Gustaf Leopold Hörberg (GÖSTA), född 1853-01-09, död 1922. Rektor, bosatt i Göteborg och Uddevalla. Han var gift med Hennings moster ANNA Elisabet Wistrand #86621, född 1851-12-27. Finns även på sidan 8 i Henning Dahlbergs #86679 album.

Detta är Agnes Ryding. Samma bild finns här #86695

Agnes Ryding. Signerat 1899. Se #86621. Sidan 11 i album #86677. /Admin

Min mormors morfar, Patrik Dahlberg, hade som gruvdisponent en hel del att göra med en plats som hette Hoppet och som låg vid Kärrgruvan i Norberg. Men bilden är ju så uppenbart en ateljébild, tydligen tagen i Västerås, och inte en bild som är till för att minnas en plats, så det verkar ju troligt att även syföreningen hette Hoppet (och inspirationen till namnet kanske kom från platsen). Signe Nygren skriver i den 22 september 1896 i ett brev till Sigrid Dahlberg, min mormors mor (som bodde i Stockholm då), om vad de har för sig i Garpenberg: ”Men, kära Sigrid, huru har du kunnadt afstå från utsigten att få 1000 kr. i lön och en plyschklädning? Ingeborg L-n och jag skrattade så godt deråt sist jag var på Born, d.v.s. Augusta-dagen. Stannade till följande dagen då och åkte hem med ing. Carlgren. Den 12te hade vi den första syföreningen för lapparna. Sigrid G. valdes enhälligt till ordförande i F.G.O.F. och sedan blef beslutat, att jag skulle ha hand om kassan.” Ingeborg L-n är naturligtvis Ingeborg Lagergren på bilden, Sigrid G är en viss Sigrid Gottliebsson och ingenjör Waldemar Carlgren är Sigrid Dahlbergs blivande man och min mormors far.

Jag som är dotterdotter till Signe Nygren (år 1900 gift Wallgren i Leksand) har samma fotografi i min ägo. På baksidan står antecknat "Hoppet", som troligtvis var namnet på den lilla syföreningen.

Jag kan bara intyga att Signe Nygren var en nära vän till familjen Dahlberg. Hon var dotter till folkskolläraren och bokhållaren Adolf Nygren (#87046) i Garpenberg. I hennes minnesanteckningar från barndomen skriver hon: Någon riktigt lycklig barndom hade jag nog ej &#150, det har jag förstått sedan jag fick egna barn. Saknaden av syskon ersattes delvis av vänskapen med barnen Dahlberg, där jag kanske mest fick erfara den glada gemenskapen med anhöriga i ett hem präglat av kristen anda o jag förstår, att det betytt mycket för min utveckling.

Bilden tagen 1897 enligt anteckning på baksidan av min kopia (från Signe Nygrens album)

I kommentarerna till #86713 och #86735 finns citat ur två brev till min mormors mor skrivna av Signe Nygren till min mormors mor Sigrid Dahlberg. Nedanstående är ett stycke ur ett annat brev daterat 5 april 1894 från Signe, som var på tillfälligt besök i Västervik, till Sigrid: Allas tankar ha också en lång tid varit upptagna af anordningar och planer för den stora försvarfesten, som gick af stapeln i lördags och hvarom det kanske roar dig att höra litet, Sigrid lilla. Kl. 1/2 7 samlades vi på en plats, der unga sinnen med djärfva tankar har sin framtid mött, - som Pastor Wetter börjar sin festprolog &#150, eller m.a.o. i goss-skolans högtidssal. Denna var fylld med högtidsklädda nyfikna &#150, hvarmed skulle deras nyfikenhet stillas? &#150, Först uppstämdes från läktaren &#148,Du gamla du friska&#148, &#150, hvarefter Pastor Wetter framsade en storartad af honom själf skrifven prolog. Så går ridån upp och der står soldatgossen, -&#148,ett fattigt barn, som äter andras bröd&#148, och sedan sjöngs visst ett stycke, hvarefter ridån åter går upp och der står Blenda med yxan i hand och deromkring hennes flickor &#150, eller bättre sagt efter prologen: &#148,Du ser en bygd likt Wärends bygd kanhända Der växer än en like upp till Blenda Med armen kraftig och med håret ljust Du skall få se en sådan ifrån Tjust.&#148, Huru den tog sig ut är inte godt att säga, eftersom jag själf var Blenda. Derefter följde musik och sång, nummer omvexlande, bland öfriga tablåer voro &#148,Rida ranka&#148,, hvari drottning Blanka i sin hvita klädning och sitt långa perlprydda hår, lille Håkan i guldgula silkesstrumpor och ljusblå blus bildade &#150, belyst af de bengaliska eldarne &#150, en förtjusande vacker tafla. Det gjorde äfven Kung Heimer õ Aslög. &#150, Så gick då ridån under tonerna af &#148,Hör oss Svea&#148, upp och sluttablån &#150, Svea med uppvaktning väckte allmän förtjusning. Der stod Svea i hvit klädning med silfverbården, ljust långt hår och i sanning en vacker bild af vår &#148,moder Svea&#148,, nedanför henne Blenda, på ena sidan soldatgossen med sina rekryter, Kung Heimer och de öfriga Wärendsflickorna, alla med blicken stadigt fästad på Svea. - - - Sedan var en storartad, stilig buffet anordnad i två rum på nedre botten och gymnastiksalen, helt och hållet klädd med flaggor och vapen, var inredd till danssalong! Kl. 12 tog det hela slut. Serveringen sköttes af ett otal kostymerade flickor &#150, du må tro att vi hade göra i trängseln. Sedan alla utgifter voro betalade återstod 600 kr. som i dag sändts till Sthlm. &#150, Så har du hört en mycket tarflig beskrifning på en försvarsfest i Tjust. ---- Hvad i öfrigt är att säga om Westervik är att det är en vacker, treflig stad, liflig nu, när sjöfarten börjat och menniskorna äro mycket snälla och vänliga här. Godt om flickor är det &#150, någon enda ungherre här och der lika sällsynt som en potatisplanta i ett ärtland. Jag har varit på många flickbjudningar, vi ha då varit omkr. 15 flickor och sällan mer än &#150, 1 (en) ungherre, men han har visat stor vana att inneha den afvundsvärda (?) platsen. &#150, I morgon komma tant Wistrand och &#148,moster Hilma&#148, hit tror jag. &#150, Nu slår klockan strax 11, så jag måste väl sluta i qväll.