Skilsmässor i Lunds stift 1811

I fredags bloggade kollegan Markus om Skilsmässor i Lunds stift.

Jag kan med anledning av detta inte undanhålla mina läsare följande drapa:

1971/1972 läste jag etnologi (folklivsforskning) i Lund. Eftersom jag redan då var inbiten släktforskare, inbillade jag mig att etnologin var så nära man kunde komma "mitt" ämne. Det var den inte. På den tiden gick de humanistiska studierna till så: Läs 800 sidor - tenta. Läs 1200 sidor - tenta. Läs 950 sidor - tenta, o.s.v. Föga inspirerande m.a.o. och helst skulle det handla om olika slags jordbruksredskap, tomtar och troll (i och för sig intressant) eller om varför professor A tyckte att professor B var en idiot och vice versa. 

I slutet av den andra terminen skulle man emellertid författa en 2-betygsuppsats, och jag tänkte: Nu har jag chansen. Jag plockade fram mina anteckningar om släkten PILO, där det förekommer en skilsmässa i Ystad 1811. Det var lantmätaren Johan Gustav Pilo (1776-1822) - barnbarn till den store målare - som 1803 gifter sig med handskmakardottern i Ystad, Johanna Sophia Löfberg (1782-1845). I rask takt föds tre barn, 1804, 1805 och 1806 och därefter ger sig Johan Gustav Pilo av till Norrland för stora lantmäteriprojekt där. Kvar blir hustrun och barnen, i stor fattigdom. När han efter fyra år äntligen återkommer till Ystad, finner han, att familjen utökats med ytterligare ett barn, en gosse vid namn Nils Jakob, som han själv omöjligen kan vara far till. För att få till mig hela den snaskiga historien blev jag tvungen att leta i domkapitlets arkiv och även i diverse domböcker.

När det så blev dags för 2-betygsuppsatsen slog det mig, att jag kanske kunde  ta fram alla 41 skilsmässor för 1811, jag kände ju redan till materialet, forska fram kontrahenternas familjeförhållanden, se vad som kunde ha orsakat skilsmässan och framför allt, vad som sedan hände med makarna på respektive håll. Det var mycket intressant och jag förlorade mig givetvis i detaljer.

Bland annat stötte jag på ett fenomen, grundat i lagtext, att den felande parten i en skilsmässa inte fick gifta om sig så länge den felfria parten "ännu ogift lever". Denna regel fick stora konsekvenser för en del av de frånskilda.

Efter någon månad blev jag klar med mitt arbete, som fick titeln: SKILSMÄSSOR I LUNDS STIFT 1811, och lämnade in den för bedömning. Så småningom fick jag träffa professorn, som berömde delar av uppsatsen, men som också tillade: Du hade kanske inte behövt forska fram så mycket personuppgifter - det här börjar ju faktiskt /fniss, fniss/ likna släktforskning.

Där och då insåg jag att Etnologi inte var mitt ämne!

Detta var som sagt 1972, och min lilla uppsats hamnade givetvis även på andra universitetsinstitutioner, bland annat i Göteborg, där en annan etnologistuderande ett antal år senare råkade få syn på den. Hon tittade på rubriken: Skilsmässor i Lunds stift 1811, och reflekterade: Vad kan det vara för en knäppgök, som väljer ett sådant ämne?

Ni har säkert redan gissat svaret: Hennes blivande make, så klart!

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Vem vet mest?
De fattigaste av de fattiga
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild