Rötterbloggen
Rötterbloggen

En Bayer som också försvann

En Bayer som också försvann

 

Läkaren och forskaren Sven Bayer i min förra blogg, vars grav plötsligen försvann från Uppsala gamla kyrkogård, hade två systrar och en bror som hette Olof. Systrarna gifte sig och fick barn. Olof försvann, han hade också tagit namnet Bayer och var född 27 februari 1867 i Everöd. I faderns bouppteckning 1901 anges det att han vistas på okänd ort. Bouppteckningen efter fadern nämner också att modern hette Bojar i efternamn, något som inte framgår av husförhören. Hon är dotter till dragonen Sven Bayard. Så nu vet vi var bröderna fick sitt efternamn från.

Den senaste noteringen om Olof finns i Rotemansarkivet, när han en kort tid bor i Stockholm och arbetar som murare. Han förs till obefintliga 1892. En chansning hittar honom i Emigranten Populär, när han 19 mars 1891 reser till St Paul i Minnesota via Köpenhamn. Lite trixande med stavning finner Olof i St Paul i 1900 och 1910 års folkräkningar. Han är gift med Betzey och får två döttrar, Inez och Hildur. Ytterligare trixande hittar Betzey och dottern Hildur 1930 och 1940. Men vad hände med Olof? Databasen Findagrave.com, en motsvarighet till vår Gravstensinventering, kanske har ett svar? Jovisst, i Ramsey County finner vi bland alla Bayers också Olof. Han dog redan 1915, dottern Inez var bara 12 år när hon dog 1913, hon finns också i graven liksom hustrun och den äldsta dottern. Gravar är ett kanske ännu viktigare hjälpmedel i sökandet efter svenskamerikaner.

 

b2ap3_thumbnail_BayerOlof.jpgb2ap3_thumbnail_BayerOlof.jpg

 

 

Gravstensinventeringen

Det är bråttom att bevara våra gravstenar. Det mest framkomliga sättet just nu är att dokumentera dem. Det finns flera olika ställen som dokumenterar gravar, några i kyrkans regi. https://www.genealogi.se/blog/entry/personminnen-i-sten

 Frivillig fotografering och dokumentation görs i en Facebookgrupp, Släktforskning - Gravstenar och arkiven berättar, som startades av Irene Jonsson. Där kan man lägga in foton och ha diskussioner om de personer som finns i gravarna. Den största databasen finns på Släktforskarförbundets nätplats Rötter. Det är Gravstensinventeringen, med sökbara gravstenar från hela landet. Facebookgruppen lägger oftast in sina fotografier där också. Det är viktigt att samla så mycket som möjligt i en sökbar databas.

En flitig fotograf i Facebookgruppen heter Pierre Nilsson. Han lägger också in sina gravstenar i Gravstensinventeringen. I en intervju säger han att han nu snart är uppe i 50 000 inmatade poster, vilket motsvarar 20 000 stenar. De kommer från 40 kyrkogårdar och arbetet har tagit 5 år. Han lägger just nu in sina 10 000 bilder från Norra Kyrkogården i Solna. De flesta kyrkogårdar är positiva när han förklarar vad han gör. Pierre ställer gärna upp och hjälper nybörjare. Det finns också instruktioner på hemsidan för den som vill börja (http://grav.genealogi.se/Gravsoklist.php).

Dokumenterandet av gravar i Gravstensinventeringen är ett av många exempel på all den frivilligverksamhet som pågår i släktforskarkretsar. Nu har det kommit kommersiella kyrkboksregister, indexerade i låglöneländer. Men frivilligarbetet är i högsta grad nödvändigt idag och i fortsättningen inom många andra områden. Titta gärna på hemsidan och se om just din församling behöver registreras! https://www.genealogi.se/blog/entry/gravstensinventera-mera

Frivilliga sökes!

Det saknas ofta vägledningar till våra kyrkogårdar. I Uppsala fanns en bok, som nu är utgången från förlaget. Det verkar inte finnas intresse för att ge ut en ny vägledning. Här har vi ännu ett område där frivilliga släkt-och hembygdsforskare och deras föreningar kan göra en insats. Att vandra på en kyrkogård är lugnande och leder till eftertanke.  Bakgrunden till gravarna kan ge ännu mer, om det nu är via QR-koder eller andra media. Även historiska gravar kan på detta sätt bidra till intresse och vidare kunskap. http://www.begravningar.se/gravstenar/qr-kod-pa-gravsten

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
  1812 Träffar
  0 Kommentarer
1812 Träffar
0 Kommentarer

Varför hittar jag inte min emigrerade släkting?

Varför hittar jag inte min emigrerade släkting?

Frågorna på Anbytarforum och Facebook är många. Hur hittar jag min emigrerade släkting, jag har sökt överallt? Min släkting blev sjöman, vad hände med honom? Själv letade jag i många år efter min morfars farmors bror, Jan Petter Johansson från Torstuna som emigrerade med sin stora familj 1882. Till slut, efter en kreativ sökning i emigrantlistorna, hittade jag familjen. De hade bytt namn på tåget från Västerås till Göteborg. Nu hette de Thorsell!

Det kunde finnas många skäl till att byta namn en del gjorde det på grund av språket, en del för att de ville ha ett mer särskiljande namn. Ytterligare en del ville försvinna, ibland genom det som brukade kallas ”köpa en amerikaväst”, alltså anta någon annans identitet. Många hittar vi aldrig, några blir tillfällighetsfynd.

I Ulrika Eleonora församling i London finns en bok över fattigunderstöd som gavs av kyrkan till dess medlemmar. Där finner jag flera tillfällighetsfynd, ett av dem är Samuel Scott. Han söker fattigunderstöd för första gången 1876, anteckningen är från 1877. Då anges hans riktiga namn till Samuel Score. Han gick till sjöss som ung men slutade som sjöman 1851. Han arbetade som ”crane inspector” på en järnvägsstation sedan dess. Sedan han blivit sjuk har inkomsten minskat betydligt och han kan bara ta tillfälliga arbeten. Han är en respektabel man och beviljas därför ekonomiskt bistånd. Han är gift och har två vuxna barn. 6 december 1880 avlider Samuel Scott, med bedjan om Guds nåd på sina läppar. Hustrun, Harriet, får bidrag från kyrkan 1887,hon blir sjuk 1889 och har då mycket hjälp från sin son, Samuel (d.y.). Sonen har själv 8 barn med betalar hennes hyra. Hon avlider 22 november 1889, då utgick bidrag till begravningen.

Redan 1860 har Samuel fått en psalmbok av kyrkan, enligt en tidigare anteckning där han står under namnet Jonas Österlund (engelska: Samuel Scott), född 19/6 1815 i Figeholm nära Döderhult. En titt i PLF-CD för Misterhults socken bekräftar hans identitet. Fadern, kvartersmannen Hans Österlund, dör vid 62 års ålder redan den 4 mars 1820. Modern, Maria Svensdotter, lever till 20 juni 1846.

b2ap3_thumbnail_Jonas-sterlund-fd.JPGb2ap3_thumbnail_Jonas-sterlund-fd.JPG

Samuel Scott finns i folkräkningen 1861, han bor på Hackney Road i Bethnal Green med hustru, sonen Samuel (13 år) och dottern Catherine (7 år). Lysningen mellan honom och Harriet Mills sker i St Saviour, Southwark tre söndagar mellan 26 juli och 9 augusti 1846, vigseln sker 16 augusti. 1851 bor de också i Bethnal Green, där anges hans födelseort till ”Figghaen”, Sweden. Enligt svenska kyrkans anteckningar bor de på nr 27 Temple Street, Hackney Road. De som sett ”Barnmorskan i East End” på TV kan föreställa sig omgivningen. Det var ett av de fattigaste områdena i London, enligt Charles Booths fattigdomskarta (http://booth.lse.ac.uk/) tillhörde gatan de som hade några relativt respektabla familjer men också många mycket fattiga. Många hus bombades under kriget, men många fanns kvar in på 60-70-talet. Numera hyrs en etta i det renoverade nr 27 Temple Street ut för 17 000 kronor i månaden, eller är till salu för närmare 6 miljoner. 

27, Temple Street:  https://goo.gl/maps/2SeFaS7D1wq

 

Samuel d.y. gifter sig med Hannah och får många barn. Catherine gifter sig med George Britain 1874, de får fem barn i rask takt, Catherine dör redan 1888. Samuel Scott finns med i flera träd på Ancestry, jag har kontaktat några ägare, som inte visste hans svenska namn. Det finns alltså efterlevande i England.

Vem hade kunnat räkna ut att Jonas Österlund från Misterhult skulle sökas med namnet Samuel Scott? Varifrån fick han det namnet? Jonas Österlund är bara en av de många som försvann i registren, de valde helt nya identiteter av någon okänd anledning. Inte konstigt att det är så svårt ibland. Eller.....var han verkligen Jonas Österlund?

 

Källor:

Ulrika Eleonora församling (London) GI:1 (1843-1903) Bild 1360 / sid 203 (AID: v787774.b1360.s203)

Misterhult AI:2b (1816-1823) Bild 23 / sid 16 (AID: v23313.b23.s16, NAD: SE/VALA/00248)

Ancestry.com folkräkningar och lysningar, London,England

Bildlänk: Copyright 2016 Google

Kyrkbok: AD-online, Misterhult CI:4 (1790-1830) Bild 123 / sid 239 (AID: v39797.b123.s239, NAD: SE/VALA/00248)

Karta:By Charles Booth - http://www.umich.edu/~risotto/maxzooms/ne/nej34.html (cropped). Original: Charles Booth's Labour and Life of the People. Volume 1: East London (London: Macmillan, 1889)., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=26694694

Fortsätt läs mer
  2431 Träffar
  0 Kommentarer
2431 Träffar
0 Kommentarer

Carl XIV Johan var inte släktforskare

Carl XIV Johan var inte släktforskare

Titt som tätt får man anledning att ställa sig frågan: Varför tog han inte chansen? När Carl XIV Johan (egentligen var det Carl XIII, men han sov för det mesta och lät lillpojken sköta jobbet) införlivade Norge i union med Sverige 1814 så hade han chansen att göra livet lättare för alla som släktforskar i Norge. Han gick med på att norrmännen skulle ha sin egen stat, men i union med Sverige under en gemensam kung. Carl XIV kunde ju gått med på hur mycket som helst, men insisterat på en sak, nämligen att införa svenska statens ypperliga kontrollinstrument, husförhörslängden, för att hålla koll på de upproriska norrmännen. Men det gjorde han inte. Otaliga är de gånger jag slitit mitt hår i frustration över Carl XIVs misstag.

b2ap3_thumbnail_Norska-flaggor.jpgb2ap3_thumbnail_Norska-flaggor.jpg

Många av oss hittar personer i släktforskningen som åkt över till Norge, eller personer som kommit från Norge. Inte så sällan försvann folk, som av någon anledning inte ville vara kvar i Sverige, till Norge. Ibland var de på väg till Amerika, men kom inte längre. Då hamnar vi i en annan släktforskningsmetod än den vi är vana vid. Inga husförhörslängder och rejält varierande kvalitet på flyttlängderna, om de överhuvudtaget finns. Däremot finns tidigare, sökbara folkräkningar i Norge. Det är en hel del andra saker som är annorlunda också, därför kan det behövas en bra vägledning. En glad överraskning är att det är gratis att läsa kyrkböcker, folkräkningar och en mängd annat material på norska Arkivverkets hemsida:  

b2ap3_thumbnail_Riksarkivet-og-statsarkivene.pngb2ap3_thumbnail_Riksarkivet-og-statsarkivene.png

 

 http://arkivverket.no/Digitalarkivet 

 

Nu har det kommit en ny släktforskningsbok i Norge, På sporet av familien. Kilder og metoder i slektsgransking. Författare är Liv Marit Haakenstad och den ges ut av Vigmostad & Björke. 

b2ap3_thumbnail_pa-sporet-av-familien.jpgb2ap3_thumbnail_pa-sporet-av-familien.jpg

Boken är mycket omfattande, 347 sidor, och innehåller det mesta. Några avsnitt ger bara kortfattat en introduktion, som t ex DNA-genealogi. Andra är ingående, med en akademisk karaktär. Källor, källkritik och etiska aspekter diskuteras grundligt, liksom hur man organiserar sitt forskningsmaterial. Det finns också ett kapitel med ord och uttryck från äldre tider, som blir extra nyttigt för den som inte är insatt i norska förhållanden. Författaren tar upp hur man skapar en släktbok och hur man kan ordna ett släktmöte. En appendixdel har uppgifter om ord, mynt, mätenheter, kyrkliga högtider med mera. Boken är ett måste för den som tar sig an norsk släktforskning.

Vi svenskar är inte så hemma på norsk geografi,i ren surhet efter unionsupplösningen ingick detta inte i skolans läroplan, så  man kan gärna kombinera boken med  den utmärkta websidan över Norges församlingar: http://www.norwayparishes.com/.

 

Med en bra handledning kan man komma längre i den norska snårskogen, avsaknaden av husförhör blir dock frustrerande – och en utmaning. Släktforskarförbundet kommer också att ge ut ett häfte med tips för släktforskning i Norge. Van vid svensk släktforskning, kommer jag nog att fortsätta förbanna Carl XIV även i framtiden, när jag kör fast. 

 

(Bildkälla: Wikimedia Commons)

Fortsätt läs mer
  2187 Träffar
  0 Kommentarer
2187 Träffar
0 Kommentarer

Husmannen som försvann

Emellanåt fastnar man rejält i släktforskningen, men genom att vända på alla stenar och testa varenda tänkbar sökväg både framlänges och baklänges brukar det lossna förr eller senare – människor dyker ju inte bara upp ur tomma intet eller försvinner spårlöst. Fast vad händer när man gjort allt detta, och ändå inte kommer vidare? Det är ju en sak att inte lyckas spåra en person – men vad gör man när inte ens samtiden tycks ha vetat var personen kom ifrån, eller tog vägen?

b2ap3_thumbnail_2015-05-06.jpgb2ap3_thumbnail_2015-05-06.jpg

I min antavla hittar man Trued Burgmeister (född 1786), en bondson från Vallby socken på Österlen som 1810 blev husar vid dåvarande Mörnerska husarregementet i Malmö. Emellanåt tilläts han permissioner till hembygden, och under en sådan vistelse gifte han sig 1822 i Borrby – givetvis med regementschefens nådiga tillåtelse – med pigan Elna Jönsdotter. Paret fick fyra barn, varav yngsta dottern dog en månad före modern, som avled i vattusot 1829. Ett år senare gifte Trued om sig, men i detta äktenskap föddes endast två dödfödda barn, och vid den sista förlossningen fick modern sätta livet till. Trued var nu änkling för andra gången inom loppet av mindre än fem år, och man kan lätt förstå att situationen måste varit oerhört ansträngd. Ett halvår efter hustruns död flyttade han och de tre små barnen till Östra Ingelstads socken, där deras flyttningsattest – undertecknad av prosten Jacob Böök i Hammenhög 1834 – avslöjar att Trued läste stapplande i bok, och lika stapplande kunde han Luthers katekes utantill med enfaldigt begrepp. Han hade emellertid varit närvarande vid samtliga husförhör, och hade även begått nattvarden ett år tidigare. Prosten noterar även att han var 

»Till lefvernet oklandrad; har ingen här känd ägtenskapsförbindelse, sedan hans Hustru d. 12de sidste Maji aflidit; han medförer 3 Barn, Neml. Sonen Nils född i Borrby 1821 d. 1 April, och Döttrarna Ingar i Hammenhög d. 3 October 1823 samt Anna i Hammenhög d. 15 Martii 1826. Nils läser rent i bok och utantill begge Catecheserne någorlunda, och döttrarne läsa äfven rent i bok, samt utantill lilla Catechesen och något ur Sveb: Förkl. med enfaldigt begrepp.»

Attesten avslöjar alltså tre skötsamma barn och en plikttrogen fader, som i den nya församlingen fick en tjänst som väktare hos överste Gustafschöld på Ingelstads gård. Vistelsen där blev emellertid kortvarig, för redan elva månader senare flyttade familjen till Hannas, Hammenhögs annexförsamling, där Trued blev husman – och här slutar alla spår efter den gamle husaren. Anteckningarna i husförhörslängden avslöjar att familjen åtminstone närvarade vid husförhöret 1835, men därefter stryks de utan förklaring. De återfinns varken i Hannas eller Hammenhögs husförhörslängder, inte heller i Östra Ingelstad eller dess annexförsamling Östra Herrestad, och Trued finns inte antecknad i någon av dessa församlingars dödböcker. Hannas församlings flyttningslängd börjar dessutom först 1847.

b2ap3_thumbnail_Trued-i-Hannas.jpgb2ap3_thumbnail_Trued-i-Hannas.jpg

Det sista spåret efter Trued Burgmeister; ur Hammenhögs kyrkoarkiv, vol. AI:3 (1835-1840), sid. 11. (bild: ArkivDigital)

Några år senare dyker emellertid de tre barnen upp i helt andra församlingar, en efter en – Nils hamnar i Hörup 1839, Ingar inflyttar till Kverrestad 1840 och minstingen Anna till Bollerup 1841. Den gemensamma nämnaren är att de anges komma från Hammenhög eller dess annexförsamling Hannas, men här återfinns de ju inte i husförhörslängderna. Ingars flyttningsattest har inte gått att hitta i Kverrestads kyrkoarkiv, men de två andra barnens attester är bevarade, och det är märkliga uppgifter som den tidigare nämnde prosten Böök lämnar om syskonen. I attesten daterad Hammenhög 1839 berättar han att Nils »flyttade för 4 år sedan tillbaka härifrån till Ingelstad; jag är således nu ur stånd att meddela något bevis om hans Christendoms Kunnskap», och man kan verkligen undra var Nils har hållit hus under tiden? Han tycks alltså ha vistats i Östra Ingelstad men saknas i denna församlings husförhörslängder, och ber plötsligt Hammenhögs kyrkoherde om en flyttningsattest, trots att han inte varit kyrkoskriven där under flera år. Dottern Annas (min farmors mormors mormor) attest från 1841 är emellertid märkligast. I denna berättar prosten att 

»År 1826 d. 15. Martii föddes i Borrby Husmannens Trued Burgmeisters och dess hustrus Elna Jöns Dotters Dotter Anna under hustruns dervaro på et besök. Denna flicka har flera år varit ur dessa församlingar, och kommer först nu och begär betyg. [...] Emot hennes uppförande har intet blifvit här anmäldt. Hon begär nu sedel till Bollerup, och hvar hon hittills varit vet jag icke; hon är vaccinerad och har ej begått den Hel. Nattwarden.»

Det verkar med andra ord som att Trued Burgmeister och de tre barnen helt enkelt har fallit ur folkbokföringen, alltså kyrkoböckerna, men hur är detta möjligt? Blev de lösdrivare? Var vistades barnen under tiden, och vad hände egentligen med fadern? Som jag nämnde inledningsvis är det ju en sak att inte lyckas spåra en person i källorna, men i fallet med denna familj har alltså inte ens samtiden haft kunskap om var de höll hus. En vacker dag kanske jag får veta var som hände Trued, och äntligen skriva in hans dödsdatum i antavlan – men tills dess får jag nog acceptera att han är och förblir husmannen som försvann.

Fortsätt läs mer
  2334 Träffar
  0 Kommentarer
2334 Träffar
0 Kommentarer

Bloggare

Eva Johansson
256 inlägg
Ted Rosvall
247 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
86 inlägg
Helena Nordbäck
81 inlägg
Gästbloggare
27 inlägg
Anton Rosendahl
24 inlägg