Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-03-21 13:14
Tillbaka
#567
| Tidpunkt | 1812-02-25 |
| Plats | Dalby & Vemmenhög
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Bara, Slimminge |
| Uppgifter om avrättningen | [25 & 27 februari 1812] Predikan öfwer Rom. 13:2. Hållen i Dahlby kyrka den 25 februari år 1812, då en af de brottsligaste wid skånska upproret, drängen Mårten Bengtsson från Bara, skulle undergå dödsstraffet, på högwederbörlig befallning till tryckning : lämnad af Anders P Gullander ... Lund, 1812. Tryckt uti Berlingska boktryckeriet.(Från Libris, enl Eva Leksell) Om bondeupproret i Skåne 1811 finns en hel del skrivet, bl a en bok av några hembygdsforskare i Bara och Svedala 1811. Bondeupproret i Skåne, (Malmö 1991). Där framgår att flera dömts till döden men att det blev två som verkligen avrättas, nämligen ovannämnde Mårten Bengtsson och drängen Per Ottosson från Slimminge. I boken citeras en anteckning i Malmö slottsförsamlings kyrkobok året 1812: Den 24 Februari utfördes Drängen Mårten Bengtsson från Bara, och den 26 Febr. Drängen Pehr Ottosson från Slimminge, hwilka för upprorsbrott blifvit dömda att mista högra handen, halshuggas och steglas. (- - -) De blefvo bägge, dagen efter utförandet, aflivade, den förre vid Dahlby, den senare vid Wemmenhög.(Meddelat av Eva Leksell) Avrättningarna omtalas också i Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: 1812 den 24 Februari utfördes Drängen Mårten Bengtsson från Bara, och den 26 Febr: Drängen Pehr Ottosson från Slimminge, hwilka för upprorsbrott blifwit dömde att mista högra handen, halshuggas och steglas. Upproret hwari dessa visat sig mäst brottslige, hade uppkommit at ett straffbart sjelfsvåld, men til en del af förvilelse, vid tillfälle, då året förut, efter Kongl. Maj:ts Påbud, lottning skulle ske till anskaffande af nödigt Förstärkningsmanskap till Militären. Allmogen af flera Socknar här i Provincen, mäst af Frälsebönder och deras Drängar, samlade sig i bullersamma hopar och voro på flera ställen så våldsamma, att det för allmänna säkerhetens skull sluteligen blef en beklagelig nödvändighet, att svenskt blod måste flyta för svenska vapen i denna anars fredliga landsort. - Omkring 200, mer och mindre brottslige, voro på Slottet härstädes insatte, af hvilka några blefvo dömda till Fyrtio par spö och lifstids slafveri, en del till lindrigare kroppsstraff samt längre och kortare tids Fästningsarbete, och andra till fängelse vid vatten och bröd. M Bengtsson, en vacker yngling af 24 års ålder, visade en alfvarlig ånger öfver sit grofva brott och en utmärkt frimodighet i sina sista stunder. P Ottosson gjorde i början något motstånd, i tanke att derigenom kunna frälsa sig från döden, men sluteligen, när han såg att hopp om timmelig räddning förloradts. ärkände äfven han brottsligheten af sit förhållande och anropade Den Högstes barmhertighet. De blefvo bägge två, dagen efter utförandet, aflifvade, den förre vid Dahlby, den senare vid Wemmenhög. (Bernt Blank, Jönköping) |
| Källa | (se ovan) |
| Registrerad | 2003-03-21 13:14 |