Två släktböcker

Att släktforskare skriver böcker för att förmedla sina forskningsresultat vill jag på alla sätt uppmuntra. Då finns det kvar för kommande generationer, i motsats till en digital fil som kanske inte kan läsas av barnbarnen om 50 år.

Nyligen har jag läst två sådana böcker, som sinsemellan är mycket olika.

bokbild
Längst till höger visar ett uppslag i boken om Grufmanstorp.

Eva Martinsson: Alma – En kvinnohistoria (Blue Publishing, 2021)
Eva Martinsson berättar om Alma, född i början av 1900-talet. Hon kommer från en fattig familj i Dalsland och flyttar i ungdomen till Göteborg för att försörja sig. Det går bra, hon får arbete och hon träffar en ung man som hon gifter sig med och bildar familj. Livet rullar på i ett Sverige som utvecklas till en välfärdsstat. Berättelsen om Alma är också berättelsen om 1900-talets Sverige.

Alma blir vid mitten av 1900-talet farmor till Karin vars föräldrar inte kan ta hand om henne. Karin växer upp hos sin farmor och farfar. Vi får följa familjen även under Karins uppväxt, fram till 1970-talet. Eftersom jag är ungefär jämngammal med Karin är det mycket jag känner igen i detaljer och skildringar av världen kring henne.

Boken presenteras som en historisk roman men det är helt uppenbart att den bygger på författarens (eller någon annans) släktforskning. Så även om namn och vissa omständigheter i verkligheten förmodligen var annorlunda så är det en släkthistoria som berättas.

Det är ett mycket läsvärt förstlingsverk och jag tror att författaren har stor potential att utvecklas i sitt berättande. Hon har en fin förmåga att ge liv åt sina huvudpersoner och jag fängslas av berättelsen. Jag känner starkt med Alma, framför allt den unga kvinnan i sitt sökande efter ett bättre liv. Mitt råd inför nästa bok är att ta ett litet ytterligare steg från släktforskarens inbyggda vilja att redovisa alla detaljer och fördjupa person- och karaktärsskildringen. Eva Martinsson skriver levande och engagerat och med en uppenbar ambition att lyfta fram kvinnors historia, en ansats hon också lyckas med. Det bådar gott för kommande böcker.

Bengt Grufman: Grufmanstorp – Hemmanet, Människorna, Historien (Books on Demand, 2021)
Släktforskaren Bengt Grufman har skrivit en mer traditionell släktbok med en redogörelse för sin släkt i en släktgren, den gren som bär namnet Grufman och som bodde på Grufmanstorp i södra Dalarna. Torpet togs upp på 1500-talet på berget Väster Silvberg.

Historien börjar med Anders Finne som kom från Finland till Övre Starbo i Norrbärke socken i början av 1500-talet, men det var hans sonson Anders Jonsson som tog upp torpet som då kallades Grufriset. Det här var statlig mark men 1607 utfärdade dåvarande kungen Karl IX ett brev med löfte om att de som byggde sig torp här skulle få behålla det för evärderlig tid och kommande generationer. Det här kungalöftet är centralt för boken och den här släktens historia. Löftet hölls inte och en mycket segdragen rättstvist äm besittningsrätten avslutades inte förrän 2014. Då var släkten Grufman inte längre kvar på Grufmanstorp.

Bengt Grufman berättar inte bara om striden för att få behålla torpet utan också om de människor i släkten som bott där, i generation efter generation. Det är många detaljer och det är resultatet av en gedigen arkivforskning som författaren bjuder oss på. Ändå är det inte någon omfattande bok, bara 66 sidor. Men mycket intressant, framför allt för den med rötter i den här trakten eller med kopplingar till släkten Grufman. Ett par utsnitt ur släktträdets tidiga del finns men jag skulle gärna sett ett som ger kopplingen från Anders Finne till vår tid, eftersom det är många människor som nämns i texten. Och jag skulle gänra läst mer om de enskilda personerna.

Några generella råd till dig som skriver släktböcker
1. Låt någon annan läsa vad du skriver innan du låter trycka din bok. Korrekturläsning behövs alltid, men också för att se om det du skriver är begripligt och hänger ihop. Själv har du så mycket kunskaper om det du släktforskat om men en bok ska ju kunna läsas och förstås även av den som inte släktforskat.
2. Om du låter trycka boken själv och du inte har hjälp av en redaktör på ett bokförlag är det extra viktigt att du tar hjälp med korrekturläsningen. Det handlar inte bara om att rätta felstavning (sådant brukar markeras i ordbehandlingsprogram) utam också om grammatik, kommatering, tempus och andra skrivfel. Sådant som läsaren upplever som fel stör läsningen och tar fokus från innehållet. Som att t ex skriva "dom" när du menar "de" eller "dem", ha citattecken på fel ställen, om punkt saknas i slutet på meningar, eller andra skrivfel som kan vara svåra att upptäcka själv.
3. Har du bilder i din bok så låt någon som är kunnig på bildhantering att se över dem, framför allt kontrast och ljus. Bilder som ser bra ut på din dators skärm kan vara lågupplösta, oskarpa eller så mörka att de inte blir bra i tryck. Tryck på papper ställer högre krav på bilder än att visas digitalt. Tryck alltid en provbok först innan du trycker resten av upplagan, så ser du om bilder behöver justeras.
4. Om du gör layout till din bok själv så tänk över hur du ska få den enhetlig och tilltalande. Ett fåtal rubrikstorlekar är att rekommendera och skillnad på brödtext (den berättande texten) och bildtexter. Bild och text utgör en gemensam helhet.
5. Använder du andra källor än kyrkböcker, bouppteckningar och andra vanliga arkivhandlingar så gör gärna en källförteckning på slutet om du inte har källhänvisningar i texten. Källhänvisningar är detaljerade hänvisningar till rätt sida i en källa, men i en källförteckning kan du skriva vad volymen heter. T ex titel och författare för böcker du använt, volymbeteckning för arkivhandlingar som är mindre kända m m. Det är en bra hjälp för andra släktforskare utan att du behöver ha sida upp och sida ner med listor på källhänvisningar. Jag rekommenderar också att gärna skriva lite kort om mer ovanliga källor, t ex var de finns och vad de innehåller generellt. Då kan en annan släktforskare bättre förstå om det kan vara en intressant källa att söka i och få tips om var den kan hittas.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Johan Anton och Hulda Nilsson
Fram och tillbaka
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild