Tidpunkt | 1736-12-16 |
Plats | Lima
|
Brott |
|
Avrättades hemort | Västergötland |
Uppgifter om avrättningen | Ur artikeln (dess början med text i mer allmänna ordalag är utesluten): I Lima har ingen avrättning ägt rum sedan år 1736, således jämnt 200 år sedan. Det var för övrigt samma år, som vår nu gällande lagbok antogs av rikets ständer. Den 16 dec. detta år blev nämligen en ung man halshuggen "nordan om sockenstugan" för dråp av en soldat. Anteckningar angående denna tilldragelse återfinnas i Lima kyrkoarkivs dödbok 1721-1745. En 35-årig soldat Lars Matsson Varg från Hammarsbyn, "en stor och frimodig soldat", hade varit på "liquidation" vid kyrkan. Härvid gick det tydligen mycket livligt till och mtycket sannolikt är, att det pokulerades friskt, och krigareblodet svallade högt på den karske soldaten. Han greps av ett oemotståndligt begär att visa sina mannakrafter, och biträdd av några likasinnade "Camerader" gick han till storms mot en "Västgiöthadräng vid namn Lars Kindberg". De kortfattade anteckningarna förmäla icke, huruvida han hyste något särskilt agg till denne, men mycket möjligt är också, att denne olyckligtvis råkade stå närmast till och därför utsågs till objekt för en demonstration av manhaftighet. Den överfallne resonerade mycket riktigt, att det avr bättre att fly än illa fäkta och löpte till skogs "strax ovanför Läntzmansgården". Hans antagonist synes emellertid ha upphunnit honom, ty i fortsättningen läser man, att soldaten "blef af bemälte dräng, med en stör ganska illa slagen, och då han gick utföre åth älfven, stupade han omkull, talte så aldrig något ord, lades i båten och fördes till Hammarsbyn". Drängen hade tydligen, illa ansatt som han var, gjort bruk av närmast till hands varande tillhygge för att värja sig, och för det tycks han ha gjort grundligt. Allt detta hände den 29 juli. Tragedins epilog finnes upptecknad å följande sida i en kortfattad anteckning, att "Lars Kinberg, en "västgiöthadräng", blev "halshuggen litet nordan om sockenstugan, för det han ihjälslagit soldaten Lars Varg". Vidare läses, att "han beredde sig ganska väl till döden. Begrafven utan ceremonier nordan om kyrkan 16 dec. 1736 samma dag. 25 år. De dölja mycket tragik dessa rader. För det att drängen värjde sig mot dem, som överföllo honom och till sit försvar ansåg sig nödsakad att använda tillhygge, som han sedan i häftigheten brukade hårdare, än nöden krävde, fick han plikta med livet. Underliga och främmande synes oss denna trångsynhet inför ett nödvärn, men sådana voro tiderna. "Liv för liv", lyda de gammaltestamentliga orden, och den tidens stränga åskådningar lämnade icke rum för någon strafflindring på grund av nödvärn. Därför måste också den 25-årige drängen sona sitt brott med döden. En sak finnes dock, som vittnar om att någon hänsyn tagits till förmildrande omständigheter. Det heter nämligen, att han begravdes nordan om kyrkan, visserligen "utan ceremonier" men ändå i kyrkans närhet. Grövre brottslingar blevo eljest jordade på den gamla galgbacken vid Lima-Malungs sockenrå. Berättelsen om "Mårs-Vargens" död har intill våra dagar fortlevat i folktraditionen, och bland den äldre generationen finns det säkerligen många, som hört den muntligen återgivas. [artikeln slutar här] |
Källa | Mora Tidning 1936-12-07 "Sista avrättningen i Lima. Västgötadräng fick med livet sona nödvärn", författad av signaturen "Ove". |
Registrerad | 2013-03-20 00:00 |