Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-06-10 09:21
Tillbaka
#390
| Tidpunkt | 1793-03-13 |
| Plats | Umeå lfs
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Umeå lfs |
| Uppgifter om avrättningen | Den 5 juni 1792 rannsakades vid Umeå tingslags häradsrätt sockenprofossens dotter pigan Sophia Jonsdotter. Vid förhör av länsman hade hon tillstått att hon nattetid den 26 januari uti sin husbonde Jonas Johanssons i Degernäs svinhus framfött ett levande barn som hon genast låtit en sugga uppäta. Inför rätta vidhöll Sophia sin bekännelse under tårar och ångest. En sjöman var barnafader. Sophia dömdes till döden och fördes till fängelset i Piteå att där förvaras i väntan på Svea hovrättsutslag. Hovrätten anbefallde ny rättegång, och urtima ting hölls den 10 september. Sophia syntes då vara vid bättre mod, än då hon stod inför laga tinget. Hon berättade att hon en och annan gång funderat på att yppa sitt tillstånd för husbondefolket, men hon hade ej kunnat förmå sig därtill, eftersom hon blygts att vidgå sitt havandeskaps tillstånd, utan hon hade funnit det vara bättre att i hemlighet dräpa barnet. När födslovärkarna hade påkommit henne om natten mellan den 25 och 26 januari, hade hon stigit upp ur sängen och i linnet och en liten vardagskjortel begivit sig till fårhuset samt så snart barnet blivit framfött kastat det till en uti en särskild avbalkning eller kätte därstädes varande sugga. Födseln hade gått för sig med skyndsamhet och utan svårighet under det att Sophia alldeles utanför svinkätten stått på knä på golvet. Navelsträngen hade hon genast slitit utaf. Hon hade ingen aning om huruvida barnet var en gosse eller en flicka. Efterbörden, som genast kommit, hade hon grävt ned i svinkätten. Sedan hade hon tagit orenlighet och boss från golvet och stoppat det i barnets mun för att hon därigenom skulle slippa höra barnets skrik, varefter hon genast kastat detsamma till den stora suggan i svinkätten, vilket alltsamman Sophia verkställt så fort ske kunnat. »Men då i det samma Sophia skulle gå sin wäg, hade hon hördt Swinkreaturet snaska och smacka, lika som det ärnadt sig at äta, hwarwid Barnet skrikit til samt Sophia sprungit tilbaka åt stugan.» I förstugan hade Sophia mött husbondens svärfader Jon Jonsson. Han hade på grund av värk legat sömnlös och hört att Sophia vid pass klockan elva stigit upp och gått ut. Vid inkomsten i stugan hade Jon frågat Sophia var hon hade varit samt av henne blivit avspisad med det svaret att hon gått ut för att kasta vatten. Då Sophia tidigt morgonen därpå kommit till fårhuset, hade hon varken funnit barnet eller någon överleva därav samt därför tagit för avgjort att suggan, som var från Österbotten och större än ortens svinkreatur samt mycket snål och glupen, hade uppätit barnet. Sedan Sophia erkänt barnamordet, hade husbonden Jonas Johansson slagit ihjäl berörda sugga samt grävt ned den i ett myrhål på byns utmark. Barnmorskan Christina Tillberg vittnade. Då hon hört att Sophia misstänktes för att ha varit med barn, hade hon besökt Sophia och undersökt henne som då sagt att hon hade haft missfall. Men fru Tillberg hade även mjölkat Sophias bröst och därvid av mjölken funnit att Sophia då nyligen fött ett fullgånget och levande barn, emedan mjölken från en kvinna, vilken fått ett dödfött eller ofullgånget foster, håller sig tjockare än då en barnaföderska får ett fullburet foster, i vilket senare fall mjölken är mera blåaktig till färgen. Denna kännedom om kvinnomjölks olika egenskap vid slika tillfällen hade fru Tillberg fått av professor Johan Krak under den tid hon lärde jordgummevetenskapen i Stockholm. Avskrift av tingsprotokollet insändes till hovrätten som fastställde häradsrättens dom att Sophia Jonsdotter skulle halshuggas och å båle brännas. I april 1793 åtalades två kvinnor för att ha utspritt det ryktet att drängen Erik Eriksson i Röbäck skulle vara antagen till rackare (bödel). Han hade stått i spetsgården och stött tillbaka en eldbrand som fallit ur bålet, »då Barna mörderskan Sophia Jonsdotter ifrån Degernäs den 13de sidstledne Martii afrättades». Sophias fader var socknens skarprättare, och det är troligt att han måste halshugga sin dotter. |
| Källa | Människoöden i domböckerna (Ossian Egerbladh, 1977) |
| Registrerad | 2003-06-10 09:21 |