Skördefest

I helgen som kommer är det Skördefest på Öland, med ett engagemang hos de som producerar och ett minst lika stort engagemang hos de som besöker ön under dessa dagar. Att skördandet kan kombineras med festliknande arrangemang är bra för alla parter, det tror åtminstone jag.

Kan vi se några likheter med annan verksamhet, var det inte en fest härom helgen när släktforskare samlades via elektriska signaler i kablar eller luften. Kan släktforskardagarna vara en ”skördefest” där allt som producerats visas upp för alla besökare och det sprids både glädje och kunskap. Ja, det får var och en bedöma själva, jag tycker det finns en likhet.

Ett liknande sätt är att dela med sig av sin entusiasm till andra, inte bara vid en speciell helg utan under hela året. Berätta om hur roligt det är med släktforskning, berätta om all de fynd som gjorts och låt glädjen lysa igenom. Det kan säkert påverka både dig och din omgivning. Kanske blir resultatet att du får mer att göra, du kanske blir mentor för en nybörjare. Om du är med i förening, som också passar den du får med på tåget, så kan det bli en ny medlem som med sitt engagemang sätter ännu lite mer fart på föreningen. Det kan vidareutvecklas hur mycket som helst, det är bara att låta fantasin flöda.

Photo-by-Elaine-Casap-on-Unsplash

Men, och nu kommer lite av en moralpredikan mitt i allt, precis på det sätt som alla föreningsutvecklare säger att det inte ska göras, tänk också på att det finns ett ansvar förknippat med allt det positiva.  När det gäller Skördefesten på Öland så påverkar naturligtvis det allmänna läget vad avser hålla avstånd och tvätta händerna hela arrangemanget, precis som det ska. När det gäller släktforskning så finns det även andra saker att tänka på, mitt i all positiviteten så finns det också ett ansvar att berätta vad det är som kan komma fram.

Det är inte alla som hittar det som de förväntat sig, det kanske inte är som man hört, och det ger ibland spännande upptäckter, ibland lite mindre roliga.  Att leta och hitta att släkten börjar med det som vissa anser vara mindre trevliga yrken, kan vara en sådan sak. Jag hjälpte några emigrantättlingar, de bor i USA, med en släktgren och visst var det spännande att gå bakåt. Det fanns en del skrivet om just den grenen som gjorde resan bakåt lättare. När de kom en bit bak i tiden så visade det sig att det fanns några generationer bödlar och nattmän, och det ger ju möjligheter att klå på släkten med beskrivningar av deras arbete.  De två jag hade kontakt med reagerade helt olika, den ena gick in i sina eftersökningar med stor energi, under det att den andra avslutade vår konversation med orden: ”Skriv aldrig mer till mig”

Det var inte den släkt han ville ha, så då slutade han letandet. Men det går inte alltid att bara sluta, det kan komma fram det som ställer allt på ända. Jag tänker inte minst på DNA-testerna, där vi många gånger läser om hur nya svar ställer allt på huvudet. Tänkte den som skrev ”Släng dig bara in i äventyret” till den som frågade om hur det fungerar på vilka svar som kan komma? Vet vi vad som väntar den person som testar sig efter hurtfriska tillrop. Kan det finnas behov av en beskrivning av vad som kan hittas, och det är ju inte alltid en bödelssläkt som hittas utan det kanske försvinner en del av den släkt som hittills räknats som den egna.

Allt är inte glädje med släktforskning, men om vi berättar om vad som kan hittas och vad som kan ställas på ända innan det sker så har vi tagit det ansvar vi bör och det ger säkert en bra grund för den som vill vara med på den skördefest som ju släktforskningen är. Har du egna tankar kring detta, är jag fel ute eller finns det lite att fundera på?

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

På Vilhelmsro vårdades fattiga barn
Äppelskörd
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild