"matsandersmoster", kan det avse Mats Anders(sons) moster?

Finns en Hallberg i Holmsund född 1918. Från Arkiv digital: FörnamnGunnar Ingemar EfternamnHallberg Födelsedatum1918-01-09 FödelseplatsNysätra, Västerbottens län CivilstatusGift man 1946-01-27 Titel/YrkeStationskarl Värnpliktsnr222-71-38 MantalsskrivenHolmsund, Västerbottens län FastighetNejlikan AdressBox 1482, Holmsund

Bonden Erik August Eriksson, född 1878 0220 i Svensbyn. Bodde i Aspliden Jörn under 5år i sin uppväxt. Familjen flyttade sedan till Hortlax. Mor Kristina Sjödin 1844, från Pjesker.

Det är min mormor och hennes bror som är på bilden. Hon bodde på Högbergsgatan.

Gift med Inez född Högberg i Kroksjö.

Detta är Martin Halvarsson, son till Jonas Halvarsson och Sigrid Thorell. Ångsäter Har sett fler bilder på honom som jag fått identifierad

Va roligt- Detta var min pappa Ivan's mamma Anna's mamma då.

Jonas Wiklund var min mormors morbror. Mormor var Edith Mattson och hon bodde i Linkvarn-Linsell.

Jonas Wiklund, född 18920312, Linkvarn, Linsell (Z) Far: Erik Persson Viklund, född 18581214, Östmark (S) Lars Johan Bengtsson, född 18930414, Linkvarn, Linsell (Z) Far: Bengt Larsson, född 18620401, Dalby (S)

Min mormor hennes storasyster och far.

Mannen är nog “Let” Per Persson, Sjulgård, Delsbo. Han var född år 1900 och emigrerade till Kanada 1929. Återfinns vid *11 J 20 i Delsbos släktregister.

Detta bör vara "Gästgivar Anna Olsson, Åbo *1899. Finns vid 12 O18 i Delsbos släktregister

Johan Hedqvist, 1867 0218. Långnäs, Piteå lfs. Hustru Emma Johanna Stenvall.

Ganska säker på att detta är ”Nilles” Stina Persson, Rossla, Delsbo. Född 1911. Finns vid 12 R 22 i Delsbos släktregister.

Detta är Emil Zackrisson 1863-1925, Balltorps Östergård i Fässberg (Mölndal). Emils syster Ida Kristina var gift med Birger Andrén #43940. Emil var min morfars far.

Mannen är Emil Zackrisson 1863-1925. Balltorp Östergård. Likadant foto finns i släktalbum.

Emil Zackrisson

Emmas son Karl Einar* Larsson finns på #258343. Skrev lite fel i förra kommentaren, hon var min farfars farmor och inget annat.

Bilden föreställer Emma Larsson född 1867-10-13 i Berga soldattorp, Öja (D) och död 1937-01-06 i Eskilstuna Fors (D). Gift 1887 med åkeriarbetare/arrendator Per Johan Larsson född 1856-12-31 i Gillberga (D), död 1922-10-27 i Eskilstuna (D). Källa: Släktalbum innehållande samma foto, hon var min farfars farfars mor.

Rättelse: Den äldsta dottern hette Judit Malvina Holmgren född 1890, Gävle och den yngre hette Adelaide Irene Holmgren född 1893, Gävle. Källa: Sveriges befolkning 1900, 1910.

Det är familjen Olof Holmgren född 1858, Hemmesdynge, Skåne med hustru och döttrar, se #211939. Dottern Adele skulle då vara 16 år och Judit 13 år på fotot.

Då skulle familjen på foto #211939 vara samma personer som på detta fotot! Den yngsta flickan på detta foto, skulle då vara den inmonterade kvinnan på foto #211939.

Felskrivet i tidigare kommentar: #213560 skulle det vara.

Äldre paret verkar vara samma personer som på kort #214560.

Det är min farfar Jonas Emanuel Bergström. Och Bengt Bergström pappa. Jag har samma foto i min ägo.

Ja, det här är min farfar Jonas Emanuel Bergström

Troligtvis är detta Jonas Emanuel Bergström född 26/3 1896, Njurunda, bror till Ida Josefina Sjölunds #121738, make Olof Albert Bergström född 1883, Skönsmon. Jonas var son till Erik Olof Bergström född 1853, Liden, Medelpad och Maria Lovisa Åström född 1852, Grundsunda, Ångermanland. Källor: Sveriges dödbok 5 Sveriges befolkning 1900

Joel Alm är min farfar. N Johansson jag undrar om din pappa hette Torbjörn?

Det här är min pappas morfar, Joel Alm. N. Johansson, Båstad.

Joel Botvid Alm var född i Vållsjö (M) 1898-04-21 och dog i Malmö 1971-06-06. Han var son till Nils Alm, f. i Vollsjö 1869, och Ingar Åkesson, f. i Södra Åsum (M) 1871. Joel var gift 1923-11-14 med Elsa Josefina Brandtman, f. i Östra Nöbbelöv (L) 1900, d. i Malmö 1981. (Sveriges befolkning, Sveriges dödbok).

Joel Alm född 21/4 1898,Vollsjö, Skåne #47418

Anna Frisks mor Anna Sofia Frisk avled 1876 då dottern var 9 år. Hon kom att växa upp hos min Morfars Mormor och Morfar Anna Kristina Skilberg och Anders Gustaf Rahm. Anna Kristina och Anna Sofia var kusiner. Hanna Källström kan du inte lägga upp de andra bilderna du har som du tror är på Anna Frisk.

Jag har två album med folk från Sikås, det finns två bilder till på vad som ser ut att varq denna kvinna fast i annan ålder, men samma brosch i kragen har hon

Anna Frisk var född i Skinnskatteberg (U) 1867 och var gift med Carl August Larsson Pilblad, f. i Bro (C) 1864. De fanns 1890 i Jönköpings västra församling, där han står som järnarbetare, men utvandrade 1892-07-02 (ankomst till New York) till USA och återfinns där i Attleborough, Bristol, Mass, där Anna avlider. De hade där nio barn, födda 1890-1908, de två äldsta födda i Sverige. (Sveriges befolkning, Fam. Search, New York Passenger Arrival List).

Korporal Jon Blom is my relative.

Japp den här bilden finns i min fars album. Det är Korpral Blom min farfars far

Jon Blom föddes den 4 december 1830 i KRättviks församling i Dalarne. Föräldrarna voro ett fattigt bondfolk. Under uppväxtåren hade han ej tillfälle att inhämta mycket af hvad man plägar kalla bokligt vetande. Först i slutet af 1840-talet tillägnade han sig under en välvillig prästmans ledning de första grunderna i de numera vanliga folkskoleämnena, särskildt räkning och skrifning. På egen hand har han sedan förskaffat sig de kunskaper han äger. Om någon, är han sålunda autodidakt. År 1852 antogs han till småskollärare i sin födelsesocken. Tre år förut hade han ingått som soldat vid Dalregementet. Länge arbetade sedan B. om vintrarna i skolan, om somrarna ute på excercisfältet. År 1859 befordrades han till e. o. lärare vid Rättviks då enda folkskola. Åtta år senare, då en ny folkskola inrättades inom församlingen, blef han ordinarie därstädes efter att hafva erhållit k. m:ts dispens. Folkskolan, som, när B. började, var en obetydlig planta, hann under hans tjänstetid nå en storartad utveckling. I stället för de gamla bryggstugorna upplätos åt den nya ändamålsenliga lokaler med en rikedom af materiel, hvarom knappast någon vågat drömma. De stora afdelningarna delades. Så småningom tillkommo nya ämnen, och de gamla kräfde efterhand en djupare och allsidigare behandling. På sina tjänare ställde den allt större fordringar. Till de efterblifna af dessa hörde dock aldrig B. Med sin begåfning följde han ständigt med och satte sig med lätthet in i nya metoder. Hans käraste ämne var historien. De däruppe i friskt minne lefvande historiska sägnerna, framför allt om kungen, »som gick i våra dalar, som tröskat på vår strand, som hvässte våra pilar, som lossat våra band», hade redan värmt hans barnasinne, och vid våra häfders studium hade han som vuxen erhållit de djupaste intrycken. Han ville därför i synnerhet med detta medel väcka och lifva andra. Mäktigt gripande voro hans skildringar af våra stora minnen. Med tårfyllda ögon lämnade han ofta katedern. Något, som B. dessutom omhuldade med mer än vanligt intresse, var trädgårdsskötseln. Hans förträffliga, väl vårdade anläggning för undervisningen i detta ämne var säkert en af de främsta i sitt slag. Ordningen i B:s skola bar en militärisk prägel. Ofta såg man honom å skolgården deltaga i och leda lärjungarnes lekar. För sina elever hade han städse ett faderligt intresse. Ännu korresponderar han med många af dem. Ej så litet motstånd från bönderna mötte B. i sin skolverksamhet. Länge var det nästan omöjligt att få andra läroböcker än katekes och biblisk historia använda. I »pratböcker» - spenamnet för alla de andra - förbjödo föräldrarna i början formligen barnen att läsa. Att B:s vakna, rastlösa ande äfven skulle sträcka sin verksamhet till andra områden är ju helt naturligt. Under det många af hans lärarekamrater handhade en mängd inkomstbringande »länsmanssysslor», ansåg han alltid sin uppgift vara att deltaga i arbetet för det, som kunde främja det allmännas, hembygdens, fosterlandets utveckling. Ortens järnvägsfråga, sparbanksidén och skarpskytterörelsen hade i honom städse sin nitiske förkämpe. När han tyckte det vara tillgagn, for han ofta från by till by och talade för sin sak. Ansåg han sammanslutning nödig, bildades föreningar, för hvilka han i de flesta fall blef ledare. De mest verksamma af dessa torde hafva varit Rättviks skyttegille, där han var öfverbefälhafvare åren 1863-1894, samt Rättviks husbondeförening, med uppgift att verka för insättningar i sparbanker. Kommunala förtroendeuppdrag tilldelades honom i mängd. Bland annat var han åren 1875-77 landstingsman. År 1881 hade B. som korporal lämnat den militära banan. Åtta år senare eller 1889 tog han afsked äfven från skolläraretjänsten. Af k. m:t erhöll han då medaljen i guldaf femte storleken »för» medborgerlig förtjänst». Många trodde, att han nu skulle söka hvila. Knappt hade han emellertid hunnit lämna skolan, förrän han af »Sveriges försvarsförening» kallades till resetalare rörande den då brännande försvarsfrågan. I friskt minne äro väl ännu de besök, han som sådan åren 1889-92 gjorde i de flesta af Sveriges landskap. Det var den från skarpskytterörelsens glansdagar återuppståndne entusiasten, som nu framträdde och manade till offervillighet för ett älskadt fosterlands försvar. Blotta åsynen afden i »nationaldräkt» klädde veteranen frammanade för det patriotiska sinnet en hel här af minnen från Engelbrekts, Sturars och Vasars dagar. Hans folkliga, af fosterländsk hänförelse burna tal vunno genklang inom skilda samhällsklasser. Också mottogos de med ett ovanlig bifall. År 1893 företog B. en andra föredragsturné. Denna gång hade han af »Fosterländska föreningen» i Dalarne och »Svenska nationalföreningen» i uppdrag att tala i unionsfrågan. Detta ämne var emellertid kanhända alltför ömtåligt och tillika politiskt inveckladt, alltnog, han upphörde med dessa föredrag redan 1894 och återvände till sin förra obemärkthet i den stilla hembygden. Hans framträdande var som kometens. Okänd dök han plötsligt upp och väckte intresse för att därpå lika hastigt försvinna från den offentliga skådebanan. Ännu en gång har det sedan blifvit den gamle förunnadt att, om ock på en blygsam plats, få stå vakt om fosterlandets minnen. När den historiskt ryktbara Ornässtugan 1897 inköpts af staten, förordnades B. till dess tillsyningsman. Mången resande har där sedan dess med stort intresse åhört den ännu obrutne gubbens liffulla berättelser. Skiftande är sålunda den bana, på hvilken 70-åringen kan blicka tillbaka. Med skäl kan väl om honom sägas, hvad som i dessa dagar sagts om en hans samtida landsman: »I ett fosterländskt sinnelag ligger grunden till dalasonens lifsgärning.» Svensk Läraretidning 1900).

Bilden föreställer Jon Blom. Ovanstående uppgifter från Torbjörn Norman stämmer. Blom var en legendarisk folkskollärare och korpral. Han var mycket intresserad av historia och blev känd för sina historielektioner. Sedan Ornäsloftet på 1890-talet köpts in av staten fick Blom tjänst som föreståndare och guide på Ornäs. Han lockade många turister och skrev själv ett häfte om Gustav Vasa. Blom dog 1912 och är begravd på Torsångs kyrkogård. Källa:http://runeberg.org/svlartid/1900/0825.html

Kan passa in på Jon Blom född 1830 i Rättvik, Övre Gärdsjö. Poststationsföreståndare, f d folkskollärare, f d korpral. Klädd i folkdräkt, se bl a knätofsarna. (Sv befolkning 1890)

Signaturen ser ut att vara J Blom.