"Taxi, taxi!"

Seniorerna bland oss minns eller har säkert hört Carl-Gustaf Lindstedts förtvivlade rop i slutet av den klassiska monologen 'Bilskolläraren'. Som nybliven glesbygdsbo, har jag insett att taxi är något helt annat ute på landsbygden än inne i staden. Här ute på landet är taxi en realitet på ett helt annat sätt. När jag bodde inne i Stockholm, skulle det knappast ha fallit mig in att åka taxi utom i något extremt undantagsfall. Här ute kan taxi faktiskt vara det enda alternativ som finns tillgängligt. 

Jag har absolut inte läst någon statistik i ämnet, men tror definitivt att taxi var betydligt mer allmänt som transportmedel under 1900-talets början och mitt. Bilägande var inte riktigt lika vanligt då, även om det ständigt ökade. Taxan var heller inte lika avskräckande på den tiden. Taxi förekommer flitigt i detektivromaner från förr, både i svensk och utländsk litteratur. Man förföljer någon i taxi, eller ser någon kliva in i en taxi, och vips kan polisen eller detektiven få reda på vart personen åkte. Eller så 'kastar man sig in i en taxi' och följer efter någon som håller på att försvinna i fjärran. Stieg Trenter, en av mina favoritförfattare i genren, med stark förkärlek för Stockholm, skildrar många taxiresor genom staden. Fast i hans böcker kallas det ofta för en 'droska'. Liksom av många andra på den tiden.

Droska, ja. Ordet 'droska' kommer förresten från ryskans 'drozjkij' som betyder just 'hyrd vagn'. Hästdragna droskor förekom allmänt under hela 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Det var ofta stora svarta, eleganta vagnar som drogs av två lika eleganta körhästar. På kuskbocken högt upp satt kusken och körde. Många droskor var också övertäckta med sufflett för att skydda mot väder och vind. Sittbänkarna var klädda med stoppat läder för att lindra stötarna på de ojämna gatorna.  Allra mest klassiska är väl de stora svarta droskor som drogs över Londons gator, särskilt Conan Doyle skildrade dem med  stor förkärlek i sina Sherlock Holmesnoveller. Hur ofta har inte en droska stannat utanför Baker Street 221B, och ut har det klivit en beslöjad dam eller en maskerad herre i frack, som försökt vara anonym. Men som alltid avslöjats av Sherlock någon sida längre fram i boken... 

Dilligensen var mindre och snabbare, förekom redan på 1700-talet, men kom inte till Sverige förrän på 1830-talet. De användes i regel för längre resor, men utkonkurrerades hos oss ganska snart av järnvägen. Dessutom var dilligenserna inte särskilt bekväma som färdmedel. Med sina oisolerade hjul och hårda sittbänkar, for passagerarna rätt illa på våra skumpiga landsvägar. 

Nej, i Sverige var det i det längsta vattenvägen som var bästa resvägen. Enkla 'färjor' som man kunde veva sig över vattendrag med, förekom redan på medeltiden. Gustav Vasa använde en sådan när han skulle fly till Dalarna via Södermanland. När han själv hade färjat sig och sin häst halvvägs över, såg han i ögonvrån hur hans tjänare red i sporrsträck åt andra hållet, medförande det mesta av packningen. Tjänaren hade helt enkelt fått 'kalla fötter'. Jag vet inte vad Gustav sa när han såg det, men det var säkert inga vackra ord.... 

I Stockholm hade vi stadiga roddarmadammer som fraktade passagerare över vattnet. Dessa förekom så tidigt som på 1400-talet. Det var i regel kvinnor, många hade män som var för klena för att kunna försörja familjen. Så småningom överglänstes de dock av de flinka dalkullor, som arbetsvandrat till Stockholm och använde så kallade 'vevslupar', alltså vevade båten över vattnet. Till skillnad från roddarmadammerna, som var kända för sitt burdusa språk, var dalkullorna mycket omtyckta och tog snart över, tills ångbåtarna tog över från dem. 

Liknande vattentransporter har förekommit i de flesta städer med vatten som huvudelement. I Venedig finns ju gondoljärerna fortfarande kvar! Även om de numera mest transporterar romantiska turister... 

Personligen tycker jag såsom född och uppvuxen i och strax utanför Stockholm, att det är heltokigt att vi inte använder våra vattenvägar bättre. När det står ilsket tutande bilköer på Munkbroleden eller borta vid Bergshamra, tittar jag ut på de stora öppna vattenytorna och funderar på att starta en flotta med båttaxi. En nutida kullbåt, så att säga... 

Bilden: Inne i gränden bakom landstingshuset kurar en liten gul taxi... Foto: författaren