Häromdagen forskade jag kring den skånska klockarsläkten Fougstedt, som i början av 1800-talet höll till i Kågeröd. Denna sockens kyrkoböcker 1689-1894 är sedan länge registrerade i Demografiska Databasen Södra Sverige (DDSS) så det var inga problem att hitta födelse- och vigseldatum för klockaren Magnus Fougstedts döttrar, och en efter en föll uppgifterna på plats – förutom vigseldatumet för dottern Charlotte (1817-1888). Genom att gå bakvägen fick jag fram att hon gifte sig med vagnmakaren Johannes Friberg (1817-1905) från Södra Vrams by i Norra Vrams socken, dit hon flyttade 1858 från Kågeröd. Kanske äktenskapet ingicks efter att hon flyttat till Norra Vram?

Jag plockade fram Norra Vrams lysnings- och vigselbok 1853-1875 och började bläddra. Framlänges, och baklänges. Framlänges igen, och baklänges ännu en gång, men vigseln stod ej att finna. Var gifte de sig egentligen? Kanske var det ändå i Kågeröd? Men i så fall måste ju DDSS glömt att registrera vigseln i databasen? För att vara helt säker letade jag fram Norra Vrams inflyttningslängd 1858, där jag mycket riktigt fann Charlotte Fougstedt – inflyttad från Kågeröd som »Gift med wagnmakaren J. Friberg»!

Vigseln måste alltså ha skett innan hon flyttade till Norra Vram, så kanske låg det ändå nånting i vigseln missats i DDSS? Jag återvände till databasen, klickade fram de par som vigdes i Kågeröd under året 1858 och kontrollerade sedan registeranmärkningen. »Uppgifterna hämtade ur: Kågeröd E I:2 1844-1862» stod det, så jag plockade fram denna volym. Nej, vigseln hade tydligen inte missats i DDSS för bland 1857-1858 års vigda par fanns inte ett enda spår efter Charlotte och Johannes. Jag sökte vidare i Kågeröds kyrkoarkiv, och upptäckte en intressant volym – en lysningsbok för åren 1834-1862. Kanske där fanns någon ledtråd? Jag ögnade sakta igenom alla namn och datum, och efter en stund hittade jag denna notis bland 1858 års lysningar:

»Kågeröd. År 1858 den 8 October beviljades lysning till äktenskap emellan Enkl. Wagnmakaren Johannes Friberg från Södra Wram och Mamselle Charlotte Fougstedt från Bauseröd. Friberg var personligen tillstädes och företedde så väl intyg från PastorsEmbetet i Wram om hinderslöshet till det tilltänkta äktenskapet, som att vederbörligt arfskifte, å de omyndiges vägnar, godkändt af Joh: Friberg och Eskel Heljesson. Från Mamselle Fougstedt inlämnades skriftligt bifall till den begärda lysningen samt från Handlanden J. Fougstedt som äldste broder och förmyndare och N: Fougstedt yngste broder medgifvande till äktenskapet. Han 41 år. Hon 40.»

Detta var ju dock bara parets lysningsnotis, och huvudfrågan kvarstod – men denna notis måste ju innebära att paret faktiskt vigdes i Kågeröd. Så var fanns då vigselnotisen, om den inte fanns i vigselboken 1844-1862? Jag snokade vidare i Kågeröds kyrkoarkiv, och hittade ännu en volym, CI:8, som tydligen var en duplett för åren 1857-1873. Jag hade dock inget större hopp om att hitta vigselnotisen där, eftersom den ju saknades i den huvudsakliga vigselboken, så döm om min förvåning när jag bläddrade mig framåt från första lysningen den 8 oktober 1858 – och hittade parets vigsel, den 13 november 1858:

b2ap3_thumbnail_Vigseln-1858.jpg

»Vigdes i Stenestad vagnm: Enkl: Johannes Friberg i Vram och Mamsell Charlotte Fougstedt i Bauseröd» (Kågeröds kyrkoarkiv, vol. CI:8, 1857-1873, sid. 35. Bild: ArkivDigital).

Vigseln fanns alltså i Kågeröds kyrkoarkiv hela tiden, dock inte i vigselboken utan i duplettboken. Varför har vigseln missats? Har det att göra med att brudens bror Ola Fougstedt (1812-1876) var klockare i Kågeröd vid tidpunkten? Och varifrån kommer den märkliga uppgiften att vigseln ska ha skett i annexförsamlingen Stenestad, när bruden bodde i Bauseröd i Kågeröds socken? (tilläggas kan att vigseln inte finns antecknad i någon av Stenestads kyrkoböcker vid samma tid). Den lilla vigselnotisen väcker många frågor, men besvarar i varje fall en – frågan om var och när Charlotte Fougstedt gifte sig med Johannes Friberg – och är inte minst en viktig påminnelse om att uppgifter ibland bara finns i duplettböckerna.

Vi har dem alla, de där stoppen i antavlan som verkar vara hopplösa att komma förbi. Jag brukar vanvördigt kalla sådana mystiska anor för utomjordingar: de dyker bara upp utan minsta ledtråd till deras bakgrund, som om de liftat till sin nya boplats med ett flygande tefat. Att brottas med dessa stopp känns emellanåt tämligen tröstlöst så jag brukar låta dem vila ett antal år mellan försöken att finna deras ursprung.
Härom dagen plockade jag fram ett av stoppen i antavlan, min anmoder Brita Andersdotter i Blacksta nedergård i Bergshammar Jag vet inte mycket om henne. Hon var gift med Anders Nilsson, som i början av deras äktenskap var ryttare för Blacksta rote och då hade det passande soldatnamnet Blackman. Anders Nilsson föddes 4 januari 1700 just i Blacksta nedergård i Bergshammar och var son till dåvarande ryttaren och sedermera rusthållaren Nils Håkansson och Gertrud Olofsdotter. Anders Nilsson Blackman var alltså ryttare för sin fars rusthåll och övertog detsamma år 1737. Hans bakgrund var ganska enkel att kartlägga, särskilt som flera av hans anor hamnade i trubbel med både grannar och rättvisan och fick stå till svars för sina gärningar inför tinget.

Brita Andersdotter är betydligt mer gåtfull. När hon dog 9 januari 1765 uppges hon vara 73 år gammal, vilket skulle ge födelseåret 1692. Kanske stämmer detta eller så är hennes ålder något överdriven. Jag har inte återfunnit makarnas vigsel trots idogt letande i vigselböcker för de omgivande socknarna. Anders Nilsson Blackman noteras vara gift i mantalslängden 1728. Bergshammar har bevarade husförhörslängder från 1725 och där dyker sonhustrun Brita upp 1727. Den uppgiften är dock något osäker, då uppgifter uppenbarligen fyllt på efter hand fram till 1735. Det är alltså möjligt att Anders Nilsson Blackman varit gift tidigare och gift med sig med Brita Andersdotter först i början av 1730-talet. I så fall saknas hans eventuella första hustru i dödboken, så troligtvis är Brita den sonhustru som kommer till Blacksta 1728.
Två barn föddes i äktenskapet: min ana Anders Blackman år 1733 och så dottern Katarina 1736. Förutsatt att dödbokens åldersuppgift är korrekt skulle Brita alltså vara 41 respektive 44 år när barnen föds. Det är en fullt plausibel ålder, men lite märkligt är det om det skulle dröja fem år från vigseln till dess att första barnet föddes. Visserligen var maken Anders Nilsson Blackman fortfarande ryttare när barnen föddes men Sverige befann sig inte i krig så han borde vara hemmavid mesta delen av tiden och därmed också kunna ägna sig åt barnalstrande. Dock verkar han ha varit frånvarande vid husförhören åtminstone 1736 till 1740 men måhända var han inte alltför kyrklig av sig. Fast han blev förstås kyrkvärd med tiden...

b2ap3_thumbnail_Moln1.jpgUpp i det blå går jakten efter den gåtfulla Britas ursprung.

Barnen, eller snarare deras faddrar, borde ge ledtrådar till Brita Andersdotters härkomst. Så vilka var då faddrar till sonen Anders 1733?

"Mäster Christiarn i Kottorp, kyrckiowärden Lars Eriksson i Östergården, hustro Catharina i Mellangården sampt hustru Maria i Torp i Thuna socken"

Kottorp var boställe för hovslagaren vid Kungliga Livregementet till häst, samma regemente som fadern Anders Nilsson Blackman red för och farfadern Nils Håkansson var rusthållare för. Både Anders och Nils hade alltså rimligen mycket kontakt med mäster Christian, vars fulla namn var Christian Messenberg eller Mössenberg. Han var gift med Sara Stare, som rimligtvis borde vara identisk med dottern med samma namn till kornetten Sven Stare från Åby i Bergshammar. Åby ligger ett stenkast från Blacksta och Anders Nilsson Blackmans morbror Per Persson Frimodig var gift med Sara Stares syster Brita Svensdotter Stare. Här rör det sig dock om två namnar, då Sara Stare från Åby dog i Stockholm 1718, medan Sara Stare från Kottorp avled i Nyköping 1741 och efterlämnade ett stort antal syskonbarn nere i Småland. Kopplingen med mäster Christian torde ändå gå via Anders Nilsson Blackman då de borde ha haft mycket med varandra att göra å yrkets vägnar.

Östergården ska utläsas som Östergården i Bergshammars by, även den belägen ett stenkast från Blacksta och gränsande till Bergshammars kyrka, vilket förstås var bekvämt för en kyrkvärd. Lars Eriksson var gift med Nils Håkanssons syster Kerstin Håkansdotter. Han ingår alltså i släktkretsen runt fadern Anders Nilsson Blackman och ger ingen ledtråd till Brita Andersdotters bakgrund,

Hustru Katarina bodde i Mellangården i Bergshammars by, som likaledes låg nära Blacksta. Hennes fulla namn var Katarina Håkansdotter, och även hon var syster till Nils Håkansson. Inte heller hon har alltså någon direkt koppling till mamma Brita.

Slutligen hustru Maria i Torp. Det faktum att en fadder kom från grannsocknen Tuna var kittlande. Kanske fanns här en ledtråd till Britas ursprung. Det fanns två gårdar i Torp och vid den här tiden hette hustrun i båda gårdarna Maria. Så vem var då faddern; Erik Perssons hustru Maria Svensdotter eller Erik Johanssons hustru Maria Nilsdotter? Tja, den sistnämnda kom från Blacksta. Hon var dotter till Nils Håkansson och syster till den nyblivne barnafadern och det var förstås hon som stod fadder åt sin nyfödde brorson.

De fyra faddrarna var alltså en kollega till barnafadern, hans ingifta farbror, faster samt syster. Brita Andersdotter verkar inte ha någon släkt alls. Nåväl, Katarinas faddrar 1736 borde ge någon ledtråd till Brita Andersdotters ursprung i alla fall!

De var "Comministern Herr Daniel Trautzel, BefallningsMan Erik Wahlberg, ryttaren Thunbergs hustru Beata Andersdotter och pigan Annika Jakobsdotter uti Östergården Bergshammars by"

Att prästen är fadder till vissa barn är vanligt men något släktskap med endera föräldern torde inte föreligga här. Inte heller Erik Wahlberg verkar ha någon koppling till någon av föräldrarna. Annika Jakobsdotter var kusin till lilla Katarina, då hennes mor Annika Andersdotter var dotter till Kerstin Håkansdotter i Östergården via dennas första gifte. Men Beata Andersdotter hade ju samma patronymikon som modern Brita Andersdotter - kunde det till och med vara hennes syster?

Jakten på Beata Andersdotter började. Änkan Beata Andersdotter gifte sig 1740 i Bergshammar med ryttaren Anders Åman. Kunde detta vara den Beata jag försökte få fatt på? Så visade sig vara fallet, och ganska snabbt kom jag fram till att ryttaren Thunberg hette Olof. Beata Andersdotter gifte sig 1727 i Tuna med Olof Olofsson (alltså senare ryttare med namnet Thunberg), och fick sex barn med denne. I äktenskapet med Anders Åman fick hon en dotter. Anders Åman och Beata Andersdotter flyttade 1767 till Enstabergastugan i Tuna, och där dog Beata 1784 och Anders 1786. I Tunas dödbok anges att Beata Andersdotter föddes 1703 i Tuna by. Tunas födelsebok börjar först 1710. Med hjälp av täta fadderförbindelser gick det dock att placera in henne som dotter till skräddaren Anders Andersson och Sigrid Jonsdotter i just Tuna by. Dessa gifte sig 1702, så det var inte troligt att de fick en dotter redan 1692. Men kanske kunde "min" Brita Andersdotters ålder ha överdrivits i dödboken? Jag känner till sju barn till Anders Andersson och Sigrid Jonsdotter, och det finns en lucka i barnaskaran, men först runt 1707. Ett fel på 15 år verkar lite väl osannolikt. Dessutom kollade jag dopnotiserna för Beata Andersdotters sju barn samt elva av hennes syskonbarn. Brita Andersdotter och Anders Nilsson Blackman var inte faddrar någon gång. I nuläget lutar jag åt att Beata Andersdotter var fadder för att hennes make Olof Olofsson Thunberg var kollega till Anders Nilsson Blackman. Hon är inte syster till Brita Andersdotter. Möjligen skulle Brita kunna vara syster till Beatas far, skräddaren Anders Andersson, men då borde jag återfinna Brita Andersdotter och Anders Nilsson Blackman i Tunas vigselbok. Samt att någon av dem någon gång borde stå fadder i den stora familjen vid ett dop i Tuna kyrka, men så är inte fallet.
Nästa steg var att lusläsa faddernotiserna i Tunas födelsebok från 1726 till 1740. Antal gånger Brita Andersdotter stod fadder: 0. Jag återvände till Bergshammar och gick igenom även den födelseboken för samma period. Antal gånger Brita Andersdotter stod fadder: 0. En sak stod i alla fall klar: hon var inte särskilt omtyckt. Men varifrån kom hon? Sannolikt var hon ingen utomjording utan kom från det här solsystemet men närmare hennes ursprung än så har jag inte kommit. Än. Men det är väl därför den här sysselsättningen kallas för släktforskning, för att det krävs en hel del pusslande för att lösa vissa stopp i släktträdet. Jag har bara inte hittat rätt pusselbit ännu. 

”Lika Ledes gafs till tjäna att en Son vid namn Johan Abraham, som begafs sig från sina för äldrar år 1797, när han då var 10 år gamel, först till Stokholm, och sädan är han spord i utt Rikes orter, men vett nu inttet antingen han är Lefvande Eller död.”

Bouppteckning efter skolmästaren, fd handlaren Johan Comstedt och hans hustru Christina Elisabeth Blomstedt, 5 april 1815, Tjust häradsrätt.[i]

Tio år gammal försvinner Johan Abraham Comstedt från föräldrarna, ett barn i våra ögon. Vad gjorde han i Stockholm? Kan han ha bott hos släktingar eller klarade han sig själv? Blev han en av de många som bara försvann? Det låter nästan som Johan Abraham rymde från sin familj.

Det finns många människoöden att fundera över när man går igenom arkivalierna. Alltför många försvinner, speciellt i storstäderna.  Men här kan faktiskt vi få veta vad som hände, tack vare alla nya källor som kommer på nätet varje vecka numera.

I Ulrika Eleonora församlings kyrkoarkiv, ja det Ulrika Eleonora som ligger i London alltså, finns en intressant volym GI:1, fattigvårdsliggare 1843- 1903. Där hittar vi en anteckning från 17 februari 1850. Johan Comstedt boende i England sedan 47 år, 67 år gammal.[ii] Där finns en levnadsbeskrivning, där han talar om att han lämnade sin födelseort, Västervik 1795 och reste till Stockholm, där han blev kvar till år 1800. Sedan beskriver han hur han tog hyra som matros, men att skeppet blev uppbringat av engelsmännen i en hamn i Norge. Han tog sedan hyra på en tysk brigg och kom via Bordeaux och Lübeck till London 1807. Han gifte sig med en engelska 1815 och sedan för tredje gången 1840. Han har en dotter som är gift. Han skadades i jobbet 1830 och precis som många andra sjömän som inte längre kan segla så arbetar han som hamnarbetare, inget bra rehabiliteringsjobb enligt dagens standard. Prästen säger att han är arbetsam och ordentlig och att hustrun hjälper till genom att skura åt folk. Bidrag medges.

Johan Abraham har uppenbarligen lärt sig att skriva väl, i vigselboken 1840 har han, till skillnad från hustrun, undertecknat själv. Man kan undra var han lärt sig sin fina 1700-talspiktur och dessutom underhållit kunskapen under alla år.

 b2ap3_thumbnail_comstead-marriage-1840.JPG

Enligt dödboken i Ulrika Eleonora dör Johan Comstedt 14 februari 1865 och begravs på Wokings kyrkogård.[iii] Den brittiska registreringen av dödsfall visar att hustrun dött 1860, enligt census 1861 bor han med en hushållerska. I församlingen anges han vara född 1783, men enligt svenska källor var han född 1786, det födelseåret har han också i engelska census.

Stämmer hans uppgifter med verkligheten? Vi kan följa Johan Abraham till en del, också med nyligen nätpublicerade källor. Stockholms sjömanshus arkiv har mönstringsrullor, året 1800 mönstrar Johan Abraham Comstedt, 13 år, på skeppet ”Ärbarheten” som ska till Liverpool.[iv] Kaptenen heter Nils Henrik Berlin. "Ärbarheten" ankommer åter från Liverpool 9 november 1801. 5 februari (1802?) antecknas att skeppet tagits av en engelsman vid öster Risö i Norge. På Johan Abraham står det att han sedan tagit hyra med en tysk skeppare. Alla intygar att de inte lämnat skeppet förrän de fått tillstånd av den engelske chefen. I Post-och Inrikes Tidningar 14 juni 1803 publiceras en efterlysning, Johan Abraham och några fler har innestående hyra att hämta för sin tjänst på ”Ärbarheten”.

Det verkar som han hade god uppfattning om sin bakgrund, inte alla i boken har det. Men han levde alltså i 50 år efter att hans föräldrar avlidit, utan att de någonsin hört från honom. Han  kunde ju skriva bra, ville han inte ha kontakt,undrar man.

Kyrkböckerna i våra utlandsförsamlingar är fyllda av intressanta människoöden som sätter fantasin i rörelse. Det är möjligt att få veta åtminstone lite mer om vanliga människors liv förr. På samma sätt kommer allt det arkivmaterial som nu tillgängliggörs på nätet att ge mycket större möjligheter för släktforskare att göra sina anor levande. Det är en spännande tid vi har att se fram emot!

I ett av släktens gamla fotoalbum sitter ett gulnat gammalt fotografi, taget i E. Hansens ateljé. Albumet har tillhört familjen Ljungström i Östra Vemmerlövs socken, och föreställer antagligen skogvaktaren, sedermera mjölnaren Peter Ljungström (1833-1909) med hustrun Signe Persdotter (1831-1916) och sönerna Carl (1864-1924) och Fritz (1865-1895). Om vi utgår från att fotot togs ungefär 1873 så stämmer det perfekt – familjens äldste son hade vid det laget flyttat hemifrån, nästa barn föddes inte förrän i december 1873, och det var bara gossarna Carl och Fritz som bodde hemma. Att fotograf E. Hansen dessutom hade sin ateljé i Eslöv på 1860- och 1870-talet gör det hela ännu mer sannolikt – det var nämligen där familjen Ljungström bodde i början av 1870-talet.

b2ap3_thumbnail_IMG_20150313-085432_1.jpg

Det gamla fotografiet är i gott (eller snarare ont) sällskap. I bokhyllor, lådor och garderober runtom i Sverige finns hundratusentals sådana fotografier, till skillnad från fotografiet ovan utan minsta ledtråd. Inget sammanhang, inte ett enda skrivet ord på baksidan, och det enda namn som avslöjas är fotografens. Jag har själv sett många sådana fotografier i släktens ägo, och blir lika förtvivlad varje gång. Vem föreställer nu detta fotografi? Är det farfars mormors far? Eller är det någon annan stackare som förpassats till historiens glömska? Det kan verka hopplöst, men jag säger som Konfucius – »Bättre att tända ett ljus, än aldrig så litet, än att förbanna mörkret». Ett av dessa små ljus, som numera har vuxit sig riktigt stort, är Porträttfynd. Under de senaste åren har databasen fyllts på i rask takt, och senast jag räknade innehöll den 148845 visitkorts- och kabinettsfotografier – både äldre och nyare, identifierade och oidentifierade. 

b2ap3_thumbnail_Portrttfynd_20150313-085657_1.jpg

Några av de senast inlagda fotografierna i Porträttfynd; samtliga med det där förhatliga ordet »Okänd» i beskrivningen.

Bland Porträttfynds gamla fotografier finns många intressanta motiv och avbildade personer – senast igår hittade jag till exempel ett foto på min farmors morfars kusin Ida, som jag aldrig sett förr. De flesta av de avbildade personerna är emellertid än så länge okända, men genom åren har många av dem identifierats tack vare lite detektivarbete och eldsjälar som Ann-Mari Bäckman, som lyfter fram fotografier som har en chans att identifieras. Det kan vara ett svårläst namn i marginalen, en kryptisk anteckning på baksidan eller en iögonfallande klädsel eller uniform. Istället för att förbanna mörkret tänder hon alltså ett litet ljus, och det är precis ett sådant ljus vi släktforskare måste tända för att alla de där personerna som lite allvarligt stirrar ut i tomma intet – i tyst förhoppning om att en dag identifieras – ska få lämna historiens glömska.

Snart firar jag åtta år som släktforskare. En ganska lång tid under vilken jag fått lära mig väldigt mycket om precis allt möjligt. I stort sett varje dag suger jag åt mig nya kunskaper i litteratur eller från någon släktforskningsgrupp här på nätet. Varje gång man gör en sökning hittar man nya webbplatser med släktträd, digitaliserade fotografier och böcker och arkivmaterial m.m. Det tar liksom aldrig slut.

När jag stoppade in mitt första mikrokort i läsaren på biblioteket i Gävle för många år sedan trodde jag nog aldrig att jag skulle fastna så totalt. Min generation, som i stort sett är uppvuxen framför datorn, är vana vid att kunna hitta svar på det mesta bara genom en Google-sökning, så släktforskningen satte verkligen mitt tålamod på prov. Jag kunde sitta flera timmar i sträck och leta efter ett enda uppslag i en husförhörslängd innan jag hamnade rätt. Metodiken tog ganska lång tid på sig att fastna i mitt huvud. Många i min ålder hade nog gett upp långt tidigare, och kanske sparat släktforskningen till senare, men jag kämpade på. Oftast var det orden "Vi stänger nu" som till sist fick mig att packa ihop mitt anteckningsblock och hoppa på bussen för att åka hem på kvällen. Då var det bara jag kvar.

Som jag tidigare berättat var det min farfars två morbröders livsöden i Amerika som fångade mitt intresse. Det var därför också den släktgrenen som jag letade på först. I samband med det tog min farfar fram några gamla papper som han hade fått av sin kusin Sture för många år sedan. Det var en släktutredning som denne hade beställt någon gång på 1970- eller 1980-talet och som delats ut till min farfar och hans syskon.

Släktutredningen utgår från min farfars mor, Helvy Maria Andersson (1896-1976) och hennes syskon. Antavlan sträcker sig fyra generationer tillbaka i tiden och på ett annat papper finns också uppgifter om en femte generation. Materialet är dock ganska magert. Varje person anges med fullständigt födelsedatum och födelseförsamling, men tiden och platsen för dödsfallet står inte med. Syskon finns inte antecknade och inga som helst källor heller för den delen.

Jag såg det som min uppgift att dubbelkolla alla uppgifter i antavlan och se att de verkligen stämde. Samtidigt fick jag möjlighet att komplettera med de uppgifter som saknades och kanske hitta något annat spännande på vägen - något som berättade mer om hur de här personerna hade levt och vilka de varit, mer än bara namn och årtal. I antavlan fanns också några tomma rutor, där uppdragsforskaren gått bet. Kanske kunde jag komma vidare?

bild10.JPG

Antavlan från farfars kusins släktutredning.

Det mesta i antavlan verkade stämma. Både Adolf och Maria hade sina rötter i gamla Skaraborgs län och släkten har i stort sett inte rört på sig någonting. Jag kunde bekräfta de uppgifter jag redan hade och kompletterade med nya. Svårast att förstå var hänvisningarna till församling i samband med födelse, vigsel, död eller flyttningar. I hela Skaraborgs län var det förr vanligt att prästen skrev moderförsamlingen i pastoratet och inte annexförsamlingen, om denna var den aktuella. Ett pastorat kan bestå av endast en församling, men oftast är det flera församlingar som gått ihop och samverkar med varandra. Moderförsamling i ett pastorat var vanligtvis den största av församlingarna och där bodde också pastorn. Övriga församlingar kallades annexförsamlingar och kunde vara en eller flera. Ett exempel på det är Götene pastorat i gamla Skaraborgs län, där Götene var moderförsamling och Holmestad, Vättlösa och Lerdala var annexförsamlingar. Istället för att skriva att personerna var födda i Holmestad står därför oftast Götene. Det är förvirrande, eftersom man då måste räkna med att personen kan vara född i vilken som helst av de fyra församlingarna. Detta hade också förvirrat uppdragsforskaren som gjort antavlan. Han hade nämligen skrivit fel födelseförsamling på flera personer.

Den enda luckan som återstod efter ett tag var den för föräldrarna till Maria Persdotter (1788-1863), min ff mf fm. Hon uppgavs vara född den 15 januari 1788 i Götene med föräldrarna Per och Karin Nilsdotter. Här blev det svårare. 1807 brann det nämligen i Götene komministerbostad, vilket fick till följd att stora delar av kyrkoarkivet förstördes. Födelse- och dopboken för Götene finns t.ex. endast från 1807 och framåt och husförhörslängder finns först från 1792 (med undantag för perioden 1768-1774 där en ofullständig längd finns bevarad).

Den första anteckningen jag kunde hitta om Maria och hennes familj var från 1806, då hon med mor och styvfar flyttar in på Munkegården i Lerdala församling. Modern kallas då Karin Persdotter och är gift med Lars Karlsson. Tillsammans har de barnen Stina (1792) och Katarina (1799), båda födda i Götene. Familjen bor i Lerdala under de kommande åren. Husförhörslängden som täcker året då de inflyttar 1806 sträcker sig mellan 1804-1812, och där finns hela familjen inskriven förutom Maria. Vad anledningen till det är vet jag inte, men att hon bodde på Munkegården med familjen kan jag vara säker på. 1807 gifter hon sig nämligen med Henrik Bengtsson från Skogsbolet i Timmersdala församling, och då står hon som piga från just Munkegården. Av vigselnotisen framgår också de blivande makarnas föräldrar, något som är mycket vanligt i Skaraborgs läns kyrkböcker. Här står de som Pehr Jeansson och Karin Pehrsdoter.

Vigsel.JPG

Vigseln 1807 mellan Henrik Bengtsson och Maria Persdotter.

Några spår efter denne Per Jansson hittade jag inte. Man kunde tänka sig att han varit gift med Karin, fått Maria och sedan dött kort därefter - eller så var Maria frukten av en förbjuden förbindelse. Götene saknar både födelse- och vigselbok från den aktuella tiden och jag kunde inte hitta något giftermål i andra närliggande församlingar. Istället försökte jag ta reda på mer om Karin Persdotter.

Genom att följa henne genom husförhörslängderna fram till hennes död, kunde jag i död- och begravningsboken i Lerdala 1824 se att föräldrarna hette Petter Jonsson och Maja Håkansdotter. Detta kan man aldrig ta för säkert utan kompletterande källor eftersom det ganska ofta förekommer fel, men det var i vart fall en ledtråd.

Kunde jag hitta Karin i födelse- och dopboken? Födelsedatumet i husförhörslängderna står först som 1756, därefter 1757 och slutligen som 24 december 1757 - hela tiden med Berg som födelseförsamling. Jag letade. I Berg föddes på julafton 1757 mycket riktigt en Karin, eller Cathrina som det står i kyrkboken. Denna var dock dotter till Nils Bengtsson och Karin Svensdotter, och skulle därför fått Nilsdotter som patronymikon, inte Persdotter. Här hade uppdragsforskaren gjort misstaget att lita helt och hållet på datumet i kyrkboken och därför accepterat denna födelse som den rätta. Hur han eller hon trodde att Nilsdotter kunde bli Persdotter bara så där vet jag inte, men antagligen var tanken att det inte utgjorde något hinder. Det skulle ju i och för sig inte vara första gången som prästen ändrar ett namn av misstag..

Ddsnotis.JPG

Karin Persdotter avled den 27 februari 1824 i Skogsbolet, Timmersdala till följd av slag.

En annan Karin föddes 16 november 1757 enligt Bergs födelse- och dopbok. Hon var dotter till Peter Jonsson och Maria Håkansdotter på Stommen i Timmersdala församling. Under denna tid hade hela Bergs pastorat (tre församlingar) en gemensam födelse- och dopbok. Denna Karin stämde precis med de uppgifter om föräldrarna som jag hade hittat i död- och begravningsboken från 1824 så jag tittade närmare. Det visade sig då att hon redan fanns med bland mina anteckningar, eftersom hon var syster till min anmoder Britta Persdotter (1754-1832) som också fanns i samma släktutredning. Resultatet blev att min farfars morfars föräldrar var sysslingar.

Därefter glömdes Per Jansson bort och jag forskade vidare på andra grenar. Jag tänkte på honom ibland, men gjorde inga ytterligare försök att hitta honom. Inte förrän för några månader sedan. Då fick jag plötsligt en tanke på att jag skulle ge honom ett nytt försök efter närmare sju års vila. Kanske kunde jag med de nya kunskaper jag samlat på mig komma vidare?

Karin Persdotter kunde jag nu följa från födelsen fram till 1780 innan den stora luckan i hennes liv började. Hon var då piga hos Anders Håfgren i Bäsagården, Lerdala och prästen har nedtecknat att hon flytt til Wättlösa med att. d. 29 Sept. 1780. Vättlösa var en del av Götene pastorat och hade också drabbats av nedbrunna böcker, så där fanns inga husförhörslängder bevarade. Nästa gång hon fanns med igen var ju 1806, då hon med maken Lars Karlsson och tre barn flyttar in i Lerdala församling. Hon ska då ev. ha hunnit med två äktenskap och tre barn - Maja (1788) samt Stina (1792) och Katarina (1799).

Jag testade nya sökvägar och började leta i mantalslängderna för Götene pastorats fyra församlingar. Det enda jag visste med säkerhet var att det borde finnas en Lars Karlsson där någonstans runt 1806, samma år som de flyttade därifrån. Just det året fanns ingen som passade, men däremot 1805. På gården Helde i Götene bodde då en Lars Karlsson med hustru. Vanligtvis får skattepliktiga hemmaboende barn endast ett streck i någon av kolumnerna i dessa längder, men här har skrivaren varit extra tydlig och noterat alla barn. Det står nämligen Maria, Stina f. 1792, Catharina f. 1799 i marginalen. Fortsätter man följa samma gård bakåt i tiden så kan man se att Lars Karlsson även finns där 1804 med hustru och en dotter Maria. Här förefaller det som att skrivaren bara antecknat de som faktiskt var skattepliktiga, inte övriga barn. Döttrarna Stina och Katarina var ju alldeles för små även 1806.

1802 finns på gården Lars Karlsson med hustru och en dotter Ingrid. 1794 har skrivaren återigen varit extra noga med detaljerna och då återfinner man där en Lars Karlsson med hustru samt barnen Ingrid 81, Maria 88, Stina 92. Det fanns således ett till barn? Första gången man hittar Lars med hustru på gården är 1790. 1789 finns där istället en Petter med hustru och döttrarna Ingrid 81 och Maria 88. Först här förstod jag att jag verkligen var Per Jansson på spåren! Med hjälp av uppgifterna om barnen och deras födelseår kunde jag vara säker på att det var samma hustru med två olika makar. Petter med hustru går sedan att följa bakåt på gården tillbaka till 1782. Med honom bor då också des fader Swen Enkling 80 åhr gammal. Kunde Petter (Per) heta Svensson och inte Jansson?

Ett bra sätt att bekräfta olika släktskap i äldre tid är genom bouppteckningar.  I bouppteckningsregistret för Kinne häradsrätt hittade jag en Petter Svensson död i Helde, Götene 1788. Denna hade jag missat helt vid tidigare försök eftersom jag sökte på fel efternamn. Bouppteckningen innehöll precis allt det jag letade efter - en bekräftelse på att Petters hustru hette Karin Persdotter och att de tillsammans hade två barn, Ingrid sju år och Maja elva månader gammal, dvs. född omkring december 1787- januari 1788.

Bouppteckning.JPG

Bouppteckning efter Petter Svensson 1788.

Åhr 1788 d: 17 November blef un-
derteknade kallade af Enkan Karj Pärs
dotter i Helde Göttonde at holla Bouptek-
ning på, Löst, och fast, ägendom, Efter
des afledna man Petter Svensson, som
med döden afgåt d: 6 i ofwan nemde
månad, och Efter Lämnat 2:ne barn, dottr
Ingrj 7 åhr, dottr Marja 11 månader gam-
mal. Wid dätta til fälle war närwarande
Barnsens Farbroder Anders Andersson i Skoma-
kareg: Wättelösa såsom förmyndare.

Ägendommen företogs, och wärderades af nemdeman Anders Walgren. Och följer neml.

Med hjälp av informationen om barnens farbror kunde jag sedan följa familjen ytterligare några år tillbaka i tiden. 1781 fanns inte någon Petter på Helde i Götene, men med ledning av uppgiften om Skomakaregården i Vättlösa så letade jag även där. Det var rätt. Han står där som Peter ogift tillsammans med pigorna Karin och Britta. Kanske är en av dessa min Karin Persdotter, som ju utskrevs från Lerdala till Vättlösa i september 1780. Det skulle ju inte vara första gången som husbonden fattar tycke för pigan på gården. Här finns också Petters far Sven och svågern Anders Andersson - han var alltså gift med Petters syster och därför svåger - en ingift farbror!

Med hjälp av ytterligare några bouppteckningar hade jag till slut pusslat ihop en stor familj. Petters far hette Sven Larsson Lustig och var rusthållare på Skomakaregården i Vättlösa under många år. Modern hette Ingrid Torstensdotter och avled 1775. Förutom Petter hade de ytterligare fyra barn, alla döttrar. En av dem hette Katarina Svensdotter och var gift med slottssmeden Nils Åhman på Läckö.

Skrmklipp.JPG

Läckö slott ligger på Kållandsö och hör till Otterstads socken i gamla Skaraborgs län. En fantastisk plats som andas mycket historia.

Så här kan det alltså gå till när man låter "döingarna" vila och sedan ger sig i kast med dem på nytt några år senare. Det är sådana gånger man inser hur mycket man hela tiden utvecklas som släktforskare och att det nästan alltid finns andra vägar än kyrkböckerna för att komma vidare. Många som börjar sin forskning vill gärna komma så långt tillbaka som möjligt på en gång, men man måste inse sina begränsningar och lära sig mer innan man kan gå vidare till nästa steg. Ha inte så bråttom - ta en generation i taget på alla grenar så har du kanske lärt dig tillräckligt när det sedan är dags att ta itu med de svårare anorna.

Om du forskar i Västergötland kan jag också tipsa om Genealogiska Föreningens landskapskväll nästa torsdag (12/2) kl. 18. Då håller jag ett kort föredrag med tips och tricks om hur man släktforskar i området. Utöver det håller också Helena Nordbäck ett föredrag om hur hon reste runt till ett stort antal kyrkor i Västergötland för att följa sina prästanors fotspår.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jul och nyår är passerat och vi är nu inne på ett helt färskt släktforskarår. Ett år som förhoppningsvis kommer bjuda på många spännande upptäckter, lösningar på gamla problem och kontakt med nya släktingar! Mitt nyårslöfte är att bli bättre på att ta kontakt. Inte för att jag har varit dålig tidigare, men det finns så många äldre som jag vill på tag på innan tiden rinner ut. Personer som sitter på muntliga berättelser om gemensamma anor, fotografier, brev och allt annat man vill hitta till sin forskning.

Min jul- och nyårsledighet var inte särskilt ledig. Jag skrev en stor tenta för en vecka sedan och fick ägna större delen av helgerna till att läsa på. Nu undrar ni förstås hur jag kunde hålla mig borta från släktforskningen under så lång tid - och tyvärr får ni rätt - jag kunde inte hålla mig! Jag hade önskat att jag kunde skriva här att jag inte ens startade Arkiv Digital eller ögnade igenom mina släktanteckningar, men det gjorde jag, flera gånger om. Som avkoppling.

Faktum är att jag har haft ganska svårt att tänka på något annat under de senaste veckorna. Strax före jul fick jag ett mejl från en okänd släkting i Öttum som heter Lisbeth. Hon hade läst mitt tidigare blogginlägg om hur alla är släkt med varandra där, och ville berätta att vi också är släkt. Jaha tänkte jag, på hur många olika sätt då? När jag slog upp henne i min släktdatabas kunde jag se att vi i stort sett hade exakt samma anfäder. Inte de första generationerna, men lite längre tillbaka går allting ihop. Jag använder programmet MinSläkt, och det kan inte ens redovisa hur många olika sätt vi är släkt på.

Kontakten med Lisbeth och hennes make Tore har varit ovärderlig. Inte bara för att Lisbeth släktforskat mycket i Öttumtrakten, där jag har min farmors rötter, utan också för att hon sitter på en enorm kunskap om husen och gårdarna där och Tore har skannat av ett flertal gamla släktalbum som tillhör människor som bor eller har bott i Öttum. Jag har nu kunnat bidra med ytterligare tre album från min farmor, och vi har tillsammans under flera veckor försökt hjälpas åt med att jämföra fotografier och identifiera okända personer.

För egen del har jag fått många svar. Personer som varken jag eller min farmor hade en aning om vilka de var finns det plötsligt ett namn på. Jag tänkte dela med mig av några fina exempel.

b2ap3_thumbnail_2.jpg

Den här bilden föreställer Karl Gustav Karlsson (1849-1915) och hans hustru Betty Kristina Andersdotter (1853-1924). Gustav var kusin både till min fm ff och till min fm fm. Kristina var dessutom en syster till min fm m adoptivfar, som ev. var hennes biologiska farfar.

b2ap3_thumbnail_6.jpg

Nästa bild är på Sven Johan Johansson (1836-1914) och hans hustru Lena Kajsa Andersdotter (1837-1917). Sven var bl.a. kusin till min fm fm f och Lena var syster till Kristina på bilden ovan. Sven och Lena var Lisbeths farmors föräldrar.

Att gå igenom alla kort på nytt gör också att man ibland hittar nya detaljer som man inte tänkt på innan. Jag har t.ex. länge sökt svar på vilka som finns avporträtterade på två bilder som ser ut att vara de allra äldsta i albumen. Det ena är en man, det andra en kvinna. De verkar vara tagna samtidigt hos samma fotograf och på baksidorna finns samma lilla anteckning, "aftaget vid 58 års ålder år 1873". Personerna skulle alltså vara födda omkring 1815 för att det skulle stämma överens, men om åldern bara gällde den ena av dem eller båda visste jag inte. Albumet har tillhört min fm f föräldrar, så jag gissade att det var på någon från den sidan. Det jag låste mig vid var att jag var så övertygad om att det skulle vara en av mina anfäder, inte ett syskon eller någon annan släkting. När jag nu började dubbelkolla även syskongrenarna så kunde jag se att det fanns ett par där båda var födda 1815 och de levde dessutom vid fotograferingstillfället 1873. Mannen var en bror till min fm ff f Svante Janpettersson samt min fm fm m Anna Kajsa Janpettersdotter. Han hette Lars Janpettersson, men ändrade sitt namn till Jansson. Hustrun hette Stina Karlsdotter och kom från Trässberg. Hennes bror Svante Karlsson var gift med ett fjärde syskon till de övriga, Maja Stina Janpettersdotter.

kollage.jpg

Lars Jansson (1815-1892) och hans hustru Stina Karlsdotter (1815-1891). Den mittersta bilden är texten som finns skriven på baksidan av korten.

Just nu försöker jag och Lisbeth identifiera ett gammalt bröllopsfotografi med många gäster som jag fått kopia av från Gerd Johansson i Tråvad. Vi hoppas kunna ta reda på vilka personerna är som gifter sig, så att vi lättare kan identifiera gästerna. Tack vare att jag kan identifiera flera som mina egna släktingar har tidsutrymmet begränsats till tiden 1921-1931. Det verkar också som att brudens far är avliden. Kanske känner du igen någon och kan hjälpa till med gåtan?

Brllopsfoto1.jpg

1. August Alfred Svensson (1862-1942)
2. Selma Charlotta Svensson f. Svensdotter (1870-1964)
3. Inga Maria Svantesson f. Svensdotter (1860-1954). Änka 1921 efter Johan Petter Svantesson.
4. Sven Hilmer Wilson (1886-1931)
5. Ester Ellen Maria Wilson f. Jakobsson (1887-1958)
6. Anton Fredrik Florén (1860-1932). Lärare.
7 Emma Kristina Florén f. Johansson (1871-1948). Lärarinna.
8. Karin Margareta Svensson f. Andersson (1903-1992)
9. Agnes Charlotta Claesson f. Wahlén (1898-1987)

Jag vet att många tycker det känns helt hopplöst att lösa dessa oidentifierade fotografier, men när man tänker att det räcker med att hitta en person som har samma fotografi och vet vem det är så är det värt varje ansträngning. Låt det bli ditt nyårslöfte att identifiera några okända fotografier i år! Och har du fotografier från trakten kring Öttum, Saleby, Kvänum så hör gärna av dig till mig! Lycka till!

Som familjens och den närmaste släktens enda släktforskare är det oftast jag som får uppdraget att förvalta gamla handlingar, brev och fotografier när någon går bort. Det är ett stort ansvar inte bara för att man ska förvara dessa för eftervärlden, utan också för att man så snabbt som möjligt måste få svar på de frågor som materialet ger upphov till. Man vet aldrig när nästa person i den äldre generationen försvinner och ingen längre finns kvar att fråga.

Många kan nog känna igen sig i situationen att man där hemma sitter på både gamla fotoalbum och kartonger med lösa bilder, men man har ingen aning om vilka de avbildade personerna är. Ofta har man börjat gräva i saken för sent, kanske först när de egna föräldrarna är borta och tidigare generationer är försvunna sedan länge. Då är det inte så lätt, kanske rentav omöjligt i vissa fall att ta reda på hur det ligger till.

Åldersmässigt skiljer jag mig från den stora massan av släktforskare. Jag började redan när jag var 16 år, och har därför många gånger haft turen att kunna fråga mina äldre släktingar om både fotografier och andra handlingar. Problemet kvarstår dock i många fall, eftersom det är långtifrån alla gånger som ens mor- och farföräldrar har svaren. I mitt fall tillhör de ju samma generation som många av er som släktforskar i dag, vilket sätter mig i samma sits.

Det första fotoalbumet som jag fick var det som min farfar hade efter sina föräldrar. I samband med att jag började släktforska sommaren 2006 gick vi igenom albumet och jag antecknade medan farfar berättade om bilderna, platserna och personerna. Han var född 1928 i Holmestads socken i gamla Skaraborgs län, son till byggnadssnickaren Karl Vilhelm Larsson (1896-1972) och Helvy Maria Andersson (1896-1976). Föräldrarna var båda uppvuxna i Holmestad och träffades i skolan eftersom de var jämnåriga och hamnade i samma klass. Jag minns att farfar en gång berättade att deras bekantskap hade börjat med att Karl hjälpte Helvy att vässa hennes blyertspennor.

b2ap3_thumbnail_bild5.JPG

Min farfars fotoalbum innehåller strax över 200 bilder

Flera bilder kunde farfar identifiera - både personerna, gårdarna och den ungefärliga tidsperioden skrev jag ner. Det var dock bara ca hälften av fotografierna, så många frågetecken kvarstod. Av farfars två systrar var bara en kvar i livet, och oturligt nog var hon den av syskonen som var minst intresserad av "det gamla". Den avlidna systern Marianne var min föregångare - den som intresserade sig för de äldre släktleden och ansvarade för gamla släktklenoder. Det var hon som höll ihop släkten. Hon gick tragiskt bort 1990 i sviterna av cancer och jag var då bara några månader gammal, född samma år.

Det första jag gjorde i jakten på att identifiera de okända personerna var att försöka ta loss alla bilder som gick utan att skada något. De flesta var limmade och eftersom limmet hade torkat ihop under åren så var det inga problem. Jag kunde då se att baksidan i vissa fall hade en liten anteckning om vilka personerna var.

En annan sak jag försökte mig på var att hitta likheter mellan de redan identifierade personerna och de ännu okända. Det fanns t.ex. flera bilder på min farfars morföräldrar som min farfar inte hade kunnat peka ut. Är bilderna små kan man med fördel skanna dem och förstora i datorn, det kan göra stor skillnad. Då kan man också med olika bildredigeringsprogram förbättra färger och ljus så att det blir lättare att se, särskilt om korten har gulnat med åren.

Är man tveksam till om personer på olika bilder liknar varandra kan man ta hjälp av någon annan som får säga sin mening. Det är lätt att man tycker sig se likheter bara för att man så gärna vill att det ska vara så. Både på Rötters Anbytarforum och i de lika släktforskningsgrupperna på Facebook är det vanliga frågeställningar. Det som kan vara bra att tänka på när man identifierar kort är att titta på öron, mun och hårfäste. Har man kunskap om klädstilar under olika tidsperioder kan det också vara till god hjälp.

                                  b2ap3_thumbnail_209.jpg    b2ap3_thumbnail_vcm_s_kf_repr_597x870.jpg

Min farfars morbror Johan August Andersson är ett exempel på hur man kan identifiera okända personer genom att jämföra med sådana man redan känner till. Till vänster är han ensam, troligen nyanländ till Minneapolis, USA, och på den andra syns han med hustrun Hanna f. Seth

Många av korten var fortfarande oidentifierade när jag kom till nästa punkt. Jag insåg att jag behövde komma i kontakt med andra släktingar som kunde veta mera. Kanske fanns det någon där ute som hade likadana fotografier som jag, men med vetskapen om vilka personerna var? Eftersom jag inte hade en aning om var jag skulle börja så fick jag utgå från farfars föräldrar och arbeta mig utåt på syskongrenarna. Jag forskade i kyrkböcker, beställde bouppteckningar och hittade nu levande släktingar med hjälp av Befolkningsskivorna. Korten hade jag vid det laget skannat in, numrerat och lagt på en CD-skiva. I ett Word-dokument skrev jag ner det jag visste under varje nummer och la även detta på skivan. Denna kopierades sedan och skickades med ett brev ut till ett par utvalda släktingar.

Den första hjälpinsatsen kom från min farfars mosters gren i Stockholm. Hennes sondotter, syssling till min pappa, kunde berätta en hel del om bilderna som föreställde hennes sida av släkten. Min farfars mor var en av fyra syskon och det var bara denna syster i huvudstaden som blev kvar i Sverige, de två bröderna emigrerade till Amerika. Medan min egen gren bodde på landsbygden och inte hade så gott ställt, hade Stockholmsgrenen fina yrkestitlar och betydligt mer pengar på kontot. De var också tidiga med att inköpa en egen kamera, vilket innebar att många av de bilder jag har i albumet är tagna då farfars moster med familj kom på besök till Holmestad under somrarna. Kopior på korten skickades sedan till farfars mor och klistrades så småningom in i albumet.

Vissa av korten från Stockholm visade sig också vara från denna mosters makes sida. På baksidan av ett av dem fanns nämligen namnen på denne makes tvillingsystrar, som varken jag eller släkten i Stockholm hade hört talas om tidigare. Efter ytterligare lite detektivarbete hade jag fått kontakt med den ena systerns dotterdotter, som kunde bekräfta att jag var rätt ute och hjälpte mig med ytterligare några bilder.

Nästa undsättning kom från en avlägsen släkting nere i Västergötland som heter Berit. Hon är sondotter till min farfars farfars syster, Ida Maria Larsdotter (1868-1943). Ida gifte sig med snickaren Vilhelm Johansson och flyttade från Holmestad till Lerdala. Paret fick sju barn och står bl.a. som faddrar till min farfars yngsta syster vid dopet 1931.

En av bilderna i min farfars album föreställer en kvinna vid ett hus i trä med mycket vackra utsmyckningar. Berit hade fler bilder på huset, som visade sig vara det detsamma som Idas make hade byggt kort efter de hade gift sig. Det var en s.k. lägenhet som hette Lindsdal och låg under Muggeberg i Lugnås. Också flera andra kort kunde identifieras med Berits hjälp, bl.a. ett som enligt farfar var en av hans fars manliga kusiner, men han visste inte vilken. Berit visste förstås att det var hennes farbror Karl!

                                         b2ap3_thumbnail_109.jpg   b2ap3_thumbnail_Scan0005.jpg

Det vackra huset visade sig tillhöra min farfars farfars syster Ida. Hon och maken Vilhelm syns till höger och dottern Ester till vänster

Ibland hittar man fotografier i andra fotografier, t.ex. om de hängt inramade på någon äldre släktings vägg och hamnat i bakgrunden av ett nyare foto. Ett sådant har jag på min farfars sida. På bilden ser man min farfars far tillsammans med två bröder och föräldrar. Det är mest troligt taget i deras hem Rättaregården i Holmestad. På väggen i bakgrunden kan man se ett äldre fotografi föreställande en kvinna som för mig varit helt okänd. I en kartong hittade jag ytterligare några fotografier, tagna omkring 1950- eller 1960-talet och där fanns en bild på min farfars far och hans två äldre bröder i brödernas hem (de bodde ihop hela livet). Det var de som övertog Rättaregården efter föräldrarnas död, och i bakgrunden på fotografiet fanns återigen den gamla tavlan med kvinnan, nu med en inramad man bredvid som ser ut att vara från samma tidsperiod.

I somras var jag och hälsade på några avlägsna släktingar som fortfarande bor kvar i Holmestad. Mannen i familjen är jämngammal med min farfar och barnbarn till farfars farmors syster Amanda Natalia Persdotter (1868-1951). De hade flera gamla fotoalbum med bilder på personer som i många fall var helt okända för dem. Så plötsligt hittar jag originalen av bilderna som jag tidigare bara sett i bakgrunden av andra bilder. De var riktigt gamla, troligen tagna någon gång kring 1860-talet och kvinnan är ganska lik denna Amanda. Eftersom hon och min farfars farmor Hanna Matilda Persdotter (1865-1940) släktskap går via deras föräldrar Per Johansson och Britta Stina Svensdotter, som köpte Rättaregården omkring 1845, är jag övertygad om att det är de på korten!

   b2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0113.tif.jpgb2ap3_thumbnail_IMG_20140808_0056.tif.jpg
Tavlan i bakgrunden på den svartvita bilden trodde jag länge var en prästfru eller någon annan viktig person i bygden. När jag återfann den även på nyare bilder från samma familj förstod jag att det var en släkting

Även om man hoppas på att personerna på bilderna ska vara släktingar så har jag ofta fått inse att så inte alltid är fallet. Det kan vara skolkamrater, grannar och bekanta som  t.ex. skickat kort på sig själva vid olika tillfällen. Min farfars mor finns t.ex. på flera fotografier i sina ungdomsår med sin bästa vän Annie. Detta lärde jag mig med hjälp av min farmor för några år sedan. Farmor visste mycket väl vem hon var, eftersom hon hade haft en del kontakt med Annies sonhustru genom åren. Återigen letade jag fram levande släktingar och fick kontakt med Annies sondotter Ulla som bor i Götene. Jag skickade ett brev med några utvalda kort som fortfarande var oidentifierade och frågade om hon möjligtvis kände igen någon. Svar fick jag några veckor senare per snigelpost och ännu några frågetecken kunde suddas ut. Jag hade flera bilder på Annie, hennes make och föräldrar visade det sig och ett för oss okänt hus var Annies morföräldrars gård i Forshem!

                                        b2ap3_thumbnail_116.jpg    b2ap3_thumbnail_206.jpg

Min farfars mor tillsammans med sin bästa vän Annie syns till vänster. Tack vare Ulla i Götene kunde jag konstatera att också den högra bilden föreställer Annie, där tillsammans med make och son

Det finns såklart många vägar att gå för att identifiera sina gamla fotografier, men mitt råd är tänka "utanför boxen". Kontakta dina närmaste släktingar till att börja med, men fråga sedan de mer avlägsna och även helt andra personer. Det kan t.ex. vara sådana som bor i samma område idag eller nu levande släktingar till de som bott grannar till dina anfäder.

Andra hjälpmedel i letandet kan vara olika typer av porträttgallerier eller fotoarkiv hos kommunarkiv eller museer. Nu för tiden är mycket digitaliserat på internet och i de fall det finns någon information om fotot brukar det också vara sökbart. För egen del har jag hittat en hel del i Länsmuseet Gävleborgs bildsamlingar och på Västarvet.

Sveriges Släktforskarförbund har sedan många år tillbaka en särskild databas som heter Porträttfynd. Där kan man ladda upp sina egna ateljéfotografier och göra dem sökbara efter staden och fotografens namn. Har man tur kan man motsatsvis söka i databasen och hitta likadana bilder som man själv har och samtidigt få svar på vilka de föreställer. Porträttfynd har också en underavdelning med litteratur- och länktips, bl.a. en genväg till ett register med information om drygt 3.100 svenska fotografer. Man hittar också en förteckning över alla yrkesfotografer i Sverige 1899 och 1911. Med ledning av fotografens verksamhetsår kan man lättare tidsbestämma sina fotografier och kanske identifiera dem.

Ett sista tips är att läsa Stora boken om familjebilder, skriven av Björn Axel Johansson. Här finns mycket information om de olika typer av fotografier som använts sedan fotokonstens början, vilket kan vara bra att ha med sig när man ska identifiera fotografier från olika tidsåldrar. Kl. 18.00 i kväll (11/12) kommer författaren av boken till Genealogiska Föreningen i Solna för att berätta mer och ge tips - missa inte det om ni har möjlighet!