Välja rätt yrke

Yrken och yrken, tänk vilken skillnad det kan vara genom på olika benämningar och hur vi ibland stämplar det ena bättre eller kanske oftare värre än det andra. Och när vi släktforskar så dyker det nog upp det ena efter det andra som vi kan fundera på hur de olika personerna som fanns bakom olika yrkeskategorier sågs då och hur vi ser på dem nu. Var det alltid så att olika yrkeskategorier alltid hamnade på samma ställe på samhällsstegen eller fanns det yrken som ”åkte hiss” under tidernas lopp. Det kanske det finns någon avhandling som kan svara på.  Har du sett något så kommentera gärna.

När jag tittar på några personer som dykt upp i släktforskningen så är det intressant med hur olika beskrivningar det finns om det som kan tyckas vara nära besläktat.  Nattmannen verkar inte vara något högstatusyrke. Att slakta och gälla hästar, skära ner självspillingar, föra bort självdöda djur och tömma latriner. Att dessutom vara skarprättaren behjälplig och begrava de som avrättats låter ju inte så trevligt. Att nattmannen inte hade någon given roll i samhället måste anses vara uppenbart. Och ändå fanns de där, de behövdes ju.

Nattmannen var skarprättaren behjälplig, och hur såg man då på skarprättaren. Ett yrke som tidvis tycks ha gått i arv från far till son, och jag läser om skarprättarsläkter. Kan det ha varit så att skarprättaren, genom sitt skrämmande yrke, ändå hade respekt på något sätt i samhället. Eller var det så att hela släkten hamnade utanför det vanliga samhället och att det inte fanns någon annan väg att överleva, än att arbeta inom yrket. Många tankar och funderingar, och jag tror det kan vara bra om jag hittar lite mer litteratur i ämnet.

Bilden av skarprättaren är kanske olika beroende på var vi bor och vilka referenser vi har. Jag tänker på två personer, släkt med varandra, som önskade få veta lite mer om sin bakgrund. De bor i Amerika och har koppling bakåt till Sverige.  De bar med sig berättelsen om den gamla kvinnan de hört om, hon som var great grandmother och som drack kaffe från fat och som inte lärt sig någon engelska förutom en hel radda av svordomar. Varifrån kom hon och varför var hon sådan. Det är kanske inte så lätt att koppla en persons uppträdande till släktbakgrund, men de var ändå intresserade.

Erkännande-DelaLika (CC BY-SA) Västmanlands läns museum digitaltmuseum id 0210210637694

När jag, faktiskt lite stolt över att ha hittat tillbaka en del i kvinnans släkt presenterade resultatet, så blev resultatet hos de två personerna helt olika. Den ena blev helt begeistrad och ville absolut veta mera om sin släkt, den andra svarade bara med tre ord: ”Kontakta aldrig mig”. Hur kan det bli så olika reaktioner, kan man undra sig. Jag tyckte det var jättespännande med att kunna visa på skarprättaren Werner Nilson Wallin som var verksam i Helsingborg från 1709 och några decennier. Att hans pappa börjat sin bana som nattman och sedan avancerat till skarprättare och att styvpappan Petter Bruun kom från en känd skånsk skarprättarfamilj gjorde inte saken sämre. Men har tyckte de två mottagarna av denna information helt olika. Hur hade du reagerat på den släktupplysningen.

Och för ett tag sedan så dök det upp en person i släktforskningen för min gode vän. Huddragaren Anders Andersson Stark i Lommaryd. Det var kanske inte det yrke som man stoltserar med på fina middagar, men det var ju något som måste göras. Och runt denne Anders finns det en liten rolig historia som jag hittade på Anbytarforum. Anders började som bisyssla att försälja speciella knutar slagna på trådar. Dessa knutar skulle skydda boskap för angrepp av vargar och han lyckades sälja en del för ganska bra belopp. Tyvärr kunde han inte fortsätta eftersom de löften han gett om skydd inte fungerade alls. Och häradsrätten gav honom en varning, men pengarna fick han behålla. Kanske pekar det på en entreprenörssjäl, som senare fått följa med till generationerna senare.  Allt hänger inte på yrket, oavsett vad dåtiden tyckte om det, det kan finnas drivkrafter som följer med och som senare utvecklas till något riktigt bra.