Rötterbloggen
Rötterbloggen

Slika kreatur

I arkivmaterialet är det ovanligt att träffa på katter, trots att de rimligtvis hjälpt till med skadedjursbekämpningen på gårdarna och även varit rent sällskap ibland. I bouppteckningar räknas hästar, kor, tjurar, suggor och kultingar, får och lamm, gäss och höns upp, men aldrig katter eller hundar.

b2ap3_thumbnail_Linus-och-Lukas-p-altanen4.jpgb2ap3_thumbnail_Linus-och-Lukas-p-altanen4.jpg

 

När bokhållaren Carl Palmgren i Harsta, Stigtomta, och hans hustru Eva Helena Wetterberg avled sommaren 1789 gjordes en oerhört omfattande bouppteckning. Makarna var båda över 40 när de gifte sig 1787 så det korta äktenskapet var barnlöst. För att sköta om Karl Palmgren under hans sista tid efter Eva Helenas död, flyttade hans kusin, komministern i Runtuna Lars Thunman och dennes hustru Catharina Messerschmidt in. De uppgav sedan boet på ett minst sagt nitiskt sätt. Alla gårdens hästar, oxar, tjurar och kor namnges, och i den Palmgrenska ladugården kunde man bland annat träffa på Cronstedt, Lagman, Nemndemanskan, Moster och Fru Ko. Andra kreatur på gården väckte mer huvudbry:

"För att ej hafwa något wetterligen undandölgt, begjärte Comministern Thunman, at här äfwen skulle antecknas, det i Stärbhuset utom ofwannämnde kreatur äfwen finnas 3ne katter, samt at för them kunde utsättas thet wärde, som ansåges lämpeligit; men då uppteckningsmännen icke kjände det wara sedwanligt, at slika kreatur i boupteckningen uptaga, och något tillfälle, hwarwid wärdet derå kunnat utrönas aldrig sig företedt, finna upteckningsmännen sig ej heller kunna ofwanberörde 3ne kattor här till wärde utföra." (Jönåkers häradsrätt, FII:7, sd 47). 

Kändisar i släktträdet?
Folkrätten

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 4

Markus Gunshaga den onsdag, 26 mars 2014 11:35

Ett sånt intressant fynd! Jag har många gånger funderat över just detta med katter och hundar - eller snarare avsaknaden av dem - i bouppteckningarna. Det känns därför kul att få bekräftat att det inte ansågs "wara sedwanligt" att räkna upp dem, och att det inte gick att bedöma deras värde - de var väl helt enkelt ovärderliga.

Ett sånt intressant fynd! Jag har många gånger funderat över just detta med katter och hundar - eller snarare avsaknaden av dem - i bouppteckningarna. Det känns därför kul att få bekräftat att det inte ansågs "wara sedwanligt" att räkna upp dem, och att det inte gick att bedöma deras värde - de var väl helt enkelt ovärderliga.;)
Camilla Eriksson den onsdag, 26 mars 2014 11:54

Jo, som kattälskare tycker ju även jag att katter är ovärderliga (jag är "reservmatte" åt de trötta bröderna på bilden som nog en lika dyster dag som idag åter ligger i samma stol på altanen och brottas med varandra). Jag har heller aldrig sett hundar värderas i en bouppteckning, men däremot träffat på ett par stycken i domböckerna.Katterna lär ju ha varit vanliga s k "bonnkatter", men vilka hundraser kan ha förekommit på den svenska landsbygden på 1700- och 1800-talen? Ah, alla dessa frågor som väcks under forskningens gång...

Jo, som kattälskare tycker ju även jag att katter är ovärderliga (jag är "reservmatte" åt de trötta bröderna på bilden som nog en lika dyster dag som idag åter ligger i samma stol på altanen och brottas med varandra). Jag har heller aldrig sett hundar värderas i en bouppteckning, men däremot träffat på ett par stycken i domböckerna.Katterna lär ju ha varit vanliga s k "bonnkatter", men vilka hundraser kan ha förekommit på den svenska landsbygden på 1700- och 1800-talen? Ah, alla dessa frågor som väcks under forskningens gång...
Maud Svensson den torsdag, 27 mars 2014 23:57

Under hela min barndom på 50-talet kostade en bonnkattunge 25 öre - "5 öre tassen och 5 för svansen", sas det. Ville man inte ha en katt kunde man för samma summa köpa sig en glasspinne. Någon sådan fast prissättning på katter fanns tydligen inte 1789. Men jag undrar jag, om inte den gode komministerns begäran att få dödsboets tre katter värderade var ironiskt menad och föranleddes av hans irritation över att behöva dra fram och visa upp varenda pinal i huset, ner till minsta knappnål.

Under hela min barndom på 50-talet kostade en bonnkattunge 25 öre - "5 öre tassen och 5 för svansen", sas det. Ville man inte ha en katt kunde man för samma summa köpa sig en glasspinne. Någon sådan fast prissättning på katter fanns tydligen inte 1789. :)Men jag undrar jag, om inte den gode komministerns begäran att få dödsboets tre katter värderade var ironiskt menad och föranleddes av hans irritation över att behöva dra fram och visa upp varenda pinal i huset, ner till minsta knappnål.
Camilla Eriksson den fredag, 28 mars 2014 00:45

Jo, den tanken har slagit mig också. Direkt efter debatten om katterna följer en bikupa och en bistock, och strax därefter värderas en obrukbar vagn. Kanske gick det att plocka delar från den som en nutida skrotbil?Komministern och hans hustru var ju egentligen bara på besök men tvingades att sätta sig in i hushållets skötsel och tillgångar i och med Karl Palmgrens bortgång. De kom faktiskt att överta Harsta.

Jo, den tanken har slagit mig också. Direkt efter debatten om katterna följer en bikupa och en bistock, och strax därefter värderas en obrukbar vagn. Kanske gick det att plocka delar från den som en nutida skrotbil?Komministern och hans hustru var ju egentligen bara på besök men tvingades att sätta sig in i hushållets skötsel och tillgångar i och med Karl Palmgrens bortgång. De kom faktiskt att överta Harsta.
Redan registrerad? Logga in här
Guest
10 augusti 2020
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://www.rotter.se/

Bloggare

Eva Johansson
298 inlägg
Ted Rosvall
248 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
122 inlägg
Helena Nordbäck
116 inlägg
Anton Rosendahl
66 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser