En berättelse om denna kvinnas originelle make - som vistades i Ryssland då skilsmässan inträffade. Torvmaskinkonstruktören Aleph Anrep (1845-1911) - en originell Rysslandsfarare Ingenjör Aleph Anrep, som vid 1800-talets slut var en av landets ledande experter på torvutvinning, blev den förste föreståndaren för den 1902 startade Torvskolan i Emmaljunga. Redan tre år efter starten - under Anreps tid som föreståndare - flyttades skolan från Emmaljunga till Markaryd. Under tiden i Emmaljunga biträddes Anrep i undervisningen av främst Th. Olbers, J. Hallmén, J. Christensson och O.A. Jönsson. År 1908 efterträddes Anrep som föreståndare av John Hallmén. Aleph Anrep var född 1845 och blev student i Uppsala 1863. Fadern hade varit löjtnant vid Svea livgarde och blev efter avsked som ryttmästare föreståndare för ridinstitutet på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Efter att först ha tjänstgjort som löjtnant vid &#148,faderns regemente&#148, övergick Aleph Anrep 1865 till Bohusläns regemente och tog avsked från krigstjänsten 1877. Redan 1868 hade Anrep inlett sitt arbete med att konstruera och rita torvmaskiner och efter studier inom torvtillverkningen i Bayern blev han föreståndare för torvfabrikerna vid Järna Södermanland och Floda i Västergötland. Åren 1875-1880 hade han befattningen som torvingenjör vid Jernkontoret i Stockholm. Han lämnade denna befattning 1881 för att resa till Ryssland där han sedan var verksam som torvingenjör fram till 1900. Hans sinnrika torvgrävningsmaskin kom till användning vid de stora torvmossarna i Ryssland. Det finns uppgifter om att ett tusental s. k. Anrepsverk användes i den ryska bränntorvindustrien. Dessa maskiner drevs vanligtvis av ånglokomobiler på vid torvmossarna. Anrep belönades med pris vid en internationell torvmaskinstävlan på Bissereva torvmossar vid Nizjnij-Novgorodbanan 1883 och vann stora guldmedaljen vid utställningen i Niznij-Novgorod 1897. Han drabbades 1896 av en allvarlig ryggsjukdom och han fick året därefter livstidspension av tsar Alexander. Anrep tillerkändes en extra pension för tre år vid tsar Nikolaus besök i Helsingborg år 1909. År 1901 fick han Oscar II:s hederspris vid utställningen i Gävle 1901 för &#148,framgångsrika strävanden till torvindustriens befrämjande&#148,. Anrep hade även andra uppfinningar på sitt program och belönades med guldmedalj vid staden Rigas 700-årsjubileum 1902 &#148,för konstruktion av en livräddningsbåt&#148,. I Sverige innehades hans torvmaskinpatent först av Munktells mekaniska verkstad i Eskilstuna och från och med 1904 av Åbjörn Anderssons mekaniska verkstad i Svedala. Om Anreps livsverk och kynne har det sagts att han: &#133,.. var en rikt begåvad, skarpt och klart tänkande man med utpräglade konstruktionsanlag. Han förlade sin verksamhet till Ryssland, emedan han ej fann torvindustrin tillräckligt uppskattad i Sverige, och hans arbete i det nya landet kan anses som grundläggande för det stora uppsvinget i torvindustrin därstädes på 1880- och 1890-talet. .... Under de sista åren i Ryssland förlorade Anrep sin förut samlade stora förmögenhet, bl a genom långvariga, dyrbara processer, som han förde med ryska maskinfabriker, vilka kringgått hans torvmaskinpatent. ... Ehuru Anrep som ofta utpräglade personligheter ej saknade fel, måste dock alla, som verkligen lärde känna honom, i honom se den sanningsälskande, rättrådige gentlemannen. Under tiden som ledare för torvskolan i Emmaljunga lät Anrep sig inte hindras av sitt handikapp. Han var partiellt förlamad men var angelägen om att trots detta forslas omkring till de olika torvmossarna för att se hur hans maskiner fungerade. På bilder från torvskolans övningsmossar kan man skymta Anrep sittande i sin rullstol. I nekrologen från 1912 sägs: Hans energi bevisas bäst av att han, bunden vid sängen i 5 år och i rullstolen i 12 år, alltså en sjuttonårig förlamning, oavbrutet arbetade som konstruktör och uppfinnare. Anrep flyttade till Helsingborg sedan han fr o m 1908 överlämnat ledningen av torvskolan till direktör John Hallmén. Aleph Anrep avled 1911. En son och namne till ingenjör Anrep, Aleph Anrep d y (f. 1888 d. 1956) blev efter någon tids tjänstgöring vid Svenska Torvbyrån i Markaryd verksam inom den kanadensiska torvindustrin. Under åren 1909-1915 utgav han ett tiotal inventeringar som utfördes på uppdrag av den kanadensiska regeringen. Aleph Anrep hade 1872 ingått äktenskap med Hildegard Margareta Jones dotter till grosshandlaren Ludvig Jones och hans hustru Julia Andrietta Hedman från Gävle. Paret fick 1877 dottern Vjera. Ingenjör Anrep blev år 1889 skild från sin hustru.

Nej, sådant förekommer nog mycket sparsamt i källor som dessa kan jag tänka mig. Men man blev ju lättare allvarligt sjuk förr också.. De hade endast en dotter, så det finns väl inte mängder med efterlevande: Vjera (Vera i folkräkningen 1890), född 1876 13/7 vid Mölnbo i Vårdinge socken (AB). Gift 1904 14/11 i Stockholm med grosshandlaren därstädes RVO, Gustaf Edvin Sjöholm, född 1874 6/4 i nämnda stad. (Källa som ovan)

Kan man se om hon dog för egen hand? Hon var ju väldigt ung för att dö, och en skilsmässa måste vara tragisk för en kvinna på den tiden. Hade hon några barn?

Damen kan då identifieras via Elgenstiernas ättartavlor, band I, sidan 143, tabell 23 under Anrep: Hildegard Margareta Jones, född 1844 13/8 i Gävle, död 1889 2/11 i Stockholm, dotter till grosshandlaren i Gävle Ludvig Jones och Andrietta Hedman. Gift i Stockholm 1872 10/12 med Alef Anrep (1845 12/3 - 1911 26/12). De separerade 1889 5/2, alltså tidigare samma år som hon avled.

Finns även i samma album som #25206 från Östanå Sättna Y.

Detta är färgaren, fabrikören, stadskassören m.m. Carl Erik Burman, född 10 oktober 1815 i Torneå (BD) och död 1881 i Uppsala (C), med hustrun Inga Margreta Bylund, född 15 november 1815 i Sättna (Y). Källor: Östersund AIa:8 och Hans Jacobsson: Hantverk och hantverkare i Östersund, Bräcke 1985 med samma foto.

Det ser ut att vara Lars Anton Lindahl, född 13 december 1829 i Piteå stad BD, död 5 december 1895 i Östersund Z. Gift 1853 med Anna Kristina Åström, född 1831 i Östersund. Lars Anton Lindahl var Östersunds förste folkskollärare. Han tog sin folkskollärareexamen i Härnösand 1847 och tillträdde därefter tjänsten i Östersund, som han upprätthöll till sin pensionering. De första 14 åren skötte han ensam undervisningen för stadens barn. Efter pensioneringen år 1884 har han i kyrkböckerna titeln organist. Källor: Östersunds historia del 1, Östersund 1936 och Gamla Östersund. Årsskrift 1982 - båda med välliknande foton, SVAR/Piteå stad C:2 Födda 1829, AIa:12c sid 926 samt SCB Östersund Döda 1895.

Adolf Wilhelm Steinmetz, född 9 september 1843 i Hudiksvall (X). Han var från 7 december 1862 till 2 februari 1867 bosatt i Östersund (Z) hos Helga Eufrosyn Steinmetz, som var gift med handlaren Adolf Theodor Hjelm. Källa: Östersund AIa:8. Fotografen R. Sellström, Röda Bodarna 1, Stockholm, besökte Östersund juni-september 1863, varför fotot säkert är taget där - liksom minst ett tjugotal andra bilder i detta album av samma fotograf. Källa: Fotografer och fotografering i norra Sverige av Gunnar Sundberg, Uppsala 1974.

Detta är Olof Gabriel Ferdinand Hammarström, född 28 maj 1832 i Ytterhogdal Z. Gift med Julia Maria Amalia Decker, född 26 september 1837 i Torp Y. Inspektor och representant för James Dickson & Co, Göteborg. Bosatt på Sandnäset i Rätan Z, senare i Stockholm och Östersund. Källor: Jämtland och Härjedalens historia del IV, Stockholm 1962 med samma foto. Söderskivan 1870-1930, Sveriges befolkning 1890 (CD) och Jämten 1940.

Döttrarna Ruth Elisabet och Lydia Margareta, #107219.

Axel ROBERT Fresk finns även på #96770. Hustrun Brita MARIA Wikström, #96771. Dottern Anna Helena g. Almberg, #80073.

Axel ROBERT Fresk, född 25 oktober 1838 på Värmdö B, död i juni 1889. Gift 1865 med Brita MARIA Wikström, född 1844 på Frösön Z. Handlande, verksam i Jämtlands folkbank och Jämtlands läns sparbank, rådman i Östersund. Handelsföretaget som började med sill, snus och såpa är idag (2003) ett modernt byggvaruhus under namnet Fresks. Robert Fresk greps av den religiösa väckelse som gick fram över Jämtland på 1860-talet och blev en av förgrundsgestalterna i Jämtlands läns Lutherska ungdoms- och missionsförening, var kassaförvaltare han var från 1864 till sin död. Olof Edström, far till albumets ägare Erik Olof Optatus Edström, var sekreterare i samma missionsförening 1864-66. Källor: Lutherska Jämtlandsmissionen 100 år, Östersund 1964 med samma foto. Östersund EI:2 och Östersunds historia, Uddevalla 1986.