Idag berättar jag om tre byar vars historia har dokumenterats av släkt- och hembygdsforskare. Ett långt inlägg för det finns mycket att berätta.
Här skriver jag bara om tre olika dokumentationer. Det finns väldigt många fler och som publicerats, i bok eller digitalt. Tipsa gärna i en kommentar om du vill dela med dig av liknande som du själv eller någon annan gjort.
Här låg den gamla byn Uddetorp. Idag finns bara en av gårdarna kvar just här, flera av gårdarna flyttades från bykärnan vid laga skiftet. Foto: Thomas Lundborg.
Uddetorp är en by i Skepplanda socken i västra Västergötland, inte så långt från Göta älv. Byns historia är gammal. Den nämns redan på 1500-talet men kan säkert ha funnits tidigare. Byn finns kvar fortfarande, om än mycket förändrad.
Den som vet mest om denna by är min svägerska Gun Lundborg, som tidigare bott i byn och fortfarande har delar av sin familj där. Gun är en erfaren arkivforskare och har under en följd av år utforskat och dokumenterat byns historia. De sju gårdarna, torpen, sågen, stenhuggeriet, laga skiftet och mycket mer. Framför allt handlar det om människorna som bodde där.
Arkivhandlingar är grunden i hennes forskning men hon har också hört sig för med både nuvarande och tidigare bybor och fått tillgång till familjefotografier, brev och andra dokument. Det här ger mycket mer än vad bara de offentliga arkiven kan ge oss.
Allt är nu samlat i en bok, en första del av två. Boken heter "Byn Uddetorp i Skepplanda socken". Hennes man, min bror Thomas Lundborg, är en duktig fotograf och bidrar med många fina bilder. Själv har jag gjort layouten till boken, men jag har inte ett dugg med innehållet att göra. Gun står för all forskning och sammanställning. Eftersom jag i mitt arbete broducerar böcker är det givet att jag hjälpt henne med det. Men det är framför allt Gun som ska äras för detta. Hon är en eldsjäl, som så många andra likasinnade släkt- och hembygdsforskare. När jag under förra året höll på med layouten så handlade vår kommunikation mest om bilders placering, radfall, typsnitt, indelning mm. Jag såg nog inte skogen för alla träd. Det är först efteråt som jag förstått storheten i projektet.
Jag är verkligen glad för att andra dokumenterar på det här sättet. Just Uddetorp har jag ingen koppling till, annat än genom min svägerska som visat mig byn, men det finns så många andra som gjort på liknande sätt om de byar och socknar där jag och mina bröder har vår släkt, och som gett kött på benen till vår släktforskning.
Någon gång under nästa år kommer del 2 om Uddetorp. Då handlar det framför allt om torpen, skolan, en konstnär som bott i byn, vägarna och en del annat. För den som har någon anknytning till byn, historiskt eller i nutid, ger en sådan här bok väldigt mycket.
Lokaltidningen Alekuriren har en artikel om boken.
Fortsätt scrolla ner efter bilderna, det kommer mer.
Till vänster: Vägen genom byn Uddetorp. Foto: Thomas Lundborg. Till höger boken om Uddetorp, av Gun Lundborg.
Gården Nya Pikas i Uddetorp. Huset där Anders Petersson och Johanna Svensdotter bodde med sin familj. Bildkälla: Skepplanda hembygdsförenings fotosamling.
Från gården Uddetorp 1:17, som kallas Leifs. Foto taget ungefär 1916. Personerna på bilden från vänster: Döttrarna Anni och Ida, föräldrarna Berta Eliasdotter och Karl Andersson, sönerna Anders och Erik. Bildkälla: Skepplanda hembygdsförening.
Det är detta jag vill lyfta fram i dagens blogginlägg, eldsjälarna som gör något inte bara för sin egen skull utan även för andras.
Jag har en släkting till som kvalar in här, men vi är mer avlägset släkt. Hon heter Neta Hedberg och hennes mamma och jag är fyrmänningar. Vi har hittat varandra genom DNA-test, något jag är väldigt glad för.
Neta har dokumenterat byn Nyåkerstjärns historia, som är hennes mans hembygd. När hon släktforskade om hans släkt visade det sig att hans farfars farfar kom dit som nybyggare och grundade byn.
De två svågrarna Per Persson Minor och Nils Hansson från Skivsjö ansökte i början av 1800-talet om att få ta upp ett nybygge i det som skulle bli Nyårstjärn, vilket beviljades 1805. Men redan 1807 hade Nils Hansson överlåtit sin del på Per Persson, som i sin tur ganska omgående överlät hemmanet till den 19-årige sonen Per Persson som senare gifte sig med Lisa Hansdotter. Som nybyggare fick de skattefrihet i 20 år. 1812 flyttade de till Nyåkerstjärn och med tiden fick de 17 barn.
Byn hänger tätt ihop med Sunnansjö, som är en avknoppning av Nyåkerstjärn, och boken handlar om båda byarna.
Nyåkerstjärn ligger vid Skivsjöns strand i Vindeln i Västerbotten. Neta har gått igenom alla möjliga arkivhandlingar, både de som berättar om personerna och de som berättar om gårdarna. T ex om skattläggningen 1819, då lantmätaren kom för att mäta upp fastigheten. Vi får följa byarnas hela historia under de hundra första åren, fram till första halvan av 1900-talet. Ett imponerande arbete, tycker jag.
Neta Hedbergs bok om Nyåkerstjärn och Sunnansjö.
I detta sammanhang vill jag också tipsa om en digital dokumentation av byn Attsjö i Småland. Den är min släkt inte inblandad i utan jag har fått ett tips om den från en av dem som dokumenterat byns historia.
Det är Ingvar Malmberg och Bodil Stefansson som har forskat och skrivit om de åtta gårdarna med tillhörande torp i byn. Här finns både fakta om människorna och berättelser som nedtecknats. Historien startar 1537 och sträcker sig fram till våra dagar.
Attsjö by ligger ett par mil öster om Växjö, i Furuby socken i Konga härad. Karta.
Resultatet av kartläggningen publiceras på Attsjö byalags hemsida.
I en pdf-fil presenteras arbetet, med syfte och bakgrund. Ingvar Malmbergs morfar Anton Claesson kom från Attsjö. Bodil Stefansson har tidigare skrivit om sin småländska släkt i boken "En man som hetade Glader".
Det är verkligen ett omfattande och gediget arbete de gjort med sin forskning om Attsjö by.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 2
Roligt att du lyfter fram andras arbete, även om ditt eget arbete med layout etc inte ska förringas. Men rent generellt vill jag tipsa om den dubbla nyttan med att berömma andras arbete. Själv mejlade jag ett tack till en man som publicerat en artikel i en hembygdstidning från mina egna hemtrakter (nordvästra Skåne) och där nämnt min farfars fars namn. Och se, i retur fick jag en bild av ett köpekontrakt som jag inte visste existerade. Och sedan ringde jag min faster och berättade. Hon blev glad och kom i berättartagen och jag fick ännu mer information. Delad glädje blev mångdubblad glädje!
Britt: Vad roligt! En liten pusselbit till i den oändliga släkthistorien. Ja, så kan det vara, som ringar på vattnet.
Jag lyfter gärna fram andras arbeten, det görs så mycket som är till gagn för många andra men som som borde få mer uppmärksamhet.