Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-03-21 13:14
Tillbaka
#562
| Tidpunkt | 1817-11-12 |
| Plats | Malmö
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | |
| Uppgifter om avrättningen | Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745-1831: 1817 den 12 November utfördes från Citadellet härstädes Fången Jan Pehrsson Maas, som samma dag aflifvades å Stadens afrättsplats, enligt Kongl. Maj:ts Dom, förmedest halshuggning för det han wid sin flykt från denna fästning 1812 ihielslagit och dränkt Soldaten Anders Lindberg vid Konungens Egit wärfvade Reg:te. Han var född i Dalarna i en by vid namn Nor, nära Falun, der hans Fader warit Torpare. Tidigt, redan i sin barndom, blef han Fader och moderlös. Lemnad åt sig sjelf och sin egen ledning, blef han snart omgifven af lättfulle likar, dem han följde, hvilket hade den olyckliga werkan, att han vid nitton års ålder för stöld blef gripen och insates då först å denna fästning. Från denna tid har han ända till slutet af sin lefnad, då han war nära 43 år gammal, till större delen fått widkännas brottslingarnes öde. 8ta gånger har han genom rymning sökt återvinna friheten, men har alltid något derefter blifvit ertappad, sedan han hvarje gång förnyat sina illgärningar. 7de gången han på detta sätt gick från härvarande häckte ihjelslog han ofvannämnde Soldat, som blivit utsedd till hans och en annan arbetsfånges betäckning, Icke längre kunde han efter detta begångna mord undandölja sig, utan wardt snart gripen och hit återförd, för att efter behörig Ransakning och Dom lida döden. Dock - änu en gång, nemligen natten emellan d: 3 och 4 Dec. 1813, korrt före sin bestämda dödsdag, lyckades honom, att bortfly och tills nu förlänga sitt lif, men förgäfves sökte han undgå sitt straff. Då man minst förmodade och då alla efterspaningar fruktlöst woro gjorda, wardt han i början af detta år, efter å nyo begången stöld, återfunnen i Götheborg, der han såsom Volontair på falska bevis vid Kungl: Arméns Flotta antagit tjenst, och åter derpå fängslad hit i April månad. Belagd med de tyngsta bojor och beröfwad allt hopp att vidare kunna undfly sin förestående död, war han nu i den mest fasanswärda sinnesförfattning. I denna belägenhet, då vrede och raseri intogo honom, frågade han icke heller efter Guds Ord eller de underwisningar som Häktets Lärare ville meddela honom. Men oaktadt hans visade köld öfverlemnades han ej i sin wildhet. Först besöktes han af Slottspredikanten, hwilket genom den Högstes bistånd hade den efterlängtade werkan, att de blefvo för honom mera välkomna. Han blef nu benägen att emottaga de undervisningar honom meddeltes, hwarvid han i synnerhet vid slutet af sin fängelsetid utan mycken rörelse. Nu sysselsatte han sig äfven i sin enslighet med det heliga Ordets betraktande, hvilket skakade denne hårde man och utpressade tårar. Med nögdhet beträdde han änteligen sin dödsplats. Samma Prestmän, nemligen Cederstrand och Psilander, som besökt honom under hans beredelsetid, woro tillstädes för att med Jesu läros tröst mildra hans sista stunder och styrka honom. I Slottskyrkan blef han samma morgon skriftad och undfick den Hel. Nattv. af Slotts-Predikanten Cederstrand och på Afrättsplatsen hölls tal af Psilander. Meddelat av (Bernt Blank, Jönköping) Talet på avrättningsplatsen finns tryckt med titeln »Christeligt förmaningstal hållet på afrättsplatsen wid Malmö den 12 november 1817 af N.C. Psilander (...) sedan fången Jan Pehrsson Maas undergått sitt för begånget mord ådömda dödsstraff..» Tryckt i Malmö 1818, Berlingska boktryckeriet. (32 sidor, finns på KB, Kungliga biblioteket.) Psilander var slottspredikant och andre stadskomminister vid S:t Petri församling i Malmö. I det tryckta talet står i stort sett samma personuppgifter som i slottsförsamlingens dödbok. Ur Minnen från Malmö av Ludvig B Falkman (f 1808): »Den 4 November 1817 såg jag detta straff [halshuggning] verkställas på en mycket beryktad missdådare vid namn Rosengren, men allmänt kallad Mas. Han var länge en skräck för invånarne i Malmöhus län, ty han besatt en djerfhet och förslagenhet utan like samt hade på många ställen stulit penningar och gods till värde af öfver 100.000 rdlr. bko, sex gånger fått 40 par spö, åtta gånger rymt från Malmö citadell och varit två gånger dömd att halshuggas. Huru detta skedde när han blifvit dertill för tredje gången dömd, kan man lätt finna af den berättelse, som näst härefter följer, till hvilken jag för den skuld hänvisar.» (Sedan följer en redogörelse för mordet på Malmborg och avrättningarna av Ahlström och Löfberg, se nedan.) Även om datum och namn skiljer sig något lite måste det ändå handla om samma person. (Eva Leksell, Stockholm) |
| Källa | (se ovan) |
| Registrerad | 2003-03-21 13:14 |