Vad skriver vi, och minns

Ibland blir det storvulet, ibland lite dramatiskt och så kan det finnas ett stänk av melankoli när det ska skrivas en släktkrönika. Det som var intressant, spännande eller rörande lyfts gärna fram och de släktingar som lyckades i livet på ett eller annat sätt blir de som står i centrum.

Men är det så det ska vara, att vi koncentrerar oss på det som har blivit lyckat, där glädjen strålar ut och det kanske finns lite avundsjuka från grannarna, som ju är en del av bra story.

De som andra kommer ihåg, de vill vi ofta lyfta in i berättelserna. Att berätta om de som bara fanns till, levde ett tag i skymundan och bara försvann obemärkta bort, det är inte lika roligt eller givande. Det kanske är bra att de försvinner ut i skuggorna. Jag kan hitta spaltkilometer efter spaltkilometer om Erik Lindblom från Lofsdalen i Härjedalen. Den försupna skollärarens son, som reste först till England, sedan till Amerika och efter diverse kringelikrokar bland indianer och hamnsjåare hamnade i Nome, Alaska och hittade en massa guld. En av de tre som kallades Three Lucky Swedes. Rik som ett troll men hans liv avslutades i ensamhet i ett tornrum på det eleganta Claremont Resort, i Oakland , Kalifornien.

Men jag hittar inte lika mycket om hans bror Per Olof, 10 år äldre an Erik, som inte hade samma tur i livet. En hjärnskada gjorde honom ganska våldsam, men det gick bra så länge mamma fanns i närheten och kunde lugna honom. Efter mammans död satte socknen honom i förvar, i en kalvkätte fick han tillbringa sina sista år. Fastkedjad och med en hink vatten som dusch några gånger i månaden var han ett utflyktsmål för bygdens skolelever. Det finns inte många spaltmillimeter skrivna om honom, men kanske fanns det en del som kunde intresserat andra, inte minst i jämförelsen med brodern.

Ett exempel, bland många, och jag kom att tänka på hur olika vi ser på människoöden när jag hittade ett bleknat papper bland min farfars papper. Han har skrivit ner en dikt av Bertil Ahrnfelt som heter Auktion.  Och jag hoppas du kan läsa den i bilden, fast tittar du på detta i en telefon blir det kanske smått, men gör ett försök.  Det är ingen släkting som beskrivs, men jag kan inte låta bli att fundera på den omskrivna personen. Vem var han eller hon, vars saker auktionerades bort. Kanske några få ägodelar och förmodligen gick intäkterna till socknens fattigkassa för att täcka upp för utgifter. Finns den personen med i någon släktkrönika eller var det bäst att låta glömskans dimridåer lägga sig över den delen av historien.

Undrar vad som kommer att skrivas om mig, blir det något eller är det minnet av en fiol som blir kvar.