Vet du

Visst är det underbart att släktforska, åtminstone jag lär mig något nytt ganska ofta. En del är kanske inte så behövligt, det kanske är mer av sånt som ingen egentligen behöver veta, men det kan ju vara skoj ändå. Ibland dyker det upp sånt som kanske bara händer en gång, men vem vet om det händer en gång till, då kan det vara bra att komma ihåg förra gången. Fast jag undrar hur mycket onödigt vetande som jag orkar med, kan det bli så att det slår ut sådant som borde vara kvar i något hålrum i hjärnan. Det kanske framtiden får utvisa.

Under senare år har ju DNA-tekniken fått visst genomslag i släktforskningen och med den så kommer det funderingar hur vi ser ut och varför vi gör vissa saker. Kan det bero på våra gener och hur påverkar de oss. En del säger att det ger alla möjliga konstiga kopplingar under det att andra bara bortser från att vissa egenskaper kan föras vidare mellan generationer. Sen talar vi om gener och kromosomvisare på många sätt och ibland låter det som vi har en cell att förhålla oss till och inget annat. Jag kom då att tänka på hur det är med vårt DNA och våra celler. Tänk att största delen av vårt DNA får plats i en cell, en sån där pytteliten sak. Där ligger den hoprullad, trots att den ser ut som dubbelspiral, och kunde vi räta ut den så skulle varje cells DNA bli 20 meter långt. Tar vi sedan alla våra celler, och lägger den där 2metersbiten efter varandra så blir den totala längden lika långt som 660 resor till solen, och tillbaka. Det kan väl vara bra att veta.

Fritt foto av Krzysztof Gorowski på Unsplash

Andra saker som händer och sker vid släktforskning är att vi knyter ihop uppgifter från olika delar av vår värld. Inte bara genom att studera det som är betydligt mer omfattande än kyrkboksforskning, jag tänker på hur vi utvecklats på vår jord de senaste femtiotusen åren, där vi har svårt att hitta källor utan också andra enkla saker. Nyligen så letade jag efter en person som det fanns uppgifter om i Sverige, namn och födelsedatum var känt, och personen levde stora delar av sitt liv här , med full spårbarhet. Men första delen av personens liv fanns på andra sidan atlanten, och där gick det så bra. Spårbarheten var inte den bästa, delvis beroende på ett inte så ovanligt namn, men hur är det med stavningen där över. Hittade ingen född en dag i början på januari, fast det fanns register per dag. Nu kan det ju vara så att de fantastiska källorna i Sverige, där nästan allt kan spåras, skämmer bort oss så att vi tror att det ska vara lika bra även på andra ställen. Letade och letade, och till slut så kom träffen. Inte i januari, utan i maj månad,  den första dagen i maj. Och nu såg jag vad som hänt, i Sverige stod det att födseln var femte januari, men den var egentligen första maj. Den som skrev in uppgifterna vid flytten till Sverige, tänkte inte på att man i USA skriver Månad-Dag-År, utan läste det som vi är vana vid Dag-Månad-År. Tänk så lätt det blir fel.


Har du lärt dig några nya, kanske lite onödiga saker senaste tiden, som kan vara roligt att berätta om. Ta chansen och kommentera gärna!

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Så många drunknade
Jordens salt
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild