Socknar, församlingar och distrikt

Termerna socknar, församlingar och distrikt hör samman men använda vid olika tidpunkter har de inneburit lite olika saker. Socknarnas ursprung är omdiskuterat men en teori är att ordet kommer från söka, de som sökt sig till samma kyrka. Ursprungligen inte självklart geografiskt avgränsade kom socknarna under medeltiden att bli det på landsbygden. Och det är på landsbygden jag kommer att uppehålla mig i det som följer.

Slår man upp ordet socken i SAOB finner man flera olika betydelser. En första är »... samfällighet o. samfund bestående av den bofasta menigheten på visst landområde med gemensam kyrka o. utgörande den grundläggande enheten på landsbygden i den kristna kyrkans organisation o. verksamhet..«. En andra betydelse är »... samfällighet vanl. motsvarande kyrksocken o. utgörande den grundläggande enheten för lokal självstyrelse...«. Före 1862 var båda dessa aspekter en del av våra socknars verksamhet.

Med kommunreformen 1862 blev det dock en distinktion mellan den kyrkliga församlingen (den förra innebörden) och vad som kom att kallas landskommuner (den senare innebörden). Då, 1862, delade församling och landskommun vanligen både namn och geografisk utbredning men kom därefter att få två skilda utvecklingslinjer. Församlingsindelningen utvecklades efter kyrkans interna behov och den landskommunala indelningen efter kommunernas. 

Fram till 1952 var antalet församlingar och landskommuner i stort sett oförändrat. Successivt minskade sedan antalet församlingar från ungefär 2 500 till knappt 1 300 idag. Detta ändrade förstås församlingarnas geografiska indelning och namn. Året 1952 ersattes dessutom ungefär 2 450 landskommuner (inklusive köpingar och städer) av drygt 800 storkommuner som idag efter förändringar framförallt under 1970-talet är reducerade till 290. 

Bild 1.    Hans Forsell 1880. Källa: Kungliga biblioteket, Public domain, via Wikimedia Commons

Efter 1862 kom några år på 1880-talet då en del namnändringar på församlingar genomfördes, efter förslag från en kommitté ledd av Hans Forsell (1843–1901): se Bild 1. Man ansåg att det var en olägenhet att det fanns flera församlingar med samma namn i ett län. Exempelvis fick då församlingar som hette Husby i samma län ofta häradsnamnet eller någon annan bestämning påhängt. Ofta var detta dock bara en anpassning till vad församlingarna redan kallades i dagligt tal.

Församlingars (liksom häraders och läns) geografiska utbredning var dock kommitténs huvudsakliga uppgift. Det förekom nämligen att vissa församlingar var delade på flera härader och flera län. Extremfallet var Bottnaryd, utanför Jönköping, som var delat på tre län och tre härader. Bland framförallt smålandsforskare är dessa sockendelar i ett annat härad, skatar, ett välkänt fenomen. Ett annat problem var den så kallade enklaveringen: att en församling inte var ett sammanhängande geografiskt område utan hade en eller flera delar som var enklaver som ofta helt omslöts av andra församlingar. Problemet hade troligen uppstått i samband med fastighetstransaktioner så att församlingsbokens (kyrksocknens) och jordebokens (jordebokssocknens) upptagna hemman kommit att skilja sig åt. Helt löste man inte detta utan problemet fanns kvar när distrikten infördes 2016.

Församlingarna har sedan gett upphov till kyrkoarkiven som för perioden före 2000 är överlämnade till Riksarkivets regionala arkivinstitutioner. Dessa institutioner har ansvar för regionala myndigheter i flera län. Så även om Forsells utredning hade löst problemet med församlingar med samma namn inom ett län kunde det fortfarande finnas församlingar med samma namn i arkivinstitutionens ansvarsområde. För att få unika arkivnamn på kyrkoarkiven inom arkivinstitutionen konstruerades därför nya namn, ofta med påhäng av de så kallade länsbokstäverna för att ange länstillhörigheten. På Riksarkivet i Uppsala finns det därför exempelvis kyrkoarkiv som heter »Kila kyrkoarkiv (D-län)« och »Kila kyrkoarkiv (U-län)« medan för Kila församling i Värmland heter det »Kila kyrkoarkiv« eftersom det förvaras hos en annan arkivinstitution (Värmlandsarkiv). Någon gemensam norm för hur dessa arkivnamn konstruerades fanns inte såvitt jag vet utan det varierade från arkivinstitution till arkivinstitution. Fortfarande finns dock kyrkoarkiv med samma namn men de förvaras då på olika arkivinstitutioner. Exempelvis finns det tre kyrkoarkiv som heter »Gryts kyrkoarkiv« som finns hos Riksarkivet i Uppsala, Vadstena och Lund.

Under det senaste decenniet har reglerna för folkbokföringen ändrats så att man inte längre folkbokförs på församling och kommun utan bara på kommun. När förslaget först kom ledde det till våldsamma protester inte bara från släktforskar- och hembygdsrörelsen utan även från akademisk forskning. Förslaget modifierades så att de redan föreslagna distrikten skulle registreras i folkbokföringsdatabasen men utan att man folkbokfördes på dem.

Varför kunde man inte bara registrera församlingen i folkbokföringsdatabasen? Församlingsindelningen ägdes av kyrkan sedan 2000 och huvuddelen av den minskning av antalet församlingar som skett sedan 1952 hade inträffat efter 1999. Staten behövde alltså sin egen formella indelning, som man visserligen baserade på församlingsindelningen 31 december 1999, men som man själv beslutade om. Efter att berörda myndigheter brottats med namnfrågan och den geografiska indelningen såg distrikten dagens ljus 1 januari 2016.

Distriktsindelningen överensstämmer inte exakt med församlingsindelningen 31 december 1999, bland annat för att man adresserade frågan om enklaverna. I församlingarna fanns då totalt 401 enklaver men i de nya distrikten finns det bara 129. En enklav fick bara var kvar om den omfattade mer än fem procent av församlingens yta eller hade fler än fem folkbokförda 2014 eller innehöll en kyrka. Se Bild 2 för ett exempel med enklaver som försvann. Bilden visar totalt fyra enklaver i Helgesta-Hyltinge och Gryts församlingar (Södermanland), där enklaverna A hörde till Gryt och enklaverna B hörde till Helgesta-Hyltinge. Distriktet Gryt (ordet distrikt ingår i de flesta fall inte i distriktsnamnet) omfattar gamla Gryts församling exklusive enklaverna A men inklusive enklaverna B.

Bild 2.    Exempel på enklaver i Helgesta-Hyltinge och Gryt församlingar 31 december 1999. Källa: Släktforskarnas årsbok (2022, s. 107).

Dessa förändringar över tid i geografiskt omfång och namn på församlingarna stökar naturligtvis till det för oss släktforskare. Ta exempelvis gården Akalby. Församlingen där den ligger hette ännu 1862 Husby men bytte 1885 namn till Husby-Oppunda för att särskilja den från den andra församlingen med detta namn i Södermanlands län, Husby-Rekarne. Församlingen uppgick sedan 1995 i Vrena församling som motsvaras av distriktet Vrena från 2016. 

Hur bör man precisera var Akalby ligger i samband med att man berättar om händelser som inträffat där? En möjlighet är att använda det namn som gällde när händelsen inträffade. En nackdel är att händelser vid olika tidpunkter på gården kan bli angivna med fyra olika benämningar på var gården ligger. Skriver vi om Akalby under en begränsad period fungerar dock metoden bra. 

Flera svenska släktforskarprogram har en inbyggd ortsdatabas med den geografiska indelningen vid någon fixerad tidpunkt. Ofta väljs 1989 eftersom Sveriges indelning i församlingar då publicerades i en skrift med titeln Sveriges församlingar genom tiderna av motsvarigheten till Skatteverket. Den finns idag tillgänglig digitalt på Skatteverkets hemsida. Att fixera en tidpunkt för att ange ortens namn är för databaser förmodligen den bästa lösningen oavsett vilket datum man väljer. Det finns andra alternativ för valet av datum för indelningen. Exempelvis använder ortnamnsforskarna i Svensk ortnamnslexikon den indelning som föregick storkommunreformen 1952. De preciserar också var orten ligger med angivande av härad/skeppslag och landskap, inte det bland släktforskare kanske vanligare kommun och län. 

I det exempel vi har här har valet av tidpunkt för ingen betydelse vad gäller valet av ortnamn. Akalby uppges ligga i Husby-Oppunda oavsett om man väljer 1952 eller 1989. Nackdelen är att benämningen »Husby-Oppunda« endast fanns 1885–1995.

Här finns dock inget rätt eller fel men man måste som släktforskare vara medveten om konsekvenserna av de olika alternativet att ange lokalisering.

Inför framtiden blir detta emellertid bekymmersamt. Ska man fortsätta att i sitt databasprogram registrera händelser i Akalby som om de inträffade i det nu inte längre existerande »Husby-Oppunda«? Det förefaller inte riktigt rimligt att som geografisk ort för en händelse ange en benämning som var upphörde att vara giltig för ett tredjedels sekel sedan. Däremot kommer de källor som genereras idag och framtiden, i vart fall om de bygger på folkbokföringen, innehålla information om distriktet. Eftersom distriktsindelningen i princip inte ska ändras förefaller angivande av distrikt för lokalisering av (i vart fall framtida) händelser var den framkomliga vägen Här finns en utmaning för våra inhemska utgivare av släktforskningsprogram, i vart fall om släktforskningsprogrammet innehåller en ortdatabas.