Tack, käre Carl

Ibland så kan det hända att vi vänder oss till det förgångna och skickar en tacksamhetens tanke till de som gick före oss.  Att de inte kan höra oss är väl uppenbart men deras gärning kan ändå ha en inverkan på det liv vi lever idag. En adelsätt ger ju förmåner, en präst kan ge tillgång till många bra ingångar i olika matriklar och bevarade släktforskningsuppgifter.  Sen hittar vi olika anknytningar till händelser, platser eller yrken när vi släktforskar och en del av dessa kan få både större och mindre betydelse för den släkthistoria vi kommer till i vårt letande.

Att det inte alltid är det vi vill hitta som dyker upp är en naturlig del av letandet i arkiv och andra källor- En historia som jag har berättat om tidigare är ett bra exempel på hur olika vi reagerar när nya uppgifter kommer fram- Två amerikaner sökte sin gemensamma släkt och de blev väldigt engagerade när det visade sig att det gick att spåra släkten till tider som var längre bak än de trodde var möjligt. När jag skrev att de hade linje till Nils Andersson och hans son Werner Nilsson Wallin, verksamma runt sekelskiftet 1700, så steg intresset ännu mer. Men när jag berättade att de var skarprättare, så fick jag två helt olika reaktioner. Den ena blev helt begeistrad och ville veta mer, hade hans släkting huggit huvudet av folk eller var det inte så vanligt, vilka andra straff kunde han ha utmätt och andra, liknande frågor. Den andres reaktion var annorlunda, det kom bara en mening som svar, och budskapet var ganska klart: Skriv aldrig mer till mig!

Bild i författarens ägo

För min egen del så händer det då och då att Ryttare 111, från Barne härad, inskriven i Västgöta kavalleriregemente hamnar i centrum för mig.  Carl Andersson, född 1749 i Skarstad, har inget blodsband till mig men spelar ändå en roll i min släktforskning.  Han är upphov till att en del något ovana släktforskare kontaktar mig och påstår att vi måste vara släkt, eftersom de har mitt efternamn i sitt eget träd. Men det är ju inte alltid som efternamn innebär en koppling, speciellt inte om namnet i fråga tilldelats någon på grund av vederbörandes tjänstgöring i ett militärt samband.

Ryttare Carl Andersson tilldelas namnet Ahlgren, och det var han inte ensam om, även om han var den ende i sitt kompani när han tjänstgjorde. Både före och efter honom har namnets gett till många andra och det gör ju oss inte till släkt på något vis. En del tycker att mitt efternamn inte är det vanligaste, det må så vara, men det finns många som burit det, från olika delar av vårt land.

Nu skrev jag att jag inte hade blodsband till ryttaren Carl Ahlgren, men ändå bär hans soldatnamn och det finns en förklaring till detta.  Ryttarens dotter Ingeborg Carlsdotter gifter sig med Lars Larsson från Önum och det är min farfars farfar. Och då borde vi vara släkt men så är det inte. Ingeborg dör ganska ung och Lars gifter om sig och i det äktenskapet kommer min farfars far. När sedan min farfar vill profilera sig i sin roll som affärsman så passar det inte med Johansson utan nu gäller det att hitta något som inte är lika vanligt.

Historien om farfars första fru och det efternamn hon var kopplad till, gav upphovet till funderingar och så småningom till beslutet, ryttare 111 fick ge vidare sitt ryttarnamn och det är ju bra för då fick jag ärva mitt efternamn 😊