Uppgifter om avrättningen | Lördagen den 5 augusti 1676 avrättades den finskfödda Malin Mattsdotter, Rumpare-Malin kallad, i Stockholm. Troligen den enda människan någonsin som svenska myndigheter låtit bränna levande för häxeri. Kutymen var annars att man halshögg först och sedan brändes. Hon var en fattig kvinna, boendes ensam på Mariaberget med sina två döttrar. Hennes man var tidigare avrättad för tidelag. Under häxhysterin på Södermalm 1675-76 blev hon anklagad av döttrarna, fängslad, förhörd och slutligen dömd till döden och avrättad. Urban Hjärne påstås ha velat knipa henne med glödgade tänger innan avrättningen. Inte för att plåga henne utan för att hon skulle vara avsvimmad när bålet tändes på. Nu blev det inte så. I Kommissorialrättens rapport till Karl XI, av år 1677, när det hela var över, står nämligen följande att läsa: Executionen är henne öfwergången utan at hon sig öfwer et så gräseligit straff en gång jemrar, eller med någon Gudelighet sig til sitt yttersta beredt hafwer. Hennes yngre dotter Maria Eriksdotter fölgde henne ut til Bålet, och ropade til henne stadigt, at hon sig skulle bekänna, Men Modren, oaktat hwad Presterne henne på sin Christendoms wägnar förmante, gaf däremot Dottren uti den Ondes wåld, och förbannade henne till ewig tijd, hwarmed de altså åtskildes (Citat från Kommissorialrättens rapport som år 1770 utgavs i bokform av bokhandlaren Carl Askergren. Ett exemplar finns i Nordiska Museets arkiv). Rumpare-Malin lär också ha yttrat några väl valda ord till de präster som stod bredvid bålet. Men de orden tycks inte ha blivit nedtecknade. |