Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2016-09-07 17:33
Tillbaka
#945
| Tidpunkt | 1846-08-14 |
| Plats | Annelövs avrättningsplats, Onsjö härad
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Bosarp |
| Uppgifter om avrättningen | Döde 1846 – 19. Drängen Sven Nilsson N° 3 Långaröd, afrättad i Annelöv den 14/8, Ålder 31: 3: 27 Döde 1845 – 16. Husm. Enklingen Ola Bengtsson i Långhaltshus, mördad den 12/10, Ålder 52: 2: 23 (Riksarkivet, Bosarps kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13040/C1/4 (1806-1852), Bild 113, sida 204 och Bild 114, Sida 206) "Långaröd N° 3: Dräng Sven Nilsson, född 1815 17/4 i Bosarp, aflifvades 8/14 46 Mördare Långhalt: Husm. Enklg. Ola Bengtsson, född 1793 19/7 i Bosarp, Mördades 12/10 45" (Riksarkivet, Bosarps kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/LLA/13040/A1/8 (1852-1847), Bild 100, Sida 90 och Bild 115, Sida 102) "... Uti Långhultshus, inom Onsjö härad, bodde en gubbe, vid namn Ola Bengtsson. Denne gubbe besökte aldrig kyrkan och sällan eller aldrig sina medmenniskor, af hvilka också sällan någon satte foten inom hans tröskel. Hans enda sysselsättning bestod uti, att fläta korgar. Dessa sålde han, och penningarne, som derför inflöto, samlade han sorgfälligt. Sig sjelf förmenade han ända till det nödvändigaste, också hade han hopsamlat den vackra summan af 5000 daler. Han bodde alldeles ensam i sin koja, ingen såg efter honom, sjelfva hans anförvandter besökte honom knappast. Morgonen den 13 Oktober sistlidet år kom en piga från ett hus i grannskapet, och såg gubben liggande på marken, ungefär tio famnar från huset. Utan tecken till lif låg han der på ryggen, med hufvudet vändt emot sitt hus. Hans kropp var betäckt af flere sår och kläderna var blodiga. Ett par stöflar stodo bredvid honom, och dessa voro äfven blodiga. Pigan tillkallade genast folk, och man förundrade sig att, då grannarne ej bodde hundra alnar från gubbens koja, det icke hörts något oväsen, som kunde antyda att ett mord blifvit begånget. På denna tid tjenade i trackten, också på ett ställe som kallades Långhult, en dräng, vid namn Sven Nilsson. Denne, som intill sitt 18:de år varit ordentlig och väl känd, hade sedermera börjat supa, och derigenom råkat uti stor fattigdom. Mot denne dräng förekommo åtskilliga omständigheter, som vållade, att man snart uti hela trakten började misstänka honom för mordet. Samma afton mordet blifvit begånget, hade nemligen han aflägsnat sig från sitt hemvist och dervid sagt, att han skulle gå bort till sina bröder och af dem låna penningar, för att dermed betala ett, af honom inköpt får, hvilket icke fick slagtas förr än det blifvit betaldt. Från denna sin vandring hade Sven återkommit först sent på natten. Morgonen påföljde dag hördes han, innan han upsteg, säga, att han genast ville gå ut och betala fåret, för att detta redan samma dag måtte kunna slagtas. Då slagtet sednare på morgonen försiggick, frågade en annan dräng, som tjente ihop med Sven, hvarifrån han tagit penningar att betala fåret med. Sven svarade, 'att detta vore mer än han ville tala om.' En stund derefter sade han likväl att han lånt penningarne. Sedermera, då ryktet om Ola Bengtssons död börjat utsprides, frågade samme dräng, som börjat misstänka Sven, hvad han tänkte om det rykte, som ville göra honom till banemannen. Sven svarade: 'ja så, tro de mig om det?' Imedlertid började detta rykte genom åtskilliga tvetydiga yttranden af Sven, att vinna mera styrka och trovärdighet. Åklagaren fann sig nödsakad, att förhöra Sven, som dervid genast erkände, att han begått brottet, och om de närmare omständigheterna hvarvid han, inställd inför Onsjö häradsrätt, under synbar rörelse, berättade: att han, i afsigt att kräfva numera aflidne Ola Bengtsson en fordran å 2 rdr rgs, som han under 15 års tid hos denne egt, klockan emellan 9 och 10 på aftonen den 12 Oktober sistlidet år infunnit sig vid Ola Bengtsson hemvist. Dörren till förstugan var öppen, men den till stugan stängd. Sven knackade då på stugudörren och anhöll, att blifva insläppt. Ingen svarade, men efter en stund begaf sig Ola Bengtsson, som troligen fruktade, att det var en tjuf, som knackade på, genom fönstret ut ur stugan och sprang undan. Sven, förargad att gäldenären på detta sätt flydde undan, fattade en i förstugan stående yxa samt skyndade så efter Ola Bengtsson, som, då han såg sig förföljd, utbrast i svordomar och slutligen på 10 famnars afstånd från stugan kullföll. Sven, stadd i full fart, sprang förbi den kullfallne, men hejdade sig snart och återvände till honom. Då Ola Bengtsson började resa sig upp, tilldelade Sven honom med baken af yxan ett så häftigt slag, att gubben nedföll liflös och blef liggande med ryggen emot marken. Sven kom väl då genast till besinning af sitt brott, men blef, då Ola Bengtsson började visa tecken till lif, 'så ifrån sig öfver sin illgerning', att han, utan att kunna förklara orsaken dertill, med yxan tilldelade Ola Bengtsson flere hugg i hufvudet, trampade honom på bröstet och drog stöflarne af honom samt undersökte slutligen hans kläder, och fann i västfickan 5 rdr banko, hvilka han tog. Sedermera bortkastade han yxan, begaf sig hem och lade sig i sin säng, men hölls hela natten vaken genom tankarne på det begångna brottet. Påföljande morgon uträttade Sven likväl sitt arbete, såsom vanligt, och använde, såsom förut är berättadt, de tillgripna penningarne, att dermed betala fåret. Med anledning af detta Svens erkännande och de omständigheter, som styrkte densamma, dömde Onsjö häradsrätt Sven Nilsson, att genom halshuggning mista lifvet. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har fastställt häradsrättens utslag, men hemställt saken till Kongl. Maj:ts pröfning." (Aftonbladet, N° 72, Lördagen den 28 Marts 1846, s. 3) |
| Källa | se text |
| Registrerad | 2016-09-07 17:33 Christian Schrepper |