Uppgifter om avrättningen | Några warningsord till folket, på afrättsplatsen i Danderyd den 23 febr. 1820, då stenhuggaren Carl Wahlberg led dösstraffet för föröfwadt mord, af J. Strömvall ... Stockholm, tryckt hos Olof Grahn, 1820.(Från Libris, enl Eva Leksell) Ur det tryckta talet av J Strömvall, komminister (12 sidor, finns på KB, Kungliga biblioteket): Wåldswerkaren, som här rättwist fallit för lagarnas jern, är ett rysligt bewis derpå: att den, som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskor utgjutet warda. Prästen vänder sig sedan till I folk, som i denna wilda trakt, till så stor myckenhet, samlat eder och undrar om de kommit för att se hur en missdådare nedsignar i sitt blod och hur hans styckade kropp läggs på de resta steglen och lemnas djuren till rof och foglarna till spisning (det vill säga att de kommit av ren sensationslystnad och inte för att ta varning, som de borde ha gjort). Hören mig, I föräldrar! (---) Wiljen I icke begråta edra barn på afrättsplatsen, lik modren i dag, som wid denne sin olycklige sons död känt ett swärd genomgå sin själ, och, såsom Rachel, will icke låta hugswala sig, så förgäten aldrig att uppföda dem i tukt och Herrans förmaning. (---) Hören mig, I unge (...), sen - att genom försummandet häraf [att höra Guds och samvetets röst etcetera] föll denne wid sin halfwa ålder, så skiljdes han tidigt från sina sju syskon, hwilka i sin smärta alltid skola hafwa den påminnelsen, att en af dem afrättades här. Prästen nämner detta afhuggna hufwud och wid dessa blodiga åminnelsetecken af en utöfwad hämnd. Sedan: Hören mig, I fattige, I som sakna bröd och ären i behof af allt. Då de fleste missdådare utgått ur den nödställdes hop, och äfwen denne ur sitt djupa betryck, hwad han skulle äta och kläda sig med, misstog sig om de rätta medlen för sin bergning (...). |