Var kommer vi ifrån?

 Var kom vi ifrån?   En fråga lätt att ställa, svårare att svara på.  Först behöver vi veta i vilket sammanhang den ställs och sedan vilken tid det talas om.  Men det kanske inte räcker utan det behövs följdfrågor. Men det var precis den frågan jag fick av några bekanta, som hörde mig berätta om släktforskning och sånt.  Ja, sånt kan ju innebära vad som helst men nu talade vi om vilka härliga blandningar vi alla är.

När vi tittade nära i tiden så blev det lite olika svar på frågan. Om vi tittar på mig själv så är svaret att jag kommer från två slagen och två götland, nämligen Roslagen, Bergslagen, Västergötland och Östergötland. Men det stämmer ju bara vid en viss given tidpunkt, för backar vi lite längre bak så blir det lite mer komplicerat. Men en av mina bekanta tyckte var imponerande, hans egen uppfattning var att han kom från Jakobsberg och Skälby.  Att det är två mindre områden i nordvästra Stockholmsområdet vet kanske inte alla, men det är 4–5 kilometer mellan platserna. Där fanns hans ursprung koncentrerat, ett något mindre område än de jag räknat upp.

I motsats till honom kom svaret från nästa person och där blev det intressant. Jag kommer från Mellanamerika och Afrika, berättades det, med ett tillägg att det kanske inte är vad ni tror. Men sen kom tillägget att det alltid kan diskuteras när och var man räknar. Farfar bodde i Mexiko, arbetade för ett svenskt företag när personens pappa föddes.  Pappan träffade en flicka född i Sydafrika, men det framkom inte förrän senare eftersom hon flyttat till Sverige när hennes pappas och mammas diplomatiska aktiviteter var avklarade. Så här blev det lite diskussioner om hur man ska räkna men vi konstaterade att man får nog gå några generationer bakåt för att det ska bli lite mer rätt.

fri bild av John Towner på Unsplash

Men visst finns det de som bär på spännande berättelser om ursprung och genom DNA-tekniken så blir det mer och mer uppenbart om allt det som hänt under tidernas lopp. En del händer i närtid, när pappa inte visar sig vara den pappa man trott och släktens ursprung flyttas från en del av landet till en annan. För andra så ger testerna uppgifter om betydligt äldre ursprung och då från platser som vi knappast hört talas om. Arkeologiska utgrävningar ger ledtrådar, och plötsligt så ändras historien. När det gäller dessa nya kunskaper så hamnar vi ju långt bortom de källor vi använder i det vanliga släktforskandet, men det ger nya kunskaper och bara det är ju fantastiskt.

Att söka sig bakåt och försöka ta reda på var vi kom ifrån är för många en ny erfarenhet, jag ser resultat av olika TV-program, tidningsnotiser och vetenskapliga publikationerna hela tiden. Det finns så många nya områden som täcks. Häromdagen var en nyhet att nu vet vi varifrån besättningen på det 1672 sänkte skeppet Kronan kom ifrån, så nu är den frågan besvarad. Fast man undra vem som ställde frågan: Var kom de ifrån. I andra fall är det, som det berättas om i alla möjliga former, den egna nära släkten som återfinns. Att hitta sin egen syster eller kusin när man är adopterad från ett avlägset land, måste vara något av en fantastisk upplevelse, svår att föreställa sig. Men det är ju en form av släktforskning, kanske inte vad vi vanligtvis tänker oss, men ändå.

Och snart ska jag kolla på några olika pappa och mammalinjer för de som skickade in sina DNA-tester, undrar om vi kan hitta spår i avlägsna platser eller om allt är knutet till närområdet. Ska också bli intressant att se om det vi tror, att linjerna knyts ihop inom kyrkbokstid. Går det som vi hoppas så blir det mycket säkrare att trädet är rätt, får vi fel svar så är det något tokigt i det vi hittat och så kan det ju vara. Men vi får nog veta mer om var vi kommer ifrån, och det är ju det som är så intressant.