Svårt att förstå

Idag var jag på besök hos en äldre släkting på min frus sida. 97 år gammal, kroppen börjar bli sliten, det som händer just nu sitter inte kvar så länge, men det som hände förr det finns kvar- Att få tala med någon om forna tider, att berätta och fundera kring det som hände då, långt innan jag fanns till (och jag är ingen ungdom) det har varit lite av våra små hemligheter när vi träffas.  Det kommer så många små kommentarer, alltifrån hur de första skolbarnen hon examinerade för mer än 70 år sedan var klädda, till senare händelser med släkten. Jag tror, fast jag har ju inte facit, att minnet finns kvar på varenda klännings färg och form från första examen. Pojkarna var lite mer stereotypt klädda, kanske skilde det lite på skornas färg och om de keps eller ej. Hur kan sådant sitta kvar och berättas med både glädje och stolthet, det måste ha funnits ett stort lärarengagemang. Inte undra på att det kommer gamla, riktigt gamla som hon följt genom åren och säger några ord då och då.

b2ap3_thumbnail_evan-dennis-75563.jpgb2ap3_thumbnail_evan-dennis-75563.jpg

Att få höra hur det var att bo i farfars soldattorp, farfar och farmor var borta, men mycket påminde om dem i stugan även efter sonens övertagande. Hon berättade om den fastsatta kistan på vinden, det sagts bara fick öppnas av farfar. Det var knappt någon som vågade öppna den, trots att farfar var o död och begraven. Vad fanns det däri?  Kläderna fanns kvar ett bra tag, kläderna som farfar hade vid sina årliga soldatövningar, men geväret och kniven, eller var det en bajonett, de var borta sedan länge. Det var spännande att gå uppför vindsstegen, men inget som fick göras utan vuxen, för vad mer kunde finnas där. Torpet är borta men på äldreboendet hänger tavlan, målad av en kringvandrande målare som sedan länge är glömd. Den hänger och påminner om svunna tider, men granen som står bredvid torpet, den var inte så stor, men den blev jättelik när målaren kom på att halva tavlan blir ju himmel när han såg hur låg stugan var. Vi gör den större tänkte han, och nu är det den delen som vi talar om. Granen var nog inte högre än en pojke när tavlan målades, men man kan ju leka lite med framtiden tyckte målaren.

b2ap3_thumbnail_grav.jpgb2ap3_thumbnail_grav.jpg

Det finns naturligtvis mycket att lyssna på och det mesta är positivt, men det dyker upp tankar och funderingar där det inte tycks finnas svar, och det märks att det finns spår av besvikelse trots att det gått länge sedan. Farfar och farmor dog med två års mellanrum, 1914 och 1916. De är begravda på samma kyrkogård och det finns vacker gravsten framtagen till farfars begravning. Men, och sedan är det nästan så rösten brister, varför har farmor en likadan sten, en egen sten en liten bit ifrån farfar.  Frågan ställdes många gånger i ungdomen men tystades ner, det blev inget svar, och med tiden, får jag höra, blev det nästan som ett tomrum. Det kom inget svar och frågan blev hängande, och den hänger där än. Jag har försökt att se om det fanns något skrivet men inte hittat något och de som idag jobbar med kyrkogården, både administrativt och praktiskt, har ingen egen kunskap om varken varför eller om det går att få fram något.

Frågan maler, var de osams, fanns det inte plats för en till, hade barnen, de var två, någon påverkan.
Jag undrar också vad som är den riktiga orsaken, och tänkte de som nu ordnade det som det blev att placeringen skulle vara en återkommande fråga 100 år efter begravningarna. Det blir nog inget svar på frågan, och vi leva med det.

Jag vet i alla fall varför min morfarsfar har sin egen sten på samma kyrkogård. En liten låg sten med namn och årtalet 1905, står där mellan nyare stenar. I andra hörnet finns morfarsmor, men hon han gifta om sig efter första makens död och det är ju en förklaring så god som någon.

Ibland får frågor svar, och ibland får vi leva hela livet med en hängande fråga, återkommande gång på gång och nog skulle det vara bra att kunna åka tillbaka och ställa frågan till de som var med. Inte bara om gravplatser och stenar, utan också om många andra av de obesvarade frågor vi har.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Agelina och Elliot
Fröjdefull Jul framför skärmen
 

Kommentarer 2

Roland Froh den torsdag, 04 januari 2018 20:46

En förklaring är kanske eventuellt att de begravdes som ofta brukades på den tiden i det allmänna varvet. Därav avståndet. Det var inte allom givet att köpa en egen gravplats åt familjen. Efter 1916 eller några år senare så fanns det kanske resurser att bekosta och sätta upp gravstenar. Det kan vara en orsak att stenarna är exakt lika trots avståndet dem emellan.

En förklaring är kanske eventuellt att de begravdes som ofta brukades på den tiden i det allmänna varvet. Därav avståndet. Det var inte allom givet att köpa en egen gravplats åt familjen. Efter 1916 eller några år senare så fanns det kanske resurser att bekosta och sätta upp gravstenar. Det kan vara en orsak att stenarna är exakt lika trots avståndet dem emellan.
Mats Ahlgren den lördag, 06 januari 2018 00:27

Roland, det är inte en omöjlig förklaring. Visserligen visar bouppteckningen efter fadern, som dog först, att det finns 9 000 kr i tillgångar, men fastigheten var värderad till 11 000 kr så det fanns inte medel över. Begravningskostnad på 150 kronor vet jag inte om det kan inrymma sten

Roland, det är inte en omöjlig förklaring. Visserligen visar bouppteckningen efter fadern, som dog först, att det finns 9 000 kr i tillgångar, men fastigheten var värderad till 11 000 kr så det fanns inte medel över. Begravningskostnad på 150 kronor vet jag inte om det kan inrymma sten
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild