Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Du som besöker Rötter regelbundet har kanske noterat att denna vecka har haft lite av ett kändistema. I veckans porträttfynd fortsätter vi på det spåret. Frippe Fredrikson tillhörde sin tids absoluta kändiselit som både hyllad skådespelare och så småningom enväldig chef på Dramaten. Över 80 år gammal gjorde han filmdebut.
J
Frippe har nummer #116015 i Porträttfynd.ohan Gustaf (Frippe) Fredrikson föddes den 31 juli 1832 i Jakobs och Johannes församling i Stockholm. Hans föräldrar var handlaren Gustaf Fredriksson (1798-1867) och Maria Charlotta Hagström (1808-1889). Det fanns ytterligare tre barn i familjen – Anna Charlotta (1833-1912), Edvard Adolf (1838-1895) och Jenny Matilda Sofia (1841-1921).
Gustaf studerade vid Uppsala universitet mellan 1851 och 1860 och avlade kameralexamen året därpå. Att studierna tog så lång tid berodde på att Gustaf ägnade den mesta tiden åt att spela teater. Efter en kortare tjänstgöring vid kammarrätten i Stockholm for han till Paris och studerade teater.
Blev teaterchef
Återkommen till Stockholm debuterade han på Kungliga Dramatiska Teatern (Dramaten) den 4 november 1862 i enaktaren Min tants planer. Året efter blev han fast engagerad vid teatern där han verkade fram till 1877. Efter gästspel i Helsingfors och Oslo återkom han 1878 och var kvar till 1887. Åren 1879 till 1884 var han dessutom teaterns intendent. Gustaf gästspelade vid Stora teatern i Göteborg 1887-1888, men återkom därefter till Dramaten och blev dess verkställande direktör – från 1891 enväldig chef – i samband med att staten drog in teaterns statsbidrag (även Operans).
Sen filmdebut
Mellan 1898 och 1904 ägnade han sig åt gästspel runt om i Sverige och även i Oslo, Åbo, Helsingfors och Köpenhamn. Bland de roller han spelade kan nämnas Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Helmer och Rank i Ett dockhem och Almaviva i Figaros bröllop. Han återkom till Dramaten 1904 och var dess chef till 1907 då teatern flyttade från Kungsträdgårdsgatan till sin nuvarande plats vid Nybroplan. Gustaf hade nu börjat bli till åren, men han fortsatte att medverka i pjäser. Han gjorde sin första och enda film 1918 i rollen som Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar. Här kan du läsa mer om filmen.
Gustaf avled ogift i Stockholm den 5 november 1921 och är begravd på Johannes kyrkogård. Fotografiet är troligen taget i samband med ett gästspel i Borås någon gång mellan 1898 och 1904.
Bakom Dramaten ligger Restaurang Frippe som är uppkallad efter hans smeknamn.
Här hittar du honom i Porträttfynd
Om fotografen
Fotografiet är taget av Gustaf Julius Nilsson som föddes den 5 juni 1862 i Alingsås landsförsamling. Hans föräldrar var lantbrukaren Anders Nilsson (1816-1876) och Stina Cajsa Svensdotter (1826-1883).
Gustaf hade sex syskon; Anna Sofia (1849-1873), Alma Kristian (1852-1896), Claës Alfred (1855-1914), Julia Carolina (1857-1933), Selma Charlotta (1859-1947) och sladdisen Sven Arvid Georg (1870-1935).
Gustaf flyttade 1887 till Stockholm där han arbetade som fotografbiträde i tre år. Han flyttade 1890 till Borås där han var bosatt fram till sin död. I Borås tog han över Carl Abraham Leverins (1824-1908) fotoateljé på Stora Brogatan 7 och drev den till åtminstone 1916. Sannolikt var ateljén belägen i samma fastighet som Gustaf bodde i för där bodde även Leverin och hans hustru. Gustaf drev också filialer i Fritsla mellan cirka 1891 och 1905 och omkring 1910-11 i Herrljunga. Gustafs bror Sven arbetade i ateljén 1891-1892 och öppnade egen ateljé 1896 i Sundsvall. Sven utnämndes cirka 1909 till kunglig hovfotograf.
Gustaf gifte sig 1899 med Selma Alfrida Andersson (1867-1933) och de fick barnen Karin (1903-1992) och Nils (1907-1991). Han avled den 17 november 1928 i Borås.