Forskningsresultat - artiklar

En artikel ur Släkthistoriskt Forum nr 1/96 skriven av Bror Hermansson.

Släkthistoriskt Forum är en tidning för släktforskare som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund med fem nummer varje år. Denna artikel har varit publicerad där.

"As to my fathers family I will try to tell you what I know or what I remember about it. His home was in Borrby on the south coast of Sweden. My grandfather's name was Ola Olson and he is buried in the cemetery at Borrby Kyrkan."

Så stod det i ett brev, som jag fick för mer än 30 år sedan från Duluth i Minnesota, skrivet på engelska av svenskättlingen Carl J. Thureen, en kusin till min mor. Det här brevet skulle visa sig bli början på en omfattande kartläggning av en av mina amerikanska släktgrenar.

Så här började det

Jens Olsson kom från Borrby i Skåne, född den 28 mars 1856 i en syskonskara, som så småningom skulle komma att omfatta sex pojkar och två flickor. Hans far hette Ola Olsson och hans farfar Ola Tuvesson.

Tillsammans med två av sina bröder följde den unge Jens många andra svenskars exempel på den tiden och emigrerade till Norra Amerika. Föga anade han vad som väntade honom i det stora landet.

I västra Dalarnas finnmarker, närmare bestämt i Säfsnäs, föddes den 27 september 1867 flickan Anna , dotter till byskolläraren Lars Löfgren och hans hustru Anna Larsdotter. I november 1889, när Anna var 22 år gammal, bestämde hon sig för att söka lyckan i det stora landet i väster.

Och visst fann den unga Anna lyckan där borta på andra sidan Atlanten. Ganska snart efter sin ankomst träffade dalkullan Anna på skåningen Jens. Tycke uppstod, och de gifte sig redan året därpå och slog sig ner som farmare i Grand Forks i Minnesota.

Anna Löfgren var en yngre syster till min mormor Maria Jansson, född Löfgren, och Annas barn blev alltså kusiner till min mor.

Nio barn – och en systerdotter

Jens och Anna kom att leva ett långt och innehållsrikt liv tillsanmans. De begåvades så småningom med nio barn, varav sju nådde vuxen ålder. Därutöver kom familjen redan år 1897 att utökas med en systerdotter till Anna Löfgren.

Det var Alma Jansson (min moster), som sändes över till Amerika knappt elva år gammal, när hennes mor Maria Jansson, född Löfgren (min mormor), genom en olyckshändelse blev änka vid 34 års ålder med fem minderåriga barn.

Min mormors fortsatta tillvaro som "fattighjon" är ett helt annat kapitel i släktkrönikan. Men hennes äldsta dotter Alma fick växa upp som barn i huset hos sin moster Anna i Minnesota och skapade så småningom en egen gren på det svensk-amerikanska släktträdet.

Mors släkt i USA

När mitt intresse för släktforskning vaknade för mer än 30 år sedan fick jag genom en släktmedveten moster adressen till en av hennes (och min mors) kusiner i USA. Denne visade sig vara mycket intresserad av våra gemensamma släktskapsförhållanden, och vi etablerade snabbt en fin brevkontakt.

Trots sitt svenska ursprung med skånska och dalmål i barndomshemmet hade denne min mors kusin Carl Thureen vid 69 års ålder tappat bort sina föräldrars ädla tungomål. Vår korrespondens skedde därför uteslutande på engelska.

I ett brev daterat den 12 juni 1965 gav Carl Thureen en liten historisk tillbakablick och framför allt en förklaring till, varför hans efternamn var Thureen och inte ett sonnamn efter fadern Jens Olsson.

Jens Olsson blev John Thureen

Här följer ett utdrag ur det långa handskrivna brevet i ordagrann översättning:

"Vad beträffar min fars familj vill jag försöka berätta för dig vad jag vet eller vad jag kommer ihåg. Hans hem var i Borrby på Sveriges sydkust. Min farfars namn var Ola Olson och han är begravd på begravningsplatsen vid Borrby kyrka.

Ola Olsons far var Ola Tuveson och hans far var Tuve Tuveson. (Stavningen av namnen kanske inte är korrekt.) Ola Olson, min farfar, hade sex söner och två döttrar nämligen Ola, Jens, Per, Thure, Nils, Bengt, Agda och jag kommer inte säkert ihåg om den andra dotterns namn var Hannah eller något annat, kanske Bolla.

Tre av pojkarna, Ola, Jens och Per, reste till Amerika där de blev Ole, John och Peter Olson. Jag kommer inte ihåg var de arbetade till en början. Men tydligen var det någon plats ute på landet, eftersom någon av dem efter att de varit där en tid skulle åka till sta'n för att hämta förnödenheter och post. Denne person frågade om det fanns någon post till Ole, John och Pete Olson och han fick en hel säck full med post till dem.

När han öppnade posten fanns det inte ett enda brev till någon av dem. Då beslutade de att eftersom det fanns så många Ole, John och Pete Olson i Amerika så var det bäst att de bytte sitt efternamn.

När de tänkte på ett nytt namn kände de, att deras farfars namn Tuve Tuveson skulle kunna vara ett bra namn att använda, men de ville inte använda ändelsen 'son' på grund av den förvirring som deras namn Olson hade förorsakat.

Det verkar som att namnet Tuve sedan deras farfars tid hade ändrats till Thure. En av min fars bröder kallades Thure. Efternamnet skulle då kunna bli Thureson. För att komma bort från ändelsen 'son' ändrade de Thureson till Thureen. På så sätt kom de slutligen fram till vårt namn.

På tal om det, Thure är Theodore på amerikanska, och en av mina bröder heter Theodore. Vi använder kortnamnet Ted. Så namnet Tuve i modifierad form finns fortfarande hos oss både som förnamn och efternamn.

I fråga om resten av min fars familj så reste Thure till Amerika och Nils bosatte sig i Köpenhamn, Danmark. Jag skrev till honom när min far dog men hörde inget från dem på en tid. Sedan skrev en dotter och talade om, att farbror Nils hade avlidit. Vi brevväxlade med henne under flera år. Hennes namn var Klarina Nielsen och hon bodde på Klokkegade 9 i Rönne på ön Bornholm. Under de två senaste åren har vi inte hört något från henne.

Farbror Bengt och de två fastrarna stannade i Sverige. En av mina kusiner i Grand Forks var gift med Andrew Hanson. Vid hans senaste resa till Sverige för några år sedan åkte han till Borrby för att se om han kunde finna några av hustruns släktingar. Han nämnde, att några av farbror Bengts söner ägde och drev en stor möbelfabrik. Den kan ha funnits i Malmö, jag kommer inte ihåg säkert. Inte heller minns jag, om de levde under namnet Olson eller Bengtson.'

Så långt Carl Thureens namn- och släktbeskrivning. Efter konstaterandet att han tappat kontakten med sina svenska släktingar pa faderns sida uttryckte han i fortsättningen av brevet sin glädje över att vår brevväxling gav honom möjligheter att forska vidare i släkten på moderns sida.

Vår brevkontakt fortsatte fram till Carl Thureens död i april 1973, och han fick under denna tid veta en hel del om modern Anna Löfgrens förfäder i Säfsnäs med anor tillbaka till den finländska invandringen på 1600-talet. Samtidigt fick jag en god bild av det släktträd, som skåningen Jens och dalkullan Anna hade åstadkommit där borta på andra sidan av Atlanten.

Sexton barnbarn och fyrtioen barnbarnsbarn

Mina kontakter med släktingarna i Amerika fortsatte sporadiskt även efter Carls död, men kompletteringen av släktträdet stod stilla. Det skulle dröja till slutet av 1980-talet, innan arbetet tog fart på allvar igen.

På sommaren 1988 var två brorsdöttrar till Carl Thureen på blixtvisit i Sverige, och då blev det tillfälle att "damma av" de gamla släktuppgifterna. En av dessa "flickor" var Marlene Peterson, född 1936 som sondotter till Jens Olsson, alias John Thureen, och Anna Löfgren och numera bosatt i Rancho Mirage i Californien.

Denna min syssling Marlene Peterson tog sig verkligen an arbetet med komplettering av släktträdet. Ganska snart efter hemkomsten hörde hon av sig med en kompletterad stamtavla, baserad på Carl Thureens och mina ursprungliga noteringar.

Jag har på detta sätt fått en ganska komplett bild av denna svenskamerikanska stamtavla, som omfattar nio barn (varav sju nådde vuxen ålder) till Jens och Anna, sexton barnbarn och fyrtioen barnbarnsbarn.

I fråga om barnbarns barnbarn pågår komplettering av stamtavlan fortfarande – både i praktiken och på papperet...

Fotnot:
Denna artikel har varit publicerad i Släkthistoriskt Forum nr 1 1996.