Igår tvekade Mats Ahlgren här i Rötterbloggen om han kunde definiera vad släktforskning egentligen är. – Det finns många sätt att släktforska på, skrev han.
Jag kan inte annat än hålla med. Innehållet i släktforskningen kan vara ytterst varierande och beror på vad den enskilde släktforskaren är intresserad av. Eller blir intresserad av eftersom släktforskning i någon mening är en process där man ständigt lär sig nya saker och ändrar inriktning och fokus. Släktforskning behöver inte bara handla om vilka personer som befolkar ens antavla eller vilka ens nästkusiner är. Genetisk genealogi och DNA sätter onekligen både en krydda på släktforskningen men ger också kraftfulla verktyg som kan etablera nya resultat. Men man lär sig också om historiska perioder, om seder och bruk och forna tiders livsvillkor.
Min egen erfarenhet, och jag tror att många delar den, är att jag får ut mer av släktforskningen om jag skaffar mig vad jag vill kalla lokalkännedom. I sin kärna rymmer termen naturligtvis det man först tänker på: kunskap om exempelvis den socken eller det härad man fokuserar på. Hur såg bygden ut tidigare? Hur gammal är den? Vad har förändrats? Vilka konsekvenser fick exempelvis järnvägen för bebyggelsen? Vad kan bebyggelsenamnen läras oss om bebyggelsens ålder och ursprung?
Men det handlar inte bara om att kunna orientera sig i det nutida rummet och dessutom kunna projicera det förgångna rummet framför sig. Socknens geografiska förutsättningar kan också vara av betydelse när man ska tolka källorna. I en av de Facebook-grupper som jag följer ställdes i veckan frågan om det egentligen var av större värde att plöja de så kallade domboksrenovationerna (alltså de renskrivningar av exempelvis häradsrätternas protokoll som skickades in till hovrätterna): frågeställaren menade sig inte hitta mycket information om släktrelationer där.
Borde man förvänta sig att hitta sådana resultat i renovationerna? En ofta förekommande typ av notis i domböckerna är de så kallade uppbuden som skedde när bland annat de självägande skattebönderna skulle sälja sin arvejord. Det skedde för att nära släktingar hade en slags förköpsrätt (bördsrätt) till jorden. Notiserna innehåller ofta uppgifter om släktskap, särskilt om det uppstod tvister. Men förekomsten av uppbud är då förstås beroende av hur många självägande bönder det fanns.
Jag har ett speciellt intresse för Daga härad, som ungefärligen motsvarar dagens Gnesta kommun. Under 1600-talet fanns det över 250 hemman i häradet, men endast en tiondel tillhörde skattebönderna. Dessutom var skattebönderna ojämt fördelade på häradets sex socknar. Hälften låg i Björnlunda (alla dessutom lokaliserade i ett begränsat område i kyrkans närhet), en fjärdedel i Frustuna och de övriga var spridda på övriga fyra socknar. Ja, inte riktigt för en av annexförsamlingarna saknade helt skattejord. Det är klart att renovationerna är tomma på innehåll om det finns inga eller få uppbud därför att det finns få skattegårdar. Själv har jag här haft tur eftersom många av mina anor var skattebönder just i Björnlunda.
Lokalkännedomen omfattar naturligtvis mycket mer: Hur såg namnskicket ut i bygden? Tillämpades bunden namngivning genom uppkallelse? Vid vilken ålder tenderade man att gifta sig? Hur användes bomärkena i socknen? Var det ägarmärken eller släktmärken eller personmärken eller gårdsmärken? Om man bygger på och utvecklar sin lokalkännedom i den här lite vidare meningen så blir mötet med det förgångna så som det framträder i källorna lite lättare att förstå och tolka. Och släktforskningen blir en än större glädje.
Många släktforskare har också turen att ha en naturlig kontinuitet tillbaka i historien genom att bo på gårdar som varit i släkten ägo länge. Då finns förstås en naturlig identitet med rötter i det förgångna och en naturlig lokalkännedom om bygden. Så är inte fallet för mig.
Vad gäller anorna i Björnlunda är det nu 175 år sedan min ana, min farfars farfar, sålde sin andel av den 1/6-del familjen ägde i gården till ett syskon: han var yngsta syskonet och fick försörja sig som torpare och statare. Sedan drygt ett sekel bor heller inga av hans avkomlingar kvar i Daga härad.
Släktforskningen blir för mig här något mer: en möjlighet att återskapa eller konstruera en förlorad identitet. Och det inte bara till min fädernesläkts ursprung bland allmogen i Daga härad utan också exempelvis till bruksarbetarna och smederna i Västmanland och gruvarbetarna i Värmland.
Till identitetsskapandet hör förstås också den genetiska genealogin och då i synnerhet YDNA och mtDNA. Det första DNA-testet tog jag inte med några baktankar om identitet. Det var ett YDNA-test som jag tog av rena släktforskningsskäl. Det visade sig att jag tillhör haplogrupp N: mer specifikt N-BY120357 där jag sitter ensam på min kvist. Mina närmaste matcher och jag delar gemensam härkomst som ligger (inom ganska breda konfidensintervall) ca 900 år tillbaka. De flesta matcherna bor i Finland men också i Baltikum och Ryssland. Jag tillhör dock varken rurikidernas eller gedimidernas grenar: om man tillhör någon av dem är det extra fint. Den sanna historien om hur mina agnatiska förfäder hamnade i Daga härad kommer väl aldrig skrivas, men det hindrar en inte från att spekulera. Om de var bland de första skogsfinnar som kom in i Sverige under slutet av 1500-talet till Södermanland finns det i vart fall en teoretisk möjlighet att verifiera det i historiska källor. Om inte får man fortsätta spekulera.
Varför fäster vi oss, eller i vart fall jag, vid YDNA och mtDNA och låter det påverka vår identitetsuppfattning? Om vi går 20 generationer tillbaka härstammar vi alla teoretiskt från ungefär 100 000 män och kvinnor, men dessa tester kan bara säga något om två av dem. Det enkla svaret är väl just att vi kan säga något om dessa två personer och oftast inget alls om alla de andra. Inte konstigt om det påverkar vår identitetsuppfattning.
Lokalkännedom och identitet är två för mig viktiga konsekvenser av, ja till och med delar av, släktforskningen.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 2
Frånsett att jag är glad att du håller med mig, så tror jag vi behöver titta lite på det släktskap som vi faktiskt har. Haplogrupp N-BY120357 har du, och min morfar, som ju är en ganska stor del av min identitet, hade N-Y64490.
När jag tittar på verktyget Discover och använder Compare, jämför, så får jag följande svar: Haplogroups N-Y64490 and N-BY120357 share a common ancestor (N-CTS2929) that is estimated to have been born around 1900 BCE. .
Visserligen är det en bit bort, men ändå :-)
Spännande blir det när jag läser nästa kommentar, och jag undrar om verktyget eller du har rätt. You both have a connection to House of Gediminid; however, haplogroup N-BY120357 is more closely related by around 1 150 years.
Så det finns koppling till Gediminiderna, men du är lite närmare, vilket kan vara svårt att smälta
Hej Mats och tack för kommentaren. Vad jag nog egentligen menade var att jag inte ligger nedströms i vare sig gedimidernas eller rurikidernas grenar, alltså på en gren efter de personer som gett dessa namn uppträdde historiskt. Visst finns det en koppling med gedimiderna men den gemensamma skärningspunkten ligger är då 2750 år tillbaka. Det markeras också av FTDNA under Big T:s "Notable connections". Och så är jag enligt din uppgift 1150 år närmare än din morfar varvid vi landar vid din morfars och min koppling ca 1900 BCE. Jag får dock inte upp gedmiderna när jag jämför med din morfar i Compare. Där visas samma ålder på närmsta gemensam Y-ana som du anger dock att din morfar uppges vara närmare släkt med Börje Salming än jag med ca ett milleneum!