Vilken var avsikten med Sveriges släktforskarförbund?

Den senaste veckan har båda jag och Ted Rosvall tagit upp till diskussion framtiden för Sveriges släktforskarförbund. Igår tog Mats Ahlgren upp den vidare frågan om rekryteringen av medlemmar i släktforskarföreningar som var i fokus på samrådskonferensen för snart två veckor sedan. Tyvärr har jag inte sett att andra, i förbundsstyrelse eller medlemsföreningar, hoppat på diskussionen.

Innan man blickar framåt kan det dock vara på sin plats att blicka bakåt: Vilken var egentligen avsikten med Sveriges släktforskarförbund när det begav sig i mitten av 1980-talet? Det har skrivits lite grand om detta. Elisabeth Thorsell skrev i årsboken 2011 artikeln Ett förbund blir till och växer upp. Sveriges släktforskarförbund fram till 2000. Förutom ett kort citat från de så kallade »Gröna rapporten« är hon dock fokuserad på att beskriva förbundets verksamhet de första femton åren. Även jag har berört frågan i Släkt och Hävd 2018 i artikeln Genealogiska Föreningen 85 år: 1933–2018. Även om jag tog upp förbundsbildningen var mitt fokus på att försöka hitta förklaringar varför Genealogiska Föreningen efter ett par års medlemskap kom att lämna förbundet.

Den »Gröna rapporten«, som kom att kallas så på grund av ett grönt försättsblad, hade det tämligen trista namnet Interrimsstyrelsens rapport till förbundsmötet 26 oktober 1986. Här finns alltså interimsstyrelsen förslag till det nya förbundets verksamhetsinriktning. Den är alltså skriven under premissen att Genealogiska Föreningen (GF) och Genealogisk ungdom (GU) skulle läggas ned och deras resurser skulle överlåtas till förbundet. Så blev det inte. GF blev medlem i förbundet men bara till och med 1988 och behöll genealogiska samlingar och Släkt och Hävd. GU uppgick i förbundet och dess resurser, främst Släkthistoriskt forum, Svenska antavlor och Gravstensinventeringen, överläts till förbundet.

Elisabeth Thorsell skrev att mycket av det förberedandet arbetet handlade organisationsformen där frågan om det skulle vara en stark centralorganisation med ett centralt gemensamt medlemsregister som tog in medlemsavgifter och gav tillbaka till medlemsföreningarna eller inte. Redan innan interimsstyrelsen tillsattes stod det klart att modellen inte hade i stöd i föreningarna. De avspeglas också i Gröna rapporten.

Även om visst fokus stod på övergångsåret 1987 går det vad man avsåg vara centrala uppgifter för det unga förbundet. Huvudpunkten var att stödja, underlätta och förbilliga släktforskarföreningarnas verksamhet. Men ett antal andra punkter togs också upp (där jag ej tagit med sådant som får anses ha bortfallit genom att GF inte deltog):

• genomföra undersökningar om släktforskarnas villkor i syfte att få underlag för ansökningar uppvaktningar etcetera,
• gentemot regering och riskdag propagera föranslag till arkiv och bibliotek för att  understödja släktforskningens villkor,
• påverka och samordnad verksamhet vid arkiv och bibliotek,
• samverka med framförallt hembygdsrörelsen,
• ansvar för utbildning av cirkelledare och studiematerial,
• ansvara för årliga släktforskardagar på olika platser, föreläsningsturnéer,
• tidskrift, årsbok och därutöver självbärande publiceringsverksanhet.

Tidskrift, årsbok, släktforskardagar, samordning och nationell påverkansverksamhet kan sammanfatta den grundläggande idén. 

Hur blev det då? Visserligen är förbundet involverat i släktforskadagarna med visst ekonomiskt men i praktiken har det varit en eller flera lokalföreningar utfört det hela. Undantaget Stockholm 2006. Redan 1987 tog Skånes genealogiska förening (nu Skånes släktforskarförbund) initiativ till släktforskardagar i Lund i samband med sitt 50-årsjubilum. Detta var väl efter det mönster som hade satt sig när GF hade organiserat sådana i samband med sitt 50-årsjubileum 1983. Etablerades redan då indirekt att organisationsinitiativet flyttade från förbundet till en lokal förening?

För några år sedan fick GF förfrågan om att organisera släktforskardagar i Stockholm 2007. Av flera skäl tackade vi nej. Vår verksamhetsinriktning är sådan att över hälften av medlemmarna inte finns i Stockholm. Eftersom våra aktiva dessutom är det genom att driva ett antal projekt skulle dessa bli lidande om vi tog på oss ett organisationsansvar. Detta var väl huvudskälen men när vi dessutom frågade om den fanns en handbok för den organiserande föreningen visade sig att en aktuell sådan saknades. En organisatör tvingas därför start utan den samlade erfarenhet av framgångar och misslyckaden som gjorts tidigare år. Rimligen borde förbundet sedan länge ha sett till att en sådan fanns.

De stödjande medlemmarna (se min förra blogg) avskaffades 2002 men hade från början stor ekonomisk betydelse. Redan i rapporten konstaterade interimsstyrelsen följande: »Utgivningen av förbundstidskriften och av årsboken kommer att behöva resurser från medlemsavgifterna i enlighet med ovan skisserade kostnader.« (s. 19). Övriga publikationer skulle publiceras till självkostnadspris men inte tidskriften eller årsboken.

Idag är publiceringsverksamheten en inte oväsentlig komponent i finansieringen av verksamheten tillsammans med databaserna. Tanken på att de senare skulle bli så betydelsefulla ekonomiskt för förbundet idag var dock inte koncipierad i Gröna rapporten.

Interimsstyrelse hade också klart för sig den grundläggande organisationsmodellen (nerifrån och upp): »Medlemsföreningarna bär huvudansvaret för förbundets färdriktning och ekonomi.« (s. 14) Rent moraliskt stämmer det självfallet. Erfarenheten och huvudkompetensen om förbundsverksamheten kommer dock att finnas i förbundsstyrelsen och dess kansli. De viktiga initiativen borde rimligen komma därifrån. Samtidigt tillsätts förbundsstyrelsen av förbundstämman, alltså av föreningarnas representanter.

Här är inte sagt något om att den miljö som förbundet bildades i var helt annorlunda jämfört med idag och Gröna bokens förslag måste läsas med rätt glasögon på. Men redan under 1980-talet började förändringarna. IBM PC med begränsad minneskapacitet, ingen hårddisk, och monokrom skärm släpptes 1981 och kostade då motsvarande idag drygt 50 000 kronor. Föreningen DIS hade bildats. Datorer nämndes visserligen i rapporten men främst som ett administrativt verktyg för kansliet. Webben kom i mer allmänt bruk strax innan mitten av 1990-talet. Resten är historia. Det är ett nytt landskap idag, men också om vi jämför med de framgångsår som förbundets digitala produkter har haft efter sekelskiftet. Svenska och internationella aktörer är idag verksamma och tillhandahåller liknade produkter som förbundet. Inställningen till folkrörelsearbete pro bono publico gentemot egen företagarverksamhet har också ändrats. Det är därför ingen självklarhet att den finansieringsmodell förbundet haft de senaste 20 åren har en framtid.

Gröna rapportens förslag till ändamålsparagraf i stadgan har dock, eftersom den inte går in på detaljer, stått emot tidens tand:

Förbundets ändamål är att tjäna medlemsföreningarnas syften genom att bevaka och främja släktforskningens intressen. Förbundet är ett sammanhållande organ för svensk släktforskning och samarbetar med andra inhemska och utländska organisationer.

Dagens stadga har ändrats ett tiotal gånger men dagens ändamålsparagraf är i stora stycken innehållsmässigt densamma. Jag har dock en viss preferens för den ursprungliga formuleringen.