Rötterbloggen
Rötterbloggen

Ta ett bord!

Detta-kallar-jag-banana-split

Av någon anledning kom jag att fundera över det här med offentliga utskänkningsställen ikväll. Som den historienörd jag är, kastade jag mig genast bakåt i historien. Trots flitigt letande, kunde jag inte hitta att de gamla grekerna hade någon sorts etablerad restaurangverksamhet. Det bör väl ha funnits någon sorts enkla tavernor eller liknande, men vanligast var att man i antikens Grekland ställde till med så kallade 'symposium' där allsköns gäster trakterades inte bara med mat och dryck, utan också sång, högläsning och möjlighet att själv tala om sina åsikter för ett stort antal människor. Bröd, oliver, druvor, fikon samt förstås kött och fisk fanns att äta. Vin, ofta utspätt med vatten eller smaksatt med honung eller kåda bjöds att dricka. Eller så drack man vatten helt enkelt. Kvinnor fick inte vara med på symposierna, om de inte var så kallade hetärer förstås. Hetärerna sjöng, läste dikter, spelade något instrument och var väldigt dyra att hyra. Troligen hade de inte riktigt samma funktion som vi i senare tider kopplar till benämningen 'hetär'... 

Romarna däremot gillade barer och uteliv. En bar kunde för övrigt innehålla betydligt mer än bara mat och dryck. Spelhålor och vadhållningslokaler i bakre delarna av restaurangen var inte ovanligt. Barerna var dock mestadels besökta av 'vanligt folk'. Patricierna föraktade sådana ställen. Även romarna spädde ofta ut sitt vin med vatten, eller kryddade med honung eller kåda. Man åt skaldjur, kött, bröd och även pizzor. Dock utan tomat, det fanns inte i Europa förrän långt senare. 

Hur hade vi det med restauranglivet i Sverige då? Jo, redan Magnus Eriksson på 1300-talet försökte lagstadga om tavernor för mat och dryck, övernattning och hästbyte längs våra vägar. Fastän förordningen togs med i ytterligare en stadga något hundratal år senare, hände inte mycket förrän Erik XIV stiftade lag om värdshus längs vägarna på 1560-talet. Johan III försökte upphäva lagen, men då blev det kaos längs vägarna, när folk inte längre kunde byta hästar, så  förordningen återupptogs. På 1600-talet kom så gästgiveristadgan med skjutsbönder och annat. 

Det moderna restaurangväsendet föddes dock i Frankrike (var annars, är man frestad att fråga). Under franska revolutionens tidevarv i slutet av 1700-talet, hade många av adelns kockar blivit arbetslösa, då deras arbetsgivare avrättats eller fängslats. De öppnade då egna matställen, men kallade sig oftast traktörer. Ungefär vid den här tiden, började en driftig man vid namn Boulanger att koka och sälja en stärkande soppa med kött i. Kött fick han inte använda, det var traktörernas privilegium. Ansåg i alla fall traktörerna, och drog Boulanger inför rätta. Vår soppkock vann emellertid målet, och fortsatte koka soppa med kött i. Han kallade sitt hantverk för 'restaurer'= vederkvicka. Och därifrån har vi alltså fått ordet 'restaurang' och 'restauratörer'. 

På de flesta restauranger blir man snabbt mött av någon trevlig restauratör som frågar om man beställt bord. Fast just i afse, råkade jag och min k. moder ut för en som såg ut som en fågelholk i ansiktet när vi kom för att få vår beställda hämtmat. Men det berodde på att vi i hastigheten tagit fel på dörr, och hamnat i en helt annan restaurang än den vi skulle till... 

Källor: Nordisk Familjebok, 1953 års upplaga

Wikipedia

Bilden: Ett magnifikt exemplar av banana split har jag fått mig restaurerat, i Las Palmas, Gran Canaria 2014. Foto: författaren

 

Från saga till sanning
Isak och Anna Brännström Bjurliden
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Guest
14 april 2021
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://www.rotter.se/

Bloggare

Eva Johansson
333 inlägg
Ted Rosvall
250 inlägg
Mats Ahlgren
158 inlägg
Helena Nordbäck
149 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Anton Rosendahl
100 inlägg
Gästbloggare
29 inlägg

Annonser