Vår tids vidskepelse

Vår tids vidskepelse

Som nybliven släktforskare, brukar man efter en tid bli lite mätt på ”född-vigd-död, född-vigd-död”-frossande i kyrkböcker, och vilja vidga vyerna (många "v" där). Man kanske börjar försjunka i gamla kartor eller snoka efter gamla porträtt.

Det är nu hembygdsböckerna brukar göra entré i släktforskarens liv. Det är i hembygdslitteraturen som de bortglömda tomtgränserna, de gamla fisketraditionerna och de lokala ”originalen” vaknar till liv igen!

Ett tema som ideligen återkommer i hembygdslitteraturen, är folklig vidskepelse. Hade någon dött en onaturlig död, kastade man upp en rishög för att den döde inte skulle gå igen, man skulle hålla sig väl med gårdstomten för att inte bli utsatt för dennes vrede, och liknande. Man trodde på troll och gastar, sådant som gamla farmor eller morfar berättade om under mörka vinterkvällar. Och berättelserna fördes vidare generation efter generation. En del sägner har kunnat följas flera hundra år tillbaka i tiden.

Men i slutet av 1800-talet började tidningar bli var mans egendom. Tåget och senare bilen medförde allt längre resor, och sedan kom radion. Folk fick allt vidare perspektiv. De gamla spökhistorierna och vidskepelsen bleknade bort. Visst, vem av oss har inte spottat tre gånger om en svart katt korsat vägen? Och visst undviker man att gå under en stege (om också mer för att inte riskera att få den i huvudet än något annat). Men troll, tomtar och gastar ler de flesta av oss lite överseende åt, när vi läser om det i hembygdsböckerna.

Men... hur är det egentligen med vidskepelsen i vår egen tid? Tidningarna, som hjälpte farfar och mormor att ta kål på de gamla spökena, gav också oss i följande generationer nya. För tillsammans med tidningsnotiserna, kom alla annonserna. Nya revolutionerande jordbruksmaskiner, fantastiska mirakelmediciner som botade allt, och så småningom otroligt behändiga hushållsprylar, kunde farfar och mormor läsa att de inte längre kunde klara sig utan. Och stod det så i tidningen, så var det väl sant....

annonser_idun.jpgannonser_idun.jpg

Idag är det nästan mer annonser än reportage i tidningarna, och vidskepelsen frodas. Särskilt om en ”kändis” sägs använda en viss produkt – då måste du också köpa den!

Eller..?

Det finns idag hela tidningar med mode och design, som berättar för dig att du måste ha ett par sönderrivna jeans för tvåtusen kronor, eller köpa den designade osthyveln XXy, av den kände designern Kalle K.

Jag måste erkänna en sak: jag förstår det inte. Jag förstår inte varför ett par aldrig så professionellt sönderrivna jeans ska kosta tvåtusen kronor, när jag kan köpa ett par hela för bara tvåhundra. Och inte förstår jag varför den designade osthyveln för trehundra spänn ska vara bättre än den jag köpt i billighetsbasaren för tjugonio och nittio.

Men å andra sidan förstod kanske inte folk förr i tiden varför de skulle spotta om de såg en svart katt eller undvika att gå under en stege heller.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Kolla alla vägar!
Knappast oviktig personhistoria
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild