan Skogsjö, 24 juni 1996 Jag utgår från att SVAR sorterar om efter de nya länen. Något annat alternativ har de väl inte. Inte är det nödvändigt med en gång, men efter några år börjar det ju se ganska egendomligt ut med en föråldrad länsindelning i pärmarna. För övrigt hänvisar jag till början av denna debatt där landskap diskuterades som ett alternativ. Där finns ett par vägande argument att ta del av. Länen har aldrig varit stabila. Det märkliga är att de ändå fungerar så bra. Problemet är länsbokstäverna...
Ulf Berggren, 25 juni 1996 Varför skulle SVAR sortera om? De kan ju nöja sig med att det fortfarande hamnar inom rätt landsarkiv. F ö är inte länsbokstäverna ett problem för det nya länet. Vi har ju prejudikatet AB, så det kan gott kallas LM. Kanske blir det lika lätt för nästa nya län. Problem skulle det möjligen bli om det gamla förslaget med ihopslagning till 4 storlän dammades av. Och länsbokstäverna är inget problem i övrigt heller. Jag har påpekat motargument mot detta, vilka du ignorerat, kanske i brist på argument?
Håkan Skogsjö, 25 juni 1996 Jag rekommenderar dem som kommit in i debatten i ett senare skede att noggrant läsa vad som redan är sagt och vilka argument som är framförda. Annars blir fortsättningen ganska meningslös. Att påstå att inga problem finns med länsbokstäverna är att göra det väl enkelt för sig. Det finns problem med alla system. Det gäller att komma fram till vilket system som har minst problem och störst fördelar. För att säga det en gång till: frågan är: med vilket system uppnås högsta möjliga begriplighet? Länsbokstäverna är definitivt obegripliga för alla som inte lärt sig ramsan utantill en gång för alla.
Ulf Berggren, 27 juni 1996 Jag har läst ordentligt, även om jag inte alltid har tid att läsa om vid skrivtillfället. Däremot kanske du själv behöver läsa ordentligt vad som redan sagts. Men låt mig upprepa mina argument som inte bemötts. 1) Att folk inte känner till länsbokstäverna kan lösas genom att de förklaras på t ex SvA:s omslag. 2) Att ett nytt län tillkommer snart klaras med beteckningen LM, a la AB. 3) Att förkortningar av länen ofta är lättförväxlade med landskap. SCB:s variant minskar iofs risken, genom att färre av dem kan förväxlas. Parenteser hjälper f ö inte. 4) Att hitta på ett eget förkortningssystem är olyckligt, eftersom det finns en standard, SCB:s. Tänk om alla föreningar väljer varsitt? 5) Tillägg: Det var synd att Släkten valde ett eget system, den kommer ju så sällan att den kunnat kosta på sig att ha med länsbokstäverna varje gång. Det vore också olyckligt att byta förkortningar, ifall man behöver hänvisa till personer i tidigare nummer.
Jon Pallin, 30 juni 1996: Varför är det så förtvivlat bråttom att bli av med länsbokstäverna? Varför inte ha is i magen och vänta ett par år och se hur det blir med länsindelningen? Möjligheten till storregioner har ju också nämnts från politikerhåll.Vad gör vi då?
Visserligen är jag tillräckligt gammal att minnas när bilarnas nummerplåtar hade länsbeteckning, men i likhet med de flesta kan jag inte alla länsbokstäver utantill. Däremot tycker jag att ett argument för länsbokstäverna är just att de är uppställda geografiskt. Jag instämmer med Carl Szabad att det direkt ger en bild av var i landet man befinner sig, och det gillar jag. I ShF tittar jag t.ex. alltid först efter länsbokstäverna, för de län man själv är mest intresserad av lär man sig ju bokstaven för snabbt.
Problemet med alla de varianter av länsförkortningar som framförts är att de lätt kan förväxlas med både städer och landskap. Där finns en oslagbar styrka hos länsbokstäverna, nämligen så fort jag ser en länsbokstav vet jag att det är frågan om ett län, ingenting annat. Jag tycker att det blir rörigare med snarlika förkortningar för län, städer och landskap. Jag är inte övertygad om att det är lättare för unga nybörjare att skilja på län och landskap om förkortningarna är snarlika. Som Ulf Berggren påpekade så år landskapskänslan (på de flesta håll) betydligt djupare rotad än känslan för länstillhörighet, så vi lär nog få dras med landskapen även i framtiden. Just därför är det mycket enklare om länen har en unik kod som inte kan förväxlas med något annat.
Ulf Berggren, 4 juli 1996: Jon tar upp en viktig aspekt. Att länsbokstäverna underlättar jämfört med andra förkortningar. På samma sätt går det betydligt snabbare att hitta alla uppgifter från ett visst län i t ex Svenska Antavlors register, än om det hade varit med med förkortningar. Håkan & Co tycks ju framförallt hävda att det skulle underlätta att byta ut länsbokstäverna. Men i många fall skulle det alltså vara tvärtom. Dessutom bör man tänka på att länsbokstäverna inte är särskilt svåra att lära sig. Lär man sig några enkla, som M=Malmöhus län, A = Stockholms stad, så är det lätt att rekonstruera de mellanliggande eftersom det är så logiskt uppbyggt. Det var uppenbarligen förhastat när Håkan & Co snabbt verkade bestämma sig för att länsbokstäverna behöver bytas ut. Bl a har det ju visat sig vara en majoritet debattörer som föredrar länsbokstäverna. När Håkan har riktigt goda argument brukar han dessutom kunna övertyga andra, men uppenbarligen har han inte det i detta fall, eftersom han inte lyckas.
Sam Blixt, 4 juli 1996: Nu har det tillkommit ytterligare ett skäl för länsbokstäverna. Jag framförde två skäl den 20 juni. Det som Ulf Berggren framförde idag, nämligen det logiska. De är ju i huvudsak placerade medurs från Stockholm, runt Sverige. Detta medför att det är ytterligare en orsak till att de är lätta att lära in.
Anders Winroth, 8 juli 1996: Jag är förvånad att se så stor uppslutning bakom de gamla länsbokstäverna med alla möjliga slags argument. Det verkar som om många släktforskare är mer intresserade i kryptografi än i släktforskning. Jag har svårt att ta vissa argument på allvar. Att utlänningar skulle uppskatta förkortningar utan å, ä och ö är kanske sant, men de utlänningar jag talat med här i New York bara skrattar åt att vi håller fast vid ett 25 år gammalt kodsystem. Och vi talar trots allt om en publikation som publiceras på svenska! Att länsbokstäverna ger en naturligt ordning, medurs från Stockholm? Detta är först och främst inte sant (C län!), och vad har det för övrigt med saken att göra? Jag kan inte se någon som helst praktiskt nytta med det. Jag räknar med att varje släktforskare hjälpligt känner till Sveriges geografi utan hjälp av länsbokstäver. Vad det hela gäller i slutändan är en beprövad princip inom bokutgivning: En förkortning ska kunna förstås utan att man ska behöva slå upp den (d v s om läsaren över huvud taget har hört det förkortade ordet förut). En förkortning som man måste slå upp eller lära sig är en dålig förkortning. Ska Släkten... och SvA vara läsarvänliga eller ska vi av sentimentala skäl behålla ett föråldrat system som knappast någon annan använder?
Håkan Skogsjö, 8 juli 1996: Anders är en klok karl.
Jon Pallin, 8 juli 1996: Jag kan hålla med Anders om att en förkortning som man måste slå upp är en dålig förkortning, så det kan ju vara ett argument mot länskoder. Däremot tycker jag inte det främjar en diskussion att förlöjliga andra personers synpunkter. För min del spelar det inte så stor roll om man kallar länen för banan, äpple mm, men jag föredrar länskoder eftersom risken att förväxla dem med landskapet eller en stad är noll. Eftersom inga nya argument verkar framföras, tackar jag för mig i denna diskussion.
Ulf Berggren, 10 juli 1996: Anders missar att förkortningar av länen inte heller förstås utan att man måste slå upp dem. Enda sättet är alltså att skriva ut länen i så fall. Om det t ex skulle stå Nora (Vstm) tolkar jag det givetvis som Nora i Västmanland och Örebro län, och inte Nora i Västmanlands län och Uppland. Motsvarande exempel torde finnas även för Kumla etc. Det är ju också så, att man i allmänhet bara är intresserad av mindre delar av landet, så det är hög risk att man måste kolla upp vad förkortningen betyder - ca 50 % kan ju vara både landskap och län. Jag får också konstatera att Anders undviker kärnpunkten i mitt resonemang om den geografiska anknytningen till länsbokstäverna - att de är lätta att lära sig, eftersom de är så logiska. Det är alltså inte alls säkert att det skulle vara lika lätt att lära sig nya förkortningar, och dessutom försvårar de som sagt i andra sammanhang varför det totalt sett lär bli en försämring. En försiktighetsprincip bör här vara vägledande. Att inte ta bort länsbokstäverna utan att vara helt säker på att resultatet blir bättre.
Jan Lilliesköld, 31 juli 1996: Hej! I går kom jag tillbaka från semester och fann denna långa debatt om länsbokstävernas vara eller icke vara. Utan att direkt gå in på olika personers svar så har jag några reflexioner.
Jag är ju också tillräckligt gammal (44) för att ha upplevt bokstäverna på bilarna. Men länsbokstäver måste ha börjat användas tidigare i något annat sammanhang. Jag satt nämligen på SVAR i Ramsele en av mina semesterveckor och läste då bla passagerarlistor, vilka berör andra halvan av 1800-talet. Då såg jag att länsbokstäver användes för att ange varifrån passagerarna (emigranterna) kom ifrån. Ibland var det enbart denna bokstav som fanns. När/Var/Varför började dessa bokstäver användas?
I och med att de användes före datorernas intåg så tycker jag inte att antalet tecken i förkortningen kan ha varit avgörande. Jag kan inte uttala mig för hur det är i södra Sverige men här i mellannorrland är det nog ganka klar uppfattning om XYZ-tillhörighet i allafall. Jag har haft reda på vilken(a) bokstav som står för vilket län, men det som är svårare att hålla reda på är vilka områden/orte som ingår i respektive län. Åtminstone i de län som ligger längst bort (söderut). Åsikterna att man har ett visst stöd av den geografiskt/alfabetiska ordningen har jag förståelse för. Men jag anser dock att det inte är nödvändigt eftersom man ändå måste försöka lära sig respektive geografiska områden ändå. För övrigt så (har)används (ungefär) samma geografiska ordning vad det beträffar riktnummerordning i det fasta telfonnätet.
Av de olika nämnda förslagen tycker jag den "konsonantrika" typen ('Sth','Ups','Sdm','Ötg','Krg','Jkg'... eller liknande) är lättare att förstå, men det är ju som alltid ett personligt tyckande.
• Några reflexioner om varför.
Själv har jag inte använt länsbokstäver i mina egna "forskningsresultat" förrän de senaste åren (började med släktforskning 1969). Tidigare har det ju bara varit jag själv som läst det och därmed har det inte förelegat något behov att tala om var socknarna är belägna eftersom det visste jag ju. Det är först nu när man kanske delger sitt eget resultat till andra samt letar efter resultat i andra källor som det är intressant för att kunna göra en geografisk begränsning i sökningen.
Urban Sikeborg, 15 augusti 1996 Jag struntar totalt i länsindelningar. Historiskt sett är de instabila, och i mitt tycke också mycket opersonliga. Har väl någon gång ett lokalpatriotiskt hjärta klappat varmt för ett län? Landskapen har en lång och gedigen historia, och är - trots att de inte lär ha fyllt någon egentlig administrativ funktion sedan Adam - djupt förankrade hos många, i alla fall hos mig. För mig är det mer intressant att veta vilket landskap en person kommer ifrån än vilket län. Även om det förstås underlättar med länsbeteckningar om man skall använda SVAR:s kataloger. Men jag använder inte SVAR:s kataloger i min forskning och känner inget obetvingligt begär att konformera mig därefter. Länsbeteckningar är mig inte till stor hjälp när jag skall försöka få tag på lokalhistorisk litteratur eller få kontakt med lokala föreningar i en viss socken.
Jag använder bara landskapsbeteckningar för egen del och skäms inte däröver. Jag har svårt att se problemet i diskussionen om hur namnen skulle förkortas. Västmanland kan väl behändigt reduceras till Vstm, om så behövs; vi har ju redan en accepterad tradition att "skippa" vokaler och betona konsonanterna på vid bildandet av förkortningar (exv 'stn', 'Sthlm'). Verkar det som om detta inte blir tillräckligt särskiljande, hindrar väl inget att förkortningen skrivs med versaler i stället ('VBN' eller 'VSTB' för Västerbotten, kanske?). Hur som helst, länsindelningen är en mycket artificiell skapelse och därtill obeständig, vilket jag tycker gör argumentet om SVAR:s indelning av sitt material lite tunt (ursäkta). Vilket system man än väljer finns det något man måste memorera själv för att effektivt kunna utnyttja det.
Landskapen ligger där de alltid har gjort. Aldrig har jag känt begär att presentera mig som Gävleborgsläning, när hälsing känts så mycket bättre. Ingen säger väl nå'nsin att 'jag tänker fara till Gävleborgs län på semestern', när de avser en tur till Hälsingland eller Gästrikland? Jag föredrar landskap och landskapsbeteckningar, de säger mer.
Ulf Berggren, 6 september 1996 Urban har givetvis rätt i att landskapen är det viktiga för ens tillhörighet. Och det är också viktigt att fråga sig syftet när man ska ange län eller landskap för en socken. Är det verkligen att ge en hänvisning till en SVAR-katalog? Är det inte att tala om var församlingen ligger, t ex jämfört med andra med samma namn. Det naturliga är ju då landskapet. Man kan ju t ex konstatera att Håkan själv använder landskapen som indelning på sina sidor. Om länsbokstäverna ska ersättas bör de alltså ersättas av landskapen, inte av något tillfälligt mellansteg, länsförkortningar. F ö noterar jag att jag redan 25 juni föreslog att länsbokstaven för det nya Skånelänet torde bli LM, efter prejudikatet AB. Och nu såg jag i ett inlägg i swnet.general 22/8 detta nu också är vad myndigheterna kommit fram till. Tomas Gradin skrev: "Birgitta Bergman på SCB:s avdelning med ansvar för rikets indelning. Hon förklarade att det här med länsbokstäver inte finns officiellt utan helt och hållet är sedvana. Men hon tyckte att mitt prejudikat var ett logiskt motiv för att Skåne län ska kallas LM. Dessutom talade hon med "någon handläggare på departementet", och han hade redan tidigare kommit fram till att det borde bli LM."
Håkan Skogsjö, 6 september 1996 Ulf börjar närmare sig pudelns kärna. Vad är syftet med att ange län eller landskap? Själv ser jag angivelsen som en del av en källhänvisning. Om jag anger att en person är född 1834 i Södra Ving sn (P) bör vederbörande om inte annat anges återfinnas i denna sockens födelsebok. Länsangivelsen hjälper mig att hitta födelseboken i SVAR-pärmen (så jag kan beställa mikrokorten) eller att veta vilket landsarkiv originalet förvaras på. Och skiljer också socknen från andra med samma namn om så behövs. Är syftet däremot att rent allmänt berätta för läsaren var socknen är belägen tycker jag att både län och landskap är ganska klumpiga begrepp. Bättre är då att utgå från allmänt kända orter. Skriv inte "Södra Ving sn (P)" eller "Södra Ving sn, Vgl". Både Älvsborgs län och Västergötland är ju jättestora: anges landskapet kan socknen ligga i närheten av Varberg, strax utanför Jönköping eller några mil från Örebro. Vill man hjälpa läsaren att orientera sig geografiskt är det mycket bättre att skriva t.ex. "Södra Ving sn (10 km öster om Borås)".
Urban Sikeborg, 9 september 1996 Håkan Skogsjö har rätt i att syftet med en mer övergripande ortsangivelse borde specificeras närmare, för att en sådan här diskussion skall kunna bli meningsfull; risken är väl annars överhängande att vi talar förbi varandra. Orsaken till att jag personligen valt att ange landskap i stället för län är att landskapen har en betydelse utöver det rent administrativa och är lätta att känna igen. De flesta svenskar torde nog också klara av att placera de flesta landskapen rätt på kartan, medan länen nog vore lite svårare.
Jag ser alltså inte denna angivelse i första hand som en källhänvisning. SVAR i all ära, men aldrig har jag upplevt att de utmärkt sig för hög intelligens eller genomtänkt service när jag själv haft anledning att kontakta dem, och ser dem därför inte som något seriöst föredöme i detta spörsmål när de utgår från den nuvarande indelningen i län och landsarkiv. Som jag ser det vore väl det rätt enkelt att bifoga en sida till SVAR-katalogen med angivande av länsindelning och vilka områden landsarkiven omfattar, om man nu oroar sig för att källmaterialet utan länsangivelse skulle bli alltför svåråtkomligt. I våra arkiv ligger dessutom mycket material ordnat efter andra principer än de nuvarande länsindelningarna. Att välja mer geografiska angivelser som t.ex. “10 kilometer öster om Borås“ är ju utmärkt; kanske blir det dock lätt lite otympligt, och genom sin exakthet kanske lite för svårplacerat (såvida inte alla är bekanta med var denna stad nu befinner sig...).
Med risk för att upprepa mig vill jag betona att jag för egen del upplever att landskapsindelningen är den som de flesta upplever som lättast att relatera till. Fastän landskapen inte längre fyller någon officiell funktion – eller kanske just därför – har de en stor emotionell betydelse. Att vara östgöte, skåning eller jämte upplevs som något personligt, en fråga om tillhörighet, och ger också en starkare koppling till det förflutna än något län. Följdriktigt är ju också, som Ulf Berggren påpekar, Håkan Skogsjös sidor om regionala forskningsprojekt upplagda per landskap; de två senaste årsböckerna har för sin del behandlat landskapen Ångermanland och Östergötland. Och att landskapen intar en så prominent ställning, inte bara bland släktforskare utan i svensk historisk forskning i övrigt såväl som i det allmänna medvetandet, borde väl tyda på att de mycket väl skulle kunna ersätta länsangivelserna i den släkthistoriska litteraturen.
Länsindelningen har genomgått kraftiga förändringar alltsedan 1634 (så har Hälsingland ingått i Hudiksvalls län, Härnösands län, Västernorrlands län, och nu Gävleborgs län), och kommer att fortsätta att förändras, därom är vi alla överens. Landskapen, däremot, är redan fixa områden, som väl knappast någon skulle kunna vilja förändra, och har med denna sin beständighet en fördel som länen saknar. Därför menar jag att landskapen är ett bättre alternativ vid ortsangivelser än länen.
Håkan Skogsjö, 9 september 1996 Jag förstod aldrig riktigt vad syftet var för Urban Sikeborg med att ange landskap eller län. Det var inte som en del i en källhänvisning, och tydligen inte heller för att förklara var orten var belägen. Snarast verkar han hänvisa till nån sorts diffus känsla som han tror att folk har. Till vilken nytta ska vi hänvisa till denna? Säkert känner sig nån som östgöte eller skåning. Men vad har det med saken att göra? Lika många är göteborgare eller stockholmare - och de vet inte ens i vilket landskap de bor! Många göteborgare tror att de är bohuslänningar när de egentligen är västgötar (men ingen riktigt göteborgare känner sig som västgöte!) och var gränsen mellan Uppland och Sörmland går genom huvudstaden är absolut inte odiskutabelt. Inte känner sig någon på Kungsholmen som upplänning, medan enskedebon skulle ha ett hjärta som odelat klappar för Sörmland. Så om nu några miljoner människor i Sverige ingenting känner för landskapen - varför ska vi använda dem, om de inte heller funkar som källhänvisning eller som förklaring av socknens läge?
Ulf Berggren, 10 september 1996 Håkan missar att det inte spelar nån roll om folk upplever sig som stockholmare nu istf upplänningar eller sörmlänningar. Många anger sig ju idag i förhållande till landskapet, har nån hört nån kalla sig t ex kalmar-länare? Och den tid vi brukar syssla med, då var städerna små, och det är ganska betydelselöst om ett fåtal av förfäderna inte passar in i landskapsbegreppet. Man pratar om vilka landskap en person härstammar ifrån, inte vilka län. Givetvis finns det också olika sätt av preciseringar var en socken ligger. "10 km öster om Borås" kan passa i vissa sammanhang. Men i genalogiska sammanställningar är det lagom att lägga sig på landskapsnivå, både för att skilja mellan socknar, och för att ge tillräcklig vägledning om var den ligger.
Håkan Skogsjö, 10 september 1996 Om syftet är att lite grovt beskriva var socknen ligger (det verkar som om Ulf menar så), då finns två alternativ: län eller landskap. Som argument för landskapen anför även Ulf nån form av diffus känsla, vars relevans i sammanhanget inte är begriplig. Om nån vill kalla sig för västgöte betyder det ju inte att han inte vet var Älvsborgs län ligger. Jag förstår ärligt talat inte argumentet att folk kallar sig skåningar och bohuslänningar, när det enkelt att visa att för miljoner människor är landskapsbegreppet minst sagt diffust (se ovan). Anges i stället läner får man två saker: den ungefärliga belägenheten (som tydligen är argumentet för landskap) OCH en hänvisning till landsarkiv/SVAR-pärmen etc.
Urban Sikeborg, 17 september 1996 När jag skrev att landskapen har en emotionell betydelse och därför är bättre att använda vid ortsangivelser hänvisade jag inte till någon “allmän diffus känsla“, som Håkan vill trycka ut det. På vilket sätt skulle kunskapen om att man bor i eller är bördig från Skåne, med allt vad det innebär av emotionella konnotationer, kunna beskrivas som “diffus“? Det är väl en grundläggande sanning att närhelst man väljer ett administrativt system bör man välja ett som är användarvänligt, som ligger så nära användarna som möjligt. En teoretisk indelning utan djupare förankring, som jag menar att länsindelningen fortfarande är, kräver mer ansträngning för att memoreras och blir svårare att komma ihåg. (Länsbokstäverna är där ett praktexempel på något, som helt saknar anknytning till verkligheten, där det inte finns någon möjlighet att uttyda vad som egentligen avses utan omfattande memoreringar. Ett sådant system är elitistiskt i det att det förutsätter specialkunskaper för att kunna användas.) Trots en hedervärd femma i geografi i grundskolan är jag själv osäker på vilka områden Älvsborgs och Kronobergs län omfattar, för att ta ett par exempel. Och detta inte för att jag en gång inte kunnat det hela, utan för att jag inte sysslat med dessa län på länge, och som ett resultat glömt bort denna en gång så surt förvärvade kunskap.
Landskapen har denna breda och djupa förankring som länen saknar, också i ett historiskt perspektiv. Den är därför lättare att använda, lättare att komma ihåg. Det är helt sant att landskapen inte längre används som organisatoriska enheter av våra myndigheter. Inte heller socknarna har längre någon officiell funktion, men det lär knappast föranleda någon att ange kommun i stället för sockennamn i sina antavlor.
Till sist: Att Stockholm och Göteborg skulle vara uppdelat mellan två landskap vardera och att befolkningen där ser sig som stadsbor, inte som invånare i ett specifikt landskap, är ett inte helt nytt argument. Jag vill minnas att Bosse Lindwall i en diskussion med Håkan för några veckor sedan anförde att huvudstaden alltid särbehandlats och att det inte vore egendomligt om våra två största städer fortsatte att ha en sådan särställning. För övrigt innebär ju inte det faktum att stockholmare och göteborgare har svårt att ange vilket landskap de bor i att de inte ser landskapet som ett begrepp; de flesta i huvudstaden boende är ju inte födda där. Jag vet för egen del när jag frågat bekanta i Stockholmsområdet om deras härkomst att den rappt anges i landskap: Dalsland, Västerbotten, Östergötland och så vidare. Varför då inte utgå från en indelning som upplevs som naturlig av så många?
Ulf Berggren, 17 september 1996: Håkan missar fortfarande poängen. Länen är bara administrativa. Därför är de onaturliga i släktforskningen. Det är alltså ingen diffus känsla, utan för den tid det handlar om är det självklart att i första hand resonera om landskap. Det är det folk gör! Det är ingen tillfällighet att det är landskapen som är det absolut vanligaste uppdelningen i släktforskarsammanhang.
Håkan Skogsjö, 17 september 1996: Jag missar ingen poäng. Min poäng är att länen är just administrativa och därmed till hjälp för släktforskaren, inte minst när det gäller att hitta kyrkböckerna för en viss församling. Frågan jag ställde och som Sikeborg och Berggren fann relevant var: vilket är syftet med att ange län eller landskap? Vad ska uppnås? Svara gärna kort! Mitt eget svar är (jag upprepar): Anges länet ger man två upplysningar: den ungefärliga belägenheten OCH en hänvisning till landsarkiv/SVAR-pärmen etc.
Leif Boström, 17 september 1996: Det finns fördelar både med att ange län och landskap. Möjligen är län att föredra, eftersom det är den administrativa indelningen. Att när texten skrivs använda en förkortning för länen, med ett antal bokstäver ur länsnamnet, måste läras in på samma sätt som med länsbokstäver. Alternativt får man ha en lista bredvid. Däremot när texten läses kommer man troligen intuitivt att förstå länsförkortningen om den väljs tillräckligt smart. Jag föredrar ändå länsbokstäver av flera skäl, bl a
• De hittas snabbare och förstås snabbare, när man skumläser en text.
• De är vedertagna.
• De ger automatiskt en geografiskt riktig sortering av länen.
Jag tycker att det vore bättre om SVAR-pärmarna var sorterade i geografisk ordning istället för efter förkortningen på länet.
Sam Blixt, 17 september 1996: Nu har det tillkommit ytterligare skäl för länsbokstäverna. Jag har framfört olika skäl tidigare, både 20 juni och 4 juli. Ytterligare ett par är Leif Boströms, denna dag, nämligen att de hittas snabbare och att de är vanligast idag. Betr. landskapen är de i vissa fall bättre i andra fall sämre, men generellt är länen fortfarande bättre p.g.a. att mikrokorten är sorterade på län och att länsbokstäverna är vedertagna. Jag tycker att Svarspärmarn kunde vara sorterade efter länsbokstäverna, dvs A,B,C,D osv.
Carl Szabad, 20 september 1996: Den här diskussionen kan nog pågå hur länge som helst. Efter att ha läst alla inlägg har jag förstått att frågan är högst betydelsefull för alla som kämpar med näbbar och klor för sin uppfattning. Men det kanske inte är så enkelt att det ena alltid är bättre än det andra. I två av de projekt som för närvarande ligger mig varmt om hjärtat gäller två helt motsatta normer. På den CD som förbundet snart hoppas komma ut med innehållande alla avlidna i Sverige från 1968 och framåt är det självklart av det är länen som gäller som större enhet än församlingen. Ingen skulle komma på idén att försöka konvertera de församlingsuppgifter som ingår i materialet till landskap. Det skulle bara bli absurt. Å andra sidan, i den sammanställning av Ångermanlands medeltida handlingar som jag också arbetar med skulle en länsindelning vara minst sagt skrattretande. För alla projekt som enbart berör tiden före 1628 är en landskapsindelning fullständigt självklar. Hur förfar man då när man arbetar inom ett tidspann som sträcker sig från nutid och tillbaka till kanske 1600-talet? Det går uppenbarligen inte att styra helt eftersom så många har sin egen uppfattning i frågan. Vad som däremot är ovedersägligt är att man måste vara helt konsekvent och även ange i en ingress eller förord till den forskning man håller på med vad som gäller, landskap eller län, och i så fall den nutida indelningen eller de förutsättningar som gällde vid tidpunkten i fråga.
Jan Appelquist, 23 september 1996: Efter att ha legat lågt ett tag i diskussionen kan jag nu inte låta bli att kommentera några argument för länsbokstäverna. >. De hittas snabbare och förstås snabbare, när man skumläser en text.
>. De är vedertagna.
>. De ger automatiskt en geografiskt riktig sortering av länen.
Dessa tre argument har förts fram som det slutliga klargörandet för länsbokstäverna. Låt mig bemöta dessa så här:
1. De hittas inte snabbare och förstås inte snabbare, allra minst när man skumläser en text. De som hann resa mycket i landet medan de fortfarande fanns på bilarna kan säkert ha den glädjen, men dessa är en krympande minoritet.
2. De är inte vedertagna. Om de varit vedertagna hade denna diskussion inte kunnat äga rum. D.v.s. själva förekomsten av argumentationen visar att påståendet är felaktigt.
3. De ger inte en automatisk geografisk indelning. I varje fall kan inte jag se det geografiska i ordningen AB, AC, BD, C, D, E. För detta är faktiskt länsbokstäverna i bokstavsordning, geografin kan vi glömma då.
I valet mellan länsbokstäver och länsförkortningar är det helt uppenbart att länsförkortningarna vinner stort. Däremot är diskussionen om valet mellan länen och landskapen betydligt knepigare. Argumentet att det beror på sammanhanget tilltalar mig mycket. De känslomässiga argumenten visar egentligen bara på bristen på känslomässigt engagemang. Fram med bättre argument för och emot landskap eller län, tills vidare passar jag.
Ulf Berggren, 24 september 1996: 1) Länsbokstäver kontra -förkortningar. Jan begår flera misstag. Man hittar visst länsbokstäverna snabbare, eftersom man ofta bara är ute efter en eller ett par, som då är lättare att urskilja än en förkortning. Dessutom förstås inte förkortningarna snabbare, eftersom inte heller dessa förstås direkt, utan ofta måste slås upp, för att veta om det är län/landskap. Sedan verkar fantisera ihop att någon framfört just 3 argument som de slutliga. Bl a blir det då missvisande när han angriper dessa istf de starkare varianter som finns. T ex är det viktiga ju inte om det är automatisk sortering på länsbokstäverna, utan att de är lätta att lära eftersom de är logiskt uppbyggda. Undantagen från bokstavsordningen följer logiken, dvs. när bokstäverna sas tog slut, börjar man om från början med 2-bokstavs-kombinationer. Dessutom logiskt nog med undvikande av bokstäver bredvid varann, så att det inte kan blandas ihop med sammanslagning av län bredvid varann. Det är alltså inte alls uppenbart att förkortningarna vinner stort. Speciellt inte bland majoriteten av deltagarna här. Och argumenten har varit svaga. 2) Landskap kontra län. Målet med angivelsen är ju att tala om var det handlar om för verklig del av Sverige, inte nåt administrativt. Det är ganska ointressant att ge en hänvisning till SVAR-pärmens uppställning, eftersom det är sällsynt att den leder till att man ska kolla upp nåt där. Vad man vill veta är var det är, och det är för de allra flesta landskapet, inte länet. Håkans påståenden om att det inte är relevant för var folk bor idag är meningslösa, eftersom det inte är var de bor idag som avgör.
Till sist en fundering: Hur brukar andra länder anges? Med landsbokstaven, en landsförkortning eller helt utskrivet. Själv brukar jag nog ange landsbokstaven. Men hur är det i andra sammanhang? Kanske kan man dra nån parallell till svenska förhållanden?
Karl Göran Eriksson, 31 oktober 1996: När man i t.ex. släktböcker och antavlor införa dåtida sockennamn tillsammans med med nutida läns-dito, är inkonsekvent. Dessutom finner jag det ohistoriskt. Att Fjällsjö socken överfördes från Västernorrlands län till Jämtlands län 1974, innebär ju inte att jag på mormonvis efter vederbörandes död kan göra om en fjällsjöbonde från 1700-talet till jämte (länsbo). För att göra det tydligare. En svensk undersåte född i Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i slutet av 1600-talet skulle väl knappas någon uppge som född i Ryssland (eller till för några år sedan Sovjetunionen). För diskussionen kan det vara på plats med en definition av sockenbegreppet. Det är alls inte entydigt. Jag skiljer på kyrksocken och jordebokssocken. Vanligen sammanfaller dessa men långtifrån alltid. Den förstnämnda omfattar menigheten (församlingen) som sökte sig till en gemensam kyrka och den senare utgjorde en civilrättslig enhet. När SCB under 1800-talet länsvis skulle göra befolkningsstatistik för t.ex. Haverö socken i Medelpad, fick det till konsekvens att församlingen fick splittras på två separata redovisningar. En för den del som tillhörde Västernorrlands län och en annan för den del som tillhörde Rätans (jordeboks)socken i Jämtlands län. Det finns flera motsvarande exempel. Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag vill hävda att landskap-kyrksocken är kongruenta och samtida enheter men att länsbegreppet inte hör dit. Att länsbeteckningen skulle tjäna som en hänvisning till SVARs kataloger är riktigt men ett väl så tunt motiv. Det gäller ju i huvudsak bara uppgifter som grundar sig på kyrkböckerna. Relevans föreligger i det fallet alltså inte före kyrkböckernas införande eller för de socknar som helt eller delvis saknar sådana. Håkan Skogsjös invändningar mot Urban Sikeborg (till vilkens synpunkter jag till större delen ansluter mig) angående landskapets folkliga förankring förvånar, eftersom jag vill minnas att han själv i en debatt för 15 (?) år sedan om släktbegreppet, använde samma argument. Om det nu är så att länet, jämfört med landskapet, inte alls omfattas av folkflertalet och dessutom i tid är obeständigt, kan jag inte finna någon anledning att hänga kvar vid några länsförkortningar.
Jag använder alltså landskapsnamnen, men har hittills själv inte använt mig av några förkortningar. De förslag som framlades för ett år sedan i JLS-nytt, finner jag emellertid klara och entydiga. Enligt skribenten är dessa landskapsbeteckningar vedertagna i svenska fältfloror: Blekinge (Bl), Bohuslän (Bh), Dalarna (Dlr), Dalsland (Dls), Gotland (Gtl), Gästrikland (Gstr), Halland (Hl), Hälsingland (Hls), Härjedalen (Hrj), Jämtland (Jmt), Lappland (Lpl), Medelpad (Mdp), Norrbotten (Nb), Närke (Nrk), Skåne (Sk), Småland (Sm), Södermanland (Srm), Uppland (Upl), Värmland (Vrm), Västerbotten (Vb), Västmanland (Vsl), Västergötland (Vg), Ångermanland (Ång), Öland (Öl) och Östergötland (Ög).
Leif Boström, 2 november 1996: Tidigare har jag skrivit att län skulle kunna vara att föredra, eftersom det är den administrativa indelningen. Eftersom den har ändrats mycket genom åren blir det problem med om nuvarande eller dåvarande länstillhörighet skall användas. (Motsvarande problem finns för byar som bytt församlingstillhörighet.) Dessutom finns det tydligen församlingar som ligger i två län. Möjligen är istället landskap att föredra, eftersom de är beständiga. De enda problemen, som jag ser det, är de landskap jag forskat mest i.
Norrbottens landskap tillkom 1910. Skall principen att ange församlingens tillhörighet vid dåvarande tidpunkt följas, så bör Västerbotten anges före 1910. Men att ange Västerbotten för församlingarna inom nuvarande Norrbotten uppfattas som fel. Jag hade gjort det en gång i en sammanställning jag gjort. Och en forskare från Norrbotten, som forskat mycket i äldre tid, rättade mig.
Personer (åtminstone de som inte är samer) i södra Lappland (inom Västerbottens län) betraktar sig som västerbottningar och personer i norra Lappland som norrbottningar. Samhörigheten med länet är större än samhörigheten med landskapet.
Jorge G. Lintrup, 7 januari 1997 Det var verkligen en lång debatt! Och inte ser den ut att leda någonstans! Själv har jag använt mig av länsbokstäverna ända sedan jag började släktforska, det föreföll logiskt. Självklart uppstår det en och annan fnurra, som hur jag ska beteckna mina förfäder som föddes i Löderup sn, i Kristianstads län under det förra seklet, men i Malmöhus län i nuvarande tid. Nu löser det sig emellertid genom att länen slås ihop och jag får ta till länsbeteckningen "(LM)". Som gammal fågelskådare har jag också använt mig av landskapen i min rapportering. Där används inte länsbeteckningen överhuvudtaget. Man delar också in Lappland i flera lappmarker med egna beteckningar. Jag tror att den här debatten kommer att lösa sig så småningom, genom både nya och gamla släktforskares praktiska handlande. Annars får vi nog stå ut med samma slags konflikter som pågår i det oändliga om vilken blomma som egentligen är den som ska representera ett visst landskap. Här i Dalarna t.ex. slåss man sedan landskapsblommornas införande om huruvida ängsklockan eller blåklockan är den "rätta" blomman...
Jens Arvidsson, 8 januari 1997 Utan att ha någon åsikt i den slutliga förkortningsfrågan, vill jag bara säga att det förmodligen är mycket få, iallafall i en yngre generation, som har någon känsla för "länsbokstäverna". De verkar föråldrade, särskilt med tanke på de förändringar i länsindelningen som är igång (Skåne län osv). Landskapen kanske är ett begrepp som är utan praktisk betydelse i administrativt hänseende, men de är ändå bäst för att förstå var i Sverige en socken är belägen, och är inte utsatta för några förändringar. Jag tror att de flesta vet bättre hur landskapen ser ut än länen. Problem med angivelsen av en del socknar i "gränsbygder" får man nog vilken modell man än väljer.