Ska vi tro på det?

Redan från min första tid med släktforskning så fick jag höra: Se upp med han som sitter där borta, Se upp med böcker av XXXXX, lita inte på något du hittar på internet och så vidare.  Varningarna var många och ibland kändes det nästan löjligt.  Han som satt där borta och berättade om olika grenar, det stämde ju så bra, så varför inte lita på honom? Den fina boken i föreningens bibliotek, med antavlor från hedenhös och till nu, den måste väl vara sann? Alla fina uppgifter på nätet, inte minst släktträd med linjer åt alla tänkbara håll, de måste ju vara sanna.

b2ap3_thumbnail_blogg-talaut.JPG

Jag tror de flesta känner igen sig, mer eller mindre. Det varnas om både det ena och det andra. Är man nybörjare så kan det vara svårt att sålla, men vi ser ju också att de med hög kompetens och lång erfarenhet då och då hoppar i galen tunna.

Tack och lov har det blivit mycket enklare att kontrollera en mycket större del av de källor som anges. Och lärdomen att finns det inga källor så tro inte på det, sprider sig till allt fler och fler. Men alla källor finns inte på datorn, det finns fortfarande oändligt mycket som inte är digitaliserat och vad gör jag då? Måste jag resa mig upp ur min sköna stol vid datorn, eller kan jag lita på att den som skrivit verkligen kontrollerat och tolkat den angivna källan rätt.

Om en forskare har bemödat sig att ta reda på källan och fylla i den, nog borde han/hon ha så torrt på fötterna så att jag kan lita på det. Jaså inte, menar du att en sådan uppgift är osäker, det är ju en erfaren som skrivit. Visst kan den uppgiften komma från någon annan, som den jag läser nu litar på, som i sin tut fått den från en tredje som hört det i en korridor på stadsbiblioteket. Hm, kanske bäst att kolla själv då.

Resonemanget känns säkert igen, det har ju hörts gång efter gång när någon verkligen kontrollerat källan och funnit att uppgiften inte stämmer, det stod inta att Inga fick något, ingen fick något ska det vara, eller alla tänkbara olika feltolkningar. Och tänk ibland finns det inte något i den angivna källan, just min uppgift hade någon hittat på och sedan skrivit en felaktig källangivelse. Eller var det inte uppsåtligt, kanske var det några tecken omkastade, så det fanns en god vilja men sämre genomförande. Men, vilka tecken var omkastade, hur ska jag hitta tillbaka. Det gick inte så bra så jag måste ta bort uppgiften ur min text, ur min databas eller var jag har den. Men berättade jag inte om den här saken vid träffen i söndags, vilka lyssnade, vilka trodde på den och vilka förde den vidare. Det är inte bara att ta bort uppgiften, hur får jag bort den från alla andra?

Det mesta av det här är ju självklarheter och inget nytt för de flesta, men ibland kommer det in nyheter, som jag inte kan så mycket om och då är det lätt att gå på pumpen.

b2ap3_thumbnail_dnartter.JPG

Det nya med DNA, går det att lita eller blir jag lurad?  Risken är ju större ju mindre jag kan, och om jag då tror att den som förmedlar kan mer så blir det lätt fel. Det är ny nomenklatur, nya ord att lära sig och allt är inte som det ser ut. Grupperingar görs och visst borde gruppen som kallas I1 vara äldre än den som heter I2, det säger logiken. Men så är det inte, namnsättningen var inte logisk när man hittade spåren av en grupp.  Visst är det så att den som har kommit långt ut i trädet och där det bara skiljer en ynka enhet, som 10791 och 10792, visst måste de vara kusiner eller något sådant. Så kanske det är, men i just det här fallet så gick det att räkna ut avståndet till den gemensamma anan för dessa två, och det blev 2 300 år. Inte mycket till kusin med den beräkningen, men ack så lätt att bli lurad om man inte in den nya nomenklaturen i rätt sammanhang och tar reda på vad saker och ting betyder. Det finns också några grundregler som man kan ta i beaktande, använder någon begreppet Y-linje, så är den rak manslinje och då är det inte lämpligt att stoppa in några kvinnor i den linjen.

Inte alla kan läsa skrift från 1500-talet, det krävs övning, detsamma gäller tolkning av resultat från olika DNA-tester.  En del går snabbt att lära sig, köp en handbok av förbundet och du fixar det. Annat kräver djupare studier och därför är det viktigt att du vet vem som kan och vem som inte kan.

De varningar som jag berättade om inledningsvis gäller fortfarande, oavsett vilket område eller teknik som avhandlas. Var på din vakt, kontrollera och fråga igen, varför inte en så kallad ”second opinion” även om uppgiften står på en blogg eller annat och är kopplad till din forskning. Bättre att fråga en gång för mycket, det vet vi av erfarenhet.

Ha det bra med allt gammalt och nytt!